Almahemmet, de kommunala köken och Kimitoöns invånarantal – det var i fokus på stor invånarträff i Villa Lande
Frågor om Kimitoöns framtid och ekonomi lockade nästan full sal. Foto: Stefan Holmström
Det var tänkt att två timmar skulle räcka för invånarträffen som hade börjat klockan 18. Två timmar senare var det ännu många som ville kommentera eller ställa frågor om kommunens Balans2020-program.
Då undrade utvecklingschef Gilla Granberg om det var ok att alla ska hinna få sin röst hörd:
– Absolut!
– Vi har tid att sitta här! hördes det från publiken.
Och det gjorde också de allra flesta, ända till tjugo i nio. Fullmäktiges ordförande Veijo Lücke, som tillsammans med Granberg höll i trådarna för kvällens program, hade räknat till 164 personer i salen.
Hur ska äldre skötas på sikt?
Av stämningen att döma finns det en efterfrågan på en ny invånarträff i vår, då man vet mer om vårdreformens vara eller icke vara. Det här stod klart efter att kvällens inletts med att flera olika tjänstemän redogjorde för Kimitoöns utmaningar.
Kommundirektör Anneli Pahta redogjorde för hur Balans2020-programmet kom till, tf. förvaltningschef Daniela Sundberg om kommunens skuldbörda, medan äldreomsorgschef Eva Manelius bland annat ville klargöra vad olika verksamhetsformer – effektiverat serviceboende och institutionsvård – betyder.
På plats var också Liisa Ståhle, som granskade Kimitoöns social- och hälsovårdstjänster i januari. Hon redogjorde för sina slutsatser men riktade också blickarna längre än enbart Balans2020-programmet.
– Kommunen skulle behöva en långsiktig plan på hur vården av äldre sköts i framtiden.
Politikerna på plats var Tommy Wass (Vf), Jan-Erik Enestam, SFP, Kalevi Kallonen (C), Kim Viljanen (Fri Samverkan), Ann-Marie Kulla (SDP), Janne Salonen (Ob.) och Eija Lang (Grön).
Under kvällen klarnade också en annan sak. Det finns en viss misstro mot de kalkyler som ingår Balans2020-programmet.
Det framgick då publiken fick ställa frågor till politikerna Tommy Wass (Vf), Jan-Erik Enestam, SFP, Kalevi Kallonen (C), Kim Viljanen (Fri Samverkan), Ann-Marie Kulla (SDP), Janne Salonen (Ob.) och Eija Lang (Grön).
En av de första publikfrågorna var den här:
– Kan vi få mer kött på benen av dem som sitter framför oss om vad de tänker om helhetspaketet som presenterats för oss?
Mycket handlade igen om serviceboendet Almahemmet. Är kostnader och sparpotential verkligen rätt räknade, undrade många? Kommundirektör Anneli Pahta fick bland annat redogöra för hur interna hyror påverkar priset för vårddygn.
Carl-Erik Wasén, ordförande för Kimito pensionärsförening, ville ha svar på hur det skulle kosta miljoner att reparera serviceboendet.
– När jag besökte det blev jag positivt överraskad och kan inte förstå hur man tänkt göra sig av med det? Varför betala hyra åt någon Esperi eller Attendo när man har något så fint som man kan sätta i skick?
Det var många i publiken som uppgav att de faktiskt personligen besökt Almahemmet för att kolla hur det ser ut där.
Somliga ansåg att man skjutit upp små reparationer och därför nu presenterar Almahemmet som en enorm och orealistisk investering.
Enligt Fri samverkans Viljanen skulle det faktiskt ha funnits pengar för regelbundna reparationer. Här fick han dock mothugg från publiken.
Många i publiken ville veta mer om kalkylerna i Balans2020-programmet. Foto: Stefan Holmström
Det blev också diskussion om hur man räknat ut kostnaderna för så kallade ”gamla” och ”nya” delarna av Almahemmet. Därtill ville publiken veta vem politikerna lyssnar på då beslut fattas: personal, klienter eller privata vårdbolagens chefer?
– Här finns många som kan Almahemmet bra och på frågan om hur det är med att lyssna på vårdbolagens ledning så har jag inte träffat en enda av dem, sade Enestam.
Alla politiker på plats försäkrade att de också hört de anställdas röst. Centerns Kallonen ville å sin sida betona hur slitsam den utdragna osäkerheten är för serviceboendets personal.
– Attendo och Esperi har dessutom ingen rösträtt i den här frågan, konstaterade för sin del Vänsterförbundets Wass.
SDP:s Kulla varnade för följder om vård läggs ut till privata vårdbolag med andra arbetsvillkor.
– Det är flera som sagt att de flyttar bort, med sina familjer, om de förlorar sina nuvarande jobb.
Enligt Kulla utgår SDP fortfarande från att Almahemmet kan räddas och sättas i skick.
”Kommunen kan inte vänta”
Wass konstaterade att vårdreformen har blandat bort koncepten för beslutsfattare.
– Det är ändå ingen orsak att därför sitta med händerna i kors. Kommunens fastigheter måste vara i sådant skick att vi är konkurrenskraftiga jämfört med de privata.
– Vi måste agera enligt det vi vet och göra vårt bästa för att hålla våra egna anläggningar i skick, instämde Salonen.
Kvaliteten på upphandlad vård diskuterades också. Den politiska viljan att stifta en entydig lag om personaldimensioneringen inom äldrevården övertygade inte Carita Backas (SFP), ersättare i Kimitoöns omsorgsnämnd.
– Det sägs att det är kommuner som inte har upphandlat rätt, men vårdbolagen har etablerat sig för att göra vinst. Det sägs också att det ska bli sanktioner, men de stora vårdjättarna med sina jurister hittar nog sätt att undgå kraven.
Enestam poängterade däremot att lagstadgade krav skulle ha konsekvenser för hela vårdsektorn. Nu finns bara rekommendationer, men en lag om antal vårdare per klient kan höja kostnaderna avsevärt för privata vårdbolag, enligt honom.
Av stämningen att döma finns det en efterfrågan på en ny invånarträff i vår, då man vet mer om vårdreformens vara eller icke vara. Foto: Stefan Holmström
Förslaget om hur kommunens kök skulle omorganiseras väckte också många frågor, bland annat om det faktiskt är möjligt att spara 200 000 euro. De grönas Lang oroar sig över att en koncentration kan drabba matens kvalitet.
– Det här kan gå ut över barnen om deras kost består av mer halvfabrikat. Det har en betydelse hur många kök det finns.
Andra röster i publiken efterlyste följande: Gör en utredning över varför chefer inom omsorgen nu lämnar kommunen, leta efter andra finansieringsmodeller för nödvändiga investeringar, spara genom fler distansmöten, höj den kommunala skattesatsen.
– En procentenhet mer skulle ge en miljon! hördes från publiken.
En större utmaning än vårdreformen
Med skattefrågan halkade sedan diskussionen in på det som hela det uppmärksammade sparprogrammet är ett symptom på: Kimitoöns ekonomi går inte ihop då det behövs fler skattebetalare.
– Befolkningsutvecklingen är vårt största problem, sade Wass.
– Det är svårt att fatta beslut om att stänga något och sedan få se folk flytta bort, instämde Kallonen.
Enestam ser en chans i alla fritidshus vars ägare kan lockas att mantalsskriva sig i kommunen. Salonen ansåg att Kimitoön borde anställa en person som på heltid skulle locka företag till kommunen.
– Om vi bara sparar och sparar så blir vi blir mindre lockande, trots all marknadsföring.
7.2. kl 9.30: Artikeln korrigerad i stycket om så kallade ”gamla” och ”nya” delarna av Almahemmet och vem politikerna lyssnar på då beslut fattas.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.