Allt fler ska kunna njuta av Klosterbacken – museiområdet moderniseras, men på diskreta sätt
Säsongen är över för Klosterbackens trähus i Åbo. Nu inleds arbetet med att förnya elektricitets-, vatten- och avloppssystemen.
Det är faktiskt första gången under museets 81-åriga historia som så här stora reparationer ska utföras, säger intendent Maarit Talamo-Kemiläinen.
– Med den genomgripande renoveringen tryggar vi att det värdefulla området även i framtiden bevaras, till stadsbornas glädje och rekreation.
Parallellt med den tekniska förnyelsen ska det göras en hel del för bättre trivsel, framför allt för lättare tillgänglighet.
– Det byggs en ny gångväg längs grusbacken från Vårdbergsgatan, upp till museiområdets port. Eftersom backen är lång blir det också avsatser där man pausa. Det blir också bänkar i backen.
Från biljettkassans innergård ska det gå en annan gångrutt upp till själva museiområdet. Den övriga terrängen i museiområdet förblir såklart som förr, men så här blir det lättare att besöka Klosterbacken.
Dessutom ska det erbjudas hundparkering.
– Vi vill öppna upp området för så många som möjligt, säger Talamo-Kemiläinen.
Stefan HolmströmEtt bra exempel på hur man vill nå nya målgrupper är miniatyrstadsdelen i keramik, på museibutikens gård. Här kan de med synskada känna hur hela området är uppbyggt och kolla in detaljerna på kartan invid. Bordet ska få ett tak till nästa sommar.
Mini-Klosterbacken planerades tillsammans med företaget Avaava och gjordes av keramikerna Everiina Rosberg och Helka Ilola.
Museikvarteren ska få bättre belysning och skyltning, dessutom lyfts områdets historia fram på nya sätt, säger projektchef Anniina Lehtokari.
– Vi har redan experimenterat lite med nya sätt på tobaksgården, säger Lehtokari, och visar upp en av de informationstavlor som besökare hittar i de olika rummen i gårdens hus.
På ena sidan finns en dramatiserad berättelse om pigan Eva Lejon och hennes man Jakob Andström, i ett branddrabbat Åbo i november 1827. På tavlans andra sida hittas fakta om Åbo brand.
På tobaksgården har man också testat hur ljud kan skapa upplevelser. Många besökare har reagerat på den ”häst” som gnäggar i gårdens lider. Det kan finnas andra platser där ljud ger ett mervärde, säger Lehtokari.
Det ska också bli något helt nytt i ett av kvarteren: en tidstypisk krog öppnas på Postens gård, där det också brukar finnas ett sommarkafé.
Stefan HolmströmFörnyelsen av området utgår från mycket data och många människors synpunkter. Bland annat finns det 300 färska enkätsvar av besökare.
Historieforskare är också involverade, likaså hantverkarnas förening Det Gyllene Äpplets Gille. Ett viktigt samarbete sker med Åbo universitet och forskningsprojektet som fokuserar på livet i det Åbo som fanns kvar efter Åbo brand (sites.utu.fi/kokko).
Då det gäller tillgänglighet konsulteras föreningen Tröskeln, som arbetar för jämlika rättigheter för personer med funktionsvariationer.
Då det gäller tillgänglighet konsulteras föreningen Tröskeln, som arbetar för jämlika rättigheter för personer med funktionsvariationer.
Stefan HolmströmMuseifolket har också fått höra mycket av alla de människor som bott på området. Dessutom är området överlag väldokumenterat. Tanken är att för besökarna på olika vis berätta om över femtio människor som har levt på området under olika tider.
– Det svåra har faktiskt varit att gallra i all data som finns och välja vilka människors historia vi presentera, säger Lehtokari.
Många av de tiotusentals årliga besökarna har förstås en uppfattning om hur allt ska se ut; därför är förnyelsen en balansgång där man både moderniserar och bevarar.
– Vi vill introducera fler synvinklar. Samtidigt ska allt det nya på sätt och vis också vara diskret, säger Maarit Talamo-Kemiläinen.
Hantverkarcentrum
Området skapades i slutet av 1700-talet, då Åbo hade brist på tomter. Namnet syftar på det gamla stadsdelsnamnet Klosterkvarteret.
Hit flyttade hantverkare och yrkesmän men också tjänstemän samt några borgare och handelsmän. I lilla Åbo med under tiotusen invånare låg trähuskvarteren avsides.
Åbo brand 1827 förändrade allt. Klosterbacken besparades från lågorna och fylldes nu av människor som förlorat sina hem. Antalet invånare fördubblades.
När skråväsendet upphävdes 1868, kunde allt fler bli hantverkare. Antalet invånare i kvarteren var som högst 1870.
I slutet av 1800-talet rasade invånarantalet. Andra kvarter var mer lockande med vatten, avlopp och el. Det var främst änkor och ogifta äldre kvinnor som bodde kvar.
I början av 1900-talet planerades en ny villastadsdel eller ett höghuskvarter på platsen. Somliga hus kunde flyttas till Runsala för musealt bruk, var det tänkt.
Källor: Åbo stad, Museiverket och Wikipedia.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.