Nya Åland 04.07.2023 08:57

Kommerserådet Anders Wiklöf träffade i förrgår den amerikanske presidenten Bill Clinton på en hemlig middag i London för ett 30-tal internationella gäster engagerade i miljö- och demokratifrågor.

Och alla runt bordet hade hört talas om ålänningen på hedersplatsen bredvid Clinton:

– De kände ju till det där om mina fortkörningsböter, säger Wiklöf med ett skratt.

Invitationen från den brittiske lorden Rumi Verjee som formellt var värd för evenemanget kom i största hemlighet.

Middagen med Clinton var en privat tillställning på femstjärniga Brown’s Hotel i lyxdistriktet Mayfair och inbjudna var dignitärer av alla de slag: världspolitiker, lorder i överhuset, demokratiforskare – och så miljö- och hälsofilantropen Anders Wiklöf från Mariehamn.

Aldrig varit i London

Vänskapen är ju av gammalt datum nu, sedan den första födelsedagsfesten 2019.

– Jag blev inbjuden att komma till London av Bill. Han har ringt förut och bjudit in, men då har jag inte haft möjlighet, säger Wiklöf till Nyan.

– Men jag tyckte att det var på tiden att vi sågs igen och jag har ju aldrig varit i London förut. Jag brukar ofta åka till Nice i Frankrike. Men nu har jag varit på Piccadilly Circus också.

Stämningen var uppsluppen mellan de två, som den brukar vara.

– När vi träffades så kramade vi om varandra, det brukar vi göra. När jag träffade honom första gången kom han hem till mig på Andersudde och kramade om min fru och mig. Och sedan stod vi där och bultade lite på varandra och så var det som att vi hade känt varandra i 30 år.

– Det sa han i går också när vi sågs. Vi är nog faktiskt vänner. Jag satt ju bredvid honom på middagen. Bredvid värden!

Kändisen för dagen

Anders Wiklöf berättar att det var ett gäng internationella högdjur som samlats runt bordet:

– Jo, det var mycket folk där, Julia Gillard som har varit premiärminister i Australien satt på min andra sida, och mitt emot mig satt David Hoyle, dekanen i Westminster som begravde drottning Elizabeth II.

Ändå var det faktiskt Wiklöf som var kändisen för dagen i det celebra sällskapet.

– Vet du, jag behövdes inte presenteras så mycket, de kände till mig allihopa. Eller nu skojar jag lite, men de kände minsann till det där om mina fortkörningsböter.

– Jag sa att, jo det är jag som är brottslingen, men jag har sonat mitt brott nu. Det skrattade de åt.

Östersjöfonden

Förutom vänskapen med Clinton var det dock Anders Wiklöfs filantropiska arbete för miljön och vetenskapen som placerade kommerserådet bland de andra.

– Jag var där för att alla visste mycket om Östersjöfonden. Mycket mer än jag trodde, kanske är man lite hemmablind. För dem är det en stor sak, de tycker att det är en otrolig sak att fonden har funnits sedan 1989.

Men kanske var en ännu större anledning Anders Wiklöf-institutets arbete i Uppsala. Det är ingen hemlighet att president Clinton haft hjärtproblem: år 2004 genomgick han en bypassoperation och det finns hjärtproblem i släkten på hans mors sida.

Anders Wiklöf låter det vara osagt om detta är bakgrunden till Clintons intresse, men han bekräftar att presidenten var engagerad i frågan.

– Det talade vi alla mycket om i går, om arbetet i Uppsala. Folk tyckte att det var fint att jag startat det hela, det uppskattades. Annars pratade vi mycket om miljön genomgående. Det och om välgörenhet och demokratiska rättigheter runt om i världen.

Kände de andra till Åland?

– Bill berättade om Åland för de andra och sa att det är så vackert och lummigt där att de som bor där nog inte förstår hur bra de har det.

Vad fick ni för mat?

– Ja du, det var förrätter och soppor och olika sorters ostar och krämer… Det var väldigt fint, visserligen har jag väl någon gång kockat lite, men jag ska inte uttala mig desto mera. Det var utmärkt alltsammans. Man blev mätt.

Det var första gången som Wiklöf var i London, och han tog sig tid att strosa runt lite på dagen före middagen.

– Jag hade några vänner med mig och vi gick till Piccadilly Circus, så nu har jag varit där också.

– Jag träffade en dam på gatan med en liten vit hund som jag fick klappa. Jag hade riktigt kul. London är en fin stad och lite större än Mariehamn får man nog säga.

Du gick inte på pub med Bill och tog en öl efteråt?

– Nej, han har ju ett sånt säkerhetsgäng runt sig hela tiden. Men vi tog ett glas tillsammans efteråt, vi var nog de sista som gick. Vi satt och pratade rätt länge.

Hur funkade det med engelskan?

– Det funkar nog bättre och bättre. Vi känner varandra bra nu, han ringde faktiskt i fjol på min födelsedag och sjöng för mig i telefon.

– Vi är nog ganska lika på en del sätt, han har skickat två mejl i hela sitt liv, jag har skickat noll. Vi är nog likadana ungefär. Fast han har ju i och för sig varit president.

Michael Hancock

Nya Åland
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln