Alla förlorar när Åbo skrapar från dagis och kultur
Bedrövlig läsning inför jul bjuder Åbo stads sparprogram med sina 65 punkter på inför nästa år (ÅU 12.12).
Genom att skrapa lite här och skrapa lite där ska staden få ihop över 21 miljoner euro att spara bort.
Stadsstyrelsen ska godkänna listan på måndag.
Och kan den inte godkännas som sådan så måste motsvarande summa hittas på något annat sätt för varje punkt som ändras.
Stadens tjänstemän konstaterar i sin beredning till stadsstyrelsen att framtidsutsikterna för kommunernas ekonomi är dystra.
Staten ger mindre pengar till kommunerna i och med mindre statsandelar.
– Nu minskar både skatteintäkterna och statens övriga finansiering till kommunerna betydligt, och på grund av detta är Åbo stad tvungen att genomföra anpassningsåtgärder som omfattar hela stadskoncernen, skriver tjänstemännen till politikerna.
Staten tar ett allt hårdare grepp i sina strypkoppelför bådekommunerna och välfärdsområdena.
I slutändan är det stadsborna och kommuninvånarna som drabbas av alla sparprogram, oberoende om det handlar om småbarnspedagogik och den fria bildningen eller vården.
Ta småbarns pedagogiken som exempel. När Åbo stad nu måste spara betyder det att färre inhyrd personal får tas in till daghemmen nästa år.
Det känns som en spark mot dem som knappt orkar stå på knä ens idag.
Personalbristen inom småbarnspedagogiken får den lilla personal som finns att gråta i kafferummet. Av otillräcklighet och av utmattning.
Då ska sten läggas på redan befintlig börda genom att begränsa den inhyrda personal som får tas in.
Hur ska personalen inom småbarnspedagogiken orka, om föreståndarna från och med årsskiftet inte ens får försöka hitta vikarier genom hyrfirmorna?
Ett argument är att inhyrd personal är en dyr lösning.
Då måste staden i så fall bygga upp en egen vikariepool.
Små barn på dagis klarar sig nämligen inte utan personal.
Inte heller Åbo stads museer eller stadsorkestern får ta inså myckethyrpersonal som nu nästa år, om sparlistan godkänns.
Det är ett slag i ansiktet inte bara för dem, utan också för alla de studerande som extraknäcker genom att vakta utställningar eller jobba i garderoben under konsertveckorna då stadsorkestern spelar.
Det finns många studerande i den stora studiestaden Åbo som behöver ett jobb för att få sin studievardag att gå ihop. Attkunnajobbavid sidan av studiernaskulle vara ännu viktigare då regeringen planerar stora nedskärningar i bland annat bostadsbidraget, som många studerande är beroende av.
Nu stryper staden många viktiga möjligheter till jobb för den som studerar, eftersom den inhyrda personalen måste minska.
Till saken hör att många studerande också har jobbat inom småbarnspedagogiken som vikarier, just genom hyrfirmor som förmedlar personal då sådan behövs på kort varsel – och ofta med ganska dåliga villkor.
Summa summarum så kommer Åbo stads sparåtgärder att leda till att stadens personal inom småbarnspedagogik och kulturverksamhet får det ännu tuffare på sina arbetsplatser, samtidigt som många studerande också får det ännu tuffare, då de blir utan både bostadsbidrag och jobb.
Stackars, stackars alla som drabbas.
Man brukar glatt tala om det som gynnar alla som win-win–situationer. Vad heter motsatsen, när precis alla förlorar och det inte finns en vinnare att se någonstans?
Bedrövligt är vad det är, på alla plan.
Hur bänder man upp den här rävsaxen?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.