Allt fler behöver talterapi – videomöten är boven
Zoom, Teams eller Skype. I över ett år har majoriteten av mötena skett via nätet. Effekterna av att flera timmar om dagen sitta framför en skärm ses främst i en ökad kognitiv ansträngning, men också i en ökad ansträngning av rösten.
– När man talar i telefon tar man i lite extra och på samma sätt gör man under ett videomöte, säger Viveka Lyberg Åhlander, professor i logopedi.
Hon berättar att man kan bli lurad av det visuella intrycket att människorna på andra sidan skärmen är långt ifrån och därför talar man också extra tydligt och med högre volym.
Datorer och dess mikrofoner återger inte heller ljud på samma sätt och reaktionen blir inte den samma, vilket även leder till en förändring i rösten. Påfrestningen ökar också ifall man inte rent kroppsligt sitter så bra framför skärmen, eller om man under mötet håller upp mobilen eller pekplattan.
– Allt detta har lett till att allt fler med röstproblem söker hjälp hos talterapeuter, säger hon.
Speciellt för de äldre är ansträngningen extra märkbar. Därför samlar Åbo Akademi nu in uppgifter om hur coronapandemin möjligen gett upphov till röst- och kommunikationsproblem, med fokus på sjuttioplussare.
Stress under videomöten
Det talas om en ”zoomtrötthet”, människor som är trötta på möten via videosamtal. Tröttheten är skapad av den ökade kognitiva ansträngningen och att det exempelvis är intensivt att hela tiden se sig själv på skärmen. Framför allt kvinnor upplever det här.
Videomöten gör det svårare att läsa icke-verbala signaler och veta när man ska bryta in och säga något. Sociala gester faller delvis eller helt och hållet bort, vilket ökar stressfaktor under videomöten. Det är lättare att få problem med rösten om man spänner sig.
En annan ökad stressfaktor är att det under videomötet krävs att man behärskar tekniken. Att veta hur man sätter på och av mikrofonen eller hur videokameran fungerar är nyckeln till kommunikationen via nätet.
Äldre anstränger sig mer eftersom teknik ofta är något främmande. Att ha nedsatt hörsel eller afatiska svårigheter gör interaktionen via nätet inte heller lättare.
Pågående ÅA-forskning om sjuttioplussare
Syftet med den pågående forskningen är att få bättre förståelse och skapa riktlinjer när de kommer till de äldres kommunikation.
– Sjuttioplussarna var under en lång tid helt isolerade och vi gör nu en studie på deras välbefinnande under coronapademin, samt hur de kommunicerar med sin omvärld via skärmar, säger Lyberg Åhlander.
Ett mål är att efter forskningen kunna rekommendera olika metoder till de äldre för att göra kommunikationen lättare, till exempel att ha ordentliga högtalare.
Forskningen är en del av ett större projekt där friska äldres kommunikation studeras för att underlätta för dem att fortsätta i yrkeslivet.
ÅA-forskningen görs av Viveka Lyberg Åhlander, Susanna Simberg och Emma Lindström och enkäten hittas här. Den är på svenska, är anonym, tar fem minuter att fylla i och är för alla över sjuttio.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.