”Alla som hoppade jämfota framför skärmarna med piña colada i handen när publikrösterna kom, vet vem den riktiga vinnaren är”
Till och med en myndighet (!) som Skatteförvaltningen (!) har mitt i natten (!) till söndag (!) lagt ut ett Facebookinlägg om Käärijäs suveräna andra plats i Eurovision Song Contest en halv timme efter att det är klart vem som vann årets stora schlagerfest i Europa.
Käärijäs ”Cha Cha Cha” har blivit ett fenomen, som är värt en plats också i de seriösa historieböckerna.
Hans neongröna bolero med puffiga ärmar har lyckats skapa en sällan skådad samhörighet.
Kombinationen av låt, ljusgrön artist och rosaklädda dansare har förenat finländarna och Finland på ett sätt som nästan måste betecknas som unikt.
Så gott som alla affärer med självaktning hade plockat fram förpackningar med ljusgröna kex, ljusgrönt godis och ljusgröna chips inför lördagskvällens stora final.
Ljusgröna och illgröna kläder syntes både på stan och i skyltfönstren i olika klädaffärer, åtminstone i Helsingfors.
Carina HolmLyktgubbarna vid järnvägsstationen i Helsingfors var kanske först ut med sina grönglittriga boleros i sann Käärijäanda, men det dröjde inte länge förrän de fick sällskap av bland annat kvinnostatyn vid Kaarinatalo i S:t Karins.
Affärerna har sålt slut på grön karamellfärg och ananasjuice som behövs för piña colada och åtminstone i huvudstadsregionen lär Alko ha sålt slut på ljus rom, som också behövs för drinken som Finlands nya folkhjälte sjunger om i sommarens nya sommarplåga på musikfronten.
Och alla som tittade på finalen tittade också menande och triumferande på varann när publiken på plats i Liverpool taktfast ropade Käärijä, Käärijä. Det råder inget tvivel om vilket lands artist som av någon ändå rätt oförklarlig anledning gick rakt in i folkets hjärtan och själar, också långt utanför Finlands gränser.
Det var stort för den finländska självkänslan, för inget annat lands artister fick ett så storslaget bemötande. Finländarna framför sina skärmar tackade och skålade med hemgjorda gröna boleron över axlarna, höjde ett glas med grön smurflemonad och åt grön glass för att visa sin aktning och sann festglädje.
Alla, som hoppade jämfota framför skärmarna med piña colada i handen när de olidligt spännande publikrösterna kom, vet vem den riktiga vinnaren i år är.
Alla, som mumsade på gröna vindruvor när lördagskvällen övergick i natt, och som hade gjort ljusgröna örhängen av hobbylera eller sytt en neongrön bolero av sina gamla vadderade skidbyxor vet vem den egentliga vinnaren i årets Eurovision Song Contest är. Och det är det som räknas.
Uppståndelsen av hela evenemanget tycker jag ha fått oproportionell stor uppmärksamhet i tidningar och TV. Vilken av de två första bidragen (man kan inte kalle dem för sånger) är bättre eller sämre, är väl en smaksak. Egentligen är detta ett ungdomsprogram som är helt ok, men att medierna framför slutresultatet som ngn sorts ”breaking in news” är att ta till. Musik i sin bemärkelse är något helt annat. Hör på när Hauser och Lola spelar Beethovens Månskens Sonata, där man kan njuta av ljuvlig musik tillsammans med ögonfröjd.
ESC har alltid i modernare tid varit där sång OCH show har betydelse. Vissa år har en låt som är musikaliskt toppen men ingen show vunnit men låt som inte är lätt att sjunga med, och andra år har medelmåttiga låtar vunnit just pga. av showen.
Kanske lika bra för Käärijä och Finland inte vann tävlingen med nog publiken, kanske rent av en fördel i detta fall att inte vinna.
En sak som är säker är att dessa juryröster har för stor betydelse och man vet inte hur mycket fuffens det är bakom dessa röster, kanske skulle vara bäst att helt avskaffa juryröster och låta publiken välja till 100%.
Kan bara hålla med tidigare skrivare. Förr kunde man titta på alla vackra kläder också, nu gäller det att spöka ut sej så mycket som möjligt. Detta program intresserar mej inte längre, tur att det finns annat.
Bra att inte en så dålig låt som Kääriäinen framförde vann. Hela koreografin inclusive lastpallsarrangemanget var uruselt.
Inte heller vinnarlåten var något att hänga ijulgranen men utförandet och koeagrafin var ju ändå rätt proffsigt.
Synd att Eurovision inte numera har något med musik att göra. Allt går ut enbart på show utförandet desto galnare tycks vara det som gäller.
Musikaliskt skulle Finland kommit bland dom fem sista.