ÅU 30.05.2020 05:00

Det sägs att man inte ska jämföra sig med andra. Att det är roten till avundsjuka och olycka. Att det ska vara en av anledningarna till att ungdomar idag mår sämre, eftersom de så lätt kan jämföra sig med ”perfekta” liv från tillgjorda bilder på sociala media.
Men om man inte jämför sig med någon så är det väldigt svårt att se vad som är möjligt. Inom idrotten är det mer regel än undantag att så fort en idrottsman eller idrottslag lyckas med något som man tidigare trodde var omöjligt tar det inte många år innan samtliga på elitnivå plötsligt lyckas nå samma höjder.

Ditt rättfärdiga skäl

Affärsgurun Simon Sinek berättar i sin föreläsning om “The infinite game” (2019) att en av de viktigaste punkterna för att vara en effektiv ledare i 2000-talet är att hitta en rättfärdigt skäl och sedan agera i enlighet med ditt skäl i hela din verksamhet.
Att sluta titta på vad konkurrenterna gör och istället fokusera på din egen resa. 
Men Sinek berättar också ytterligare en viktig punkt, vilket är att för att vara en effektiv ledare krävs det också värdiga motståndare. Detta är lite motsägelsefullt jämfört med stycket ovan, vilket kräver förtydligande.
Det han menar med en värdig motståndare är att det alltid finns någon där ute som gör saker bättre än dig. Och det är dem du först vill lära dig av, förbättra dig själv och till slut överträffa dem.
Vem är det du tävlar mot egentligen? Det är såklart dig själv. Du använder bara din omgivning som något du mäter dig mot för att se var du själv befinner dig. Det är i kontakt med omgivningen som du kan kontrollera om du är bättre idag än du var igår.

Måttstockar och dess baksida

Det tar mig tillbaka till jämförelsen med andra som jag nämnde i första stycket. Kanske det finns ett sätt att jämföra sig på rätt sätt?
Att i stället för att se avundsjuka se möjligheter för dig att lära dig genom att förstå den du jämför dig med bättre?
Inte lyckas jag med detta konststycke varje gång, men det har hjälpt mig att se mig själv som ett pågående arbete som aldrig slutar, vilket gör att jag kan acceptera att jag kanske inte är den bästa jag kan vara idag, men jag försöker hela tiden bli en bättre människa i morgon. 
Användandet av andra som måttstockar har dock sin baksida. Trots min tanke om att jag är ett pågående arbete så har jag blivit otrygg i att uttrycka tankar som jag anser är mina egna.
Låt mig förtydliga: jag står för mina åsikter och debatterar dem gärna öppet. Ibland håller jag fast min position, ibland blir jag övertygad att tänka om.
Men med åsikter så kommer det läger. Och när jag argumenterar för en åsikt kan jag använda mig av argument som min sida av lägret utvecklat en längre tid.
Åsikten är min egen, men argumenten är ofta väl genomtänkta av någon annan. Jag apar efter. Men det är helt okej, för det är så åsikter och debatt fungerar.
Men när det gäller mina egna tankar om samhället, företagande eller vad det nu må vara, så märker jag att ju mer jag lär mig desto oftare hittar jag människor som lyckas lyfta fram idéer som jag fått på ett mer tydligt sätt än jag själv lyckats med.
De har sedan byggt ytterligare steg på idén så mycket att jag upplever att min egen tanke är närmast barnslig.

Kanske finns det en lösning?

En oväntad effekt av arbetet med att skriva den här texten har varit att jag mer eller mindre beskrivit lösningen för mitt eget problem.
Problemet att mina tankar kan vara outvecklade går att lösa genom att arbeta med dem på samma sätt som mina mer framgångsrika föregångare gör.
Genom att lära mig om deras tekniker kan jag nå samma nivå, och sedan kanske till och med överträffa dem.
Det kräver lite arbete, men ansträngningen är värd det. Ett rättfärdigt skäl? I alla fall på ett personligt plan.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln