Allt ljus på Honey
Här som Honey. Skådespelaren Kajsa Ek skildrar samtliga karaktärer i pjäsen ”Honey” som har premiär nästa vecka på ÅST. Foto: Mia Hämäläinen
– Nu vet ni att jag har en psykoterapeut, en mamma och fyra små oäktingar. Eller så små är de inte längre…
Erfarenhetsexperterna på turné har drabbats av manfall. På kort varsel hoppas Honey in, uppmuntrad av sin terapeut.
Helt oförberedd stiger hon upp på scenen för att inför publik berätta om sitt liv och vad hon har lärt sig av sina relationer. För relationer av olika slag har hon såklart som vilken 35-åring som helst.
Men de flesta är mer eller mindre komplicerade.
– Honey är faktiskt lite osympatisk och på många vis omogen, men jag hoppas att publiken ska tycka om henne, säger skådespelaren Kajsa Ek.
Kajsa Ek spelar Honey – och alla de andra åtta rollerna i ÅST:s nyskrivna pjäs av teaterns nya dramaturg Tove Appelgren.
”Honey” är en monolog. Och ofta en dialog.
Eller en ”polymonolog”, ett ord som informatören Maria Olin kläckte och som enligt manusförfattaren beskriver genren perfekt.
Ibland gestaltas till och med tre personer samtidigt. Därför är det kroppsspråk, olika röster och snabba byten som gäller för Ek.
Appelgren som också regisserar pjäsen erkänner att hon stundvis har haft lite dåligt samvete.
– Jag vet inte hur Kajsa gör det, men hon gör det bra. Pjäsen kräver sin skådespelare. Alla skulle inte klara av det.
Ek gick ut Teaterhögskolan år 2013 och har sedan dess arbetat som frilans. På ÅST jobbar hon nu första gången.
– Jag trivs jättebra, här råder en superbra stämning.
Hon blev kontaktad av Appelgren inför rollen.
– Tove var fast besluten om att det var jag skulle vara Honey.
Att stå ensam på scenen är roligt, men inget nytt.
– Jag har tidigare turnerat med en ordlös monolog där mitt enda sällskap var ett stort vitt silkespapper.
Utmaningen i ”Honey” är den otroliga textmängden som ska präntas in. Knepet är att ta det i små etapper. Och läsa in texten på band.
– Det effektivaste sättet att memorera allt har varit att gå på långa promenader och lyssna på min egen röst.
Tove Appelgren. Foto: Mia Hämäläinen
Honey har ett knepigt förhållande till sin mamma Margareta.
Relationen till 15-åriga Sissela är mer kompisartat och dottern är förnuftets röst.
Förhållandena till exen är besvärligt eftersom de är mer eller mindre obearbetade.
Honey är lite gränslös, lite barnslig. Hon behöver bli sedd och bekräftad, något som är jättegrundläggande fast hon är en vuxen kvinna, säger Tove Appelgren.
– Hur gammal man än är, är man alltid ett barn i förhållandet till sina föräldrar. Det spelar alltid roll vad ens föräldrar tycker om en, hur man blir definierad av sina föräldrar.
Vilken publik vänder pjäsen sig till?
– Jag tror att om man har lite livserfarenhet hittar man en kontaktyta. Jag hoppas man ska tycka om henne, att publiken ska bli lite rörd och ganska road.
”Honey” har premiär den 22 mars på Tiljan och åker därefter ut på turné, med början i Dalsbruk den 24 mars klockan 15.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.