Alla ekvationer är inte precis som förr; ekonomin är osäkrare och inte så förutsägbar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sällan har väl Finlands folk varit så medvetet om vilken sysselsättningsgrad som är regeringens målsättning.
75 procent är det magiska talet.
Siffran eller en sysselsättningsgrad som under den här regeringsperioden sannolikt ska blötas och stötas lika mycket som social- och hälsovårdsreformen under den förra.
75 procent är målet regeringen ställde i sitt regeringsprogram. Ett program som lovade mycket gott för många, och som främst har kritiserats för just den här hållhaken vad gäller finansieringen, att sysselsättningsgraden faktiskt måste stiga för att möjliggöra allt det goda.
I går, fredag, möttes för första gången den nya regeringens ministerarbetsgrupp som jobbar mot sysselsättningsmålet.
75 procent är tre fjärdedelar av Finlands befolkning i den åldersgrupp som räknas till de arbetsföra, 15–64.
Det är inte tre av fyra finländare, för barnen (alltför få) och pensionärerna (alltför många, sett ur samhällets försörjningsaspekt) hör inte hit.
Ålderspyramiden de kommande åren medför att det tryck som ställs på den arbetsföra delen av befolkningen ökar ytterligare.
Därför är det tillfredsställande att märka att den senaste sysselsättningsstatistiken också nämner att allt fler över 64 år också jobbar, deltids som pensionärer eller så har de helt enkelt inte ännu gått i pension.
Också i den andra ändan av åldersgaffeln för arbetsföra förbättras statistiken på sikt, då läroplikten höjs till 16 år.
Exakt hur ambitiöst 75 procent är demonstreras bra av situationen i Egentliga Finland.
Här går det bättre än någonsin på 2000-talet, här har sysselsättningsgraden stigit snabbare än någon annanstans i landet, här har man till och med lyckats minska markant på den svårast sysselsatta gruppen, långtidsarbetslösa.
Och när allt är toppen och tjohejsan som det nu är i Egentliga Finland – det finns ju märk väl ändå många arbetslösa även här –är sysselsättningsgraden 73 procent.
Missförstå inte. Det är en bra siffra, som sagt den bästa vi har haft på hela 2000-talet. Åbo och Egentliga Finland har all orsak vara stolt.
Men 75 är det ju inte.
Det målet kan Egentliga Finland möjligen nå redan nästa år, tror Juha Pusila, analytiker vid Egentliga Finlands Närings-, trafik- och miljöcentral (ÅU 24.7).
Varvs-, bil- och teknologiindustrierna rekryterar kontinuerligt och bäddar för den här regionens uppsving.
Men när byggnadsindustrins centralförbund höll presskonferens häromdagen kom det fram att antalet byggnadstillstånd nationellt ligger på en 30 procent lägre nivå en året innan.
Det är mycket illavarslande siffror.
Vi har ännu och vi har haft en högkonjunktur, nu finns tecken som tyder på att vi är på väg in i en avmattningsfas. Att byggnadssektorn börjar vika är en signal, andra följer i regel i dess spår.
Meningen är inte att låta som en dystergök – just nu när Åbo och Egentliga Finland så glatt förkunnar sig vara motorn för tillväxten i Finland!
Men det finns skäl att tänka till och framförallt att inse att ”allt inte är som förr”.
Osäkerheten i ekonomin är större än förr, medvinden av en kontinuerlig tillväxt är inte lika gynnsam längre, hela tillväxttanken har fått en viss klimatslagsida, europeiska beslut påverkar oss mer än förr, tungviktarländer leds av nyckfulla kappvändare.
ECB:s roll (Europeiska centralbanken) är också förändrad – till det bättre, även om ECB varnar för att sämre tider är i antågande. Arbetslivsprofessorn Vesa Vihriälä säger (Hbl 26.7.) att centralbanken under Mario Draghis ledning har förändrats massor, från att värna om bankernas intressen till att se till medlemsländernas likviditet.
Det behövs, då vi vet vad en Trump och en Johnson kan ställa till med.
En hård brexit, internationella spänningar och handelshinder är stormaktsspel, men ett sådant spel som påverkar börskurser, det påverkar konjunkturer, påverkar oss, även här i vår lilla knut av Finland.
Allt påverkar allt i dag; snart är nästan ingenting som förr.
Kanske man borde lära sig resonera som den jordnära Too-ticki i Mumindalen: ”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.