Alla kan inte åka buss
Förutsättningarna för att leva och bo i glesbygden har kontinuerligt försämrats. Höga bränslepriser kan få dramatiska följder.
Den som på riktigt bor eller har bott i glesbygden, vet att det är svårt att klara sig utan bil. Av olika orsaker kan en familj till och med behöva flera bilar för att vardagslogistiken ska fungera.
De kraftigt höjda bränslepriserna syns direkt i plånboken. Det här gäller både för privatpersoner och för företag. Om det enda alternativet att ta sig till jobbet är att köra bil, blir det bekymmersamt om en allt större del av lönen går till arbetsresorna.
Lösningen på problemet kunde tänkas vara att i stället för den egna bilen välja bussen eller tåget. Den som bor i glesbygden märker dock snabbt att turbussarna hör till de utrotningshotade fenomenen. Ser man en buss på landsbygden, handlar det sannolikt och transport av turister eller skolskjuts.
Att åka buss är få unnat i dagens läge. De kraftigt höjda bränslepriserna gör busstrafiken ännu mera olönsam. De flesta bussturerna är redan i dag subventionerade av staten eller kommunerna. De offentliga pengarna kommer framöver att behövas för andra ändamål än nästan tomma bussar.
Kollektivtrafik kan i dagens läge nästan ses som en synonym till stadstrafik. Det finns fortfarande busslinjer, men de finns i stadsregioner eller som bussturer mellan större orter.
De höga bränslepriserna drabbar främst de redan drabbade. Hur länge är det möjligt att pendla till jobbet, om man måste välja mellan att betala för maten eller för bränslet? Till saken hör att bränslepriserna har en tendens att vara högre på landsbygden än i städerna.
Frågan lyder om staten borde ingripa för att kostnaderna för arbetsresorna ska hållas skäliga? Staten har redan vidtagit åtgärder, men statens åtgärder handlar så här långt mera om kosmetik än biltrafik.
På våren fattade riksdagen ett beslut om att temporärt höja avdraget för kostnader för resor mellan hemmet och arbetsplatsen från 7 000 euro till 8 400 euro. Självrisken för resekostnaderna ändrades inte. Det avdrag per kilometer som hänför sig till användningen av egen bil höjdes temporärt för i år till fem cent per kilometer.
Det här är ett steg i rätt riktning, men åtgärden löser inte allas trångmål. Enligt skattemyndigheterna är nyttan av de förhöjda avdragen i genomsnitt cirka 240 euro per år. Det motsvarar ungefär två tankar bränsle.
Finland har det dyraste bränslet inom EU och kommer också på medaljplats om man jämför bränsleprisen i hela världen. Rekordhöga bränslepriser i ett land som samtidigt är ett av de mest glesbebyggda länderna i Europa, är en svårbemästrad ekvation.
Trots att det finns en poäng i att staten inte ska blanda sig i prissättningen på den privata marknaden, finns det ändå orsak att fundera på om skattetekniska lösningar kunde användas för att balansera situationen. Av priset på diesel är cirka 40 procent skatt och av bensinpriset är cirka 47 procent skatt.
Vad händer om man inte har råd att ta sig till jobbet?
Hej! Vi har paus med ledarna i juli, därför har den inte bytts ut.
mvh. Johan Backas/ÅU
Samma ledare har nu varit rätt länge i surf. Trots semestertider kanske bra att byta ut?