Anders på Kullas gård öppnar sitt hem för ukrainare som jobbat på gården – ”Det är det minsta vi kan göra”
För Anders Abrahamsson på Kullas gård på Kimitoön var det en självklarhet att försöka hjälpa alla de ukrainare som genom åren har jobbat på gården och som nu upplever krigets fasor i deras hemland.
När nyheterna om Rysslands angrepp på torsdagsmorgonen nådde honom satte han sig ner med sin fru Rebecka och diskuterade vad de kunde göra. Efter endast tio minuter var saken klar: de öppnar upp sitt hem och gården för dem som har möjlighet att ta sig till Finland och Kimito där de erbjuds en trygg, säker och bekant skyddsplats.
– De har hjälpt oss i åratal och nu är det vår tur att hjälpa dem. Vi har hus som står tomma och vi kan också hyra hus åt dem. Det är det minsta vi kan göra. Om situationen skulle vara omvänd hoppas jag att någon skulle göra samma sak för oss.
PrivatAbrahamsson har lagt ut ett inlägg på sin Facebooksida där han välkomnar alla tidigare arbetare och deras familjer till gården. Han uppmanar dem att ta tåget eller bussen till Tallinn och därifrån vidare till Helsingfors där han möter dem.
Om det är möjligt att ta flyget så ser han också till att de kommer från flygplatsen till Kimito. Han lovar också hjälpa till med att boka biljetter och ordna med de praktiska arrangemangen.
Men att få dem till Finland är lättare sagt än gjort, säger han.
– Problemet är att det är svårt att ta sig över gränsen från Ukraina, men bara det ordnar sig så löser sig allt annat. Jag har talat med Migrationsverket som säger att så fort ukrainarna är i Finland kan de ansöka om flyktingstatus. I stället för att placeras på en flyktingförläggning kan de komma till oss.
Sammanlagt rör det sig om åtta till tio ukrainare och deras familjer som genom åren har jobbat på gården.
– De har blivit som familjemedlemmar för oss.
De har också skickat videoklipp på brinnande pansarvagnar och döda soldater.
De senaste dagarna har Abrahamsson haft kontakt med några av sina vänner och det han har hört har varit förskräckligt.
– På torsdagen talade jag med ett par som satt i bombskydd i Harkova där det började smälla genast på morgonen. De har också skickat videoklipp på brinnande pansarvagnar och döda soldater.
– Om och när kriget tar slut måste jag kunna se dem i ögonen och säga att jag har gjort vad jag har kunnat för att hjälpa till. Att bara sitta och se på teve när det smäller utan göra något skulle inte kännas rätt, säger Abrahamsson.
Också Flyth gård i Ingå meddelar att de ukrainare som har jobbat på gården kan bo hos dem.
Mera sånt. Härlig medmänsklighet