All trafik med vajerfärjor sätts under lupp då utredningen av Palva-färjans olycka görs
Räddningsuppdraget pågick natten mellan den 29 och 30 december 2018, då färjan som går mellan Teersalo och Palva hade kört på grund. Foto: Sjöbevakningen
Redan några dagar efter att Palva-färjan körde på grund i slutet av december i Nådendals skärgård meddelade nationella Olycksutredningscentralen att vajerfärjeolyckan ska utredas.
Färjan körde på grund en sen fredagskväll i dimman. Två passagerare och färjeföraren evakuerades. Ingen skadades och färjan dockades för reparation.
Nu berättar Olycksutredningscentralens vd Veli-Pekka Nurmi att rapporten som görs samtidigt innebär en granskning av all trafik med vajerfärjor.
– På finska har vi olika ord för färjor som är frigående, lautta, och vajerfärjor, lossi. Då kan man säga: en lossi borde inte kunna vara ”lost”, säger Nurmi – på svenska.
Vi citerar honom med dessa finska och engelska ord eftersom budskapet är poängen med olycksutredningen och rapporten, det vill säga en färja som kör med en vajer borde inte kunna tappa bort sig från sin rutt. Därför är det också rätt unikt att en vajerfärja kör på grund.
En tredjedel av alla vajerfärjor finns i Egentliga Finland
I Finland finns omkring 30 förbindelser där vajerfärjor används och en tredjedel av dem finns i Egentliga Finland.
– Vi anser att hela systemet och regelverket med vajerfärjor bör ses över, säger Nurmi.
– Det finns situationer när vajern bör frikoppas, men vi vill utreda när. Samtidigt vill vi utreda vilka kraven är på manskapet och hur isläget inverkar. Är det isförhållanden om sjön är täckt av is, eller är det också isläge när det är nära noll och havet har ett tunt istäcke.
Vid olyckan på Teersalo-Palva-passet vet man att vajerfärjan körde med vajern frikopplad.
Finferries uppgav i ÅU:s intervju att dels var isförhållandena sådana, dels pågick arbeten vid det ena färjefästet som inte var klara så att vajern kunde ha använts.
– Den olyckan känns det bra att utreda eftersom ingen blev skadad, säger Nurmi. Då är det samtidigt en bra möjlighet att granska trafiken med vajerfärjor överlag.
Rapporten ska vara klar till midsommar
När Olycksutredningscentralens rapport är klar kommer den att publiceras på både finska och svenska, intygar Nurmi.
– Svenskan är ett stort språk i sjöfarten. Rapporten ska senast vara klar så att den kan läsas i midsommarbastun.
Vajerfärjor kör mellan 160 och 1600 meter
Det finns vajerfärjor av många slag – de minsta har plats för åtta personbilar, de största över 30 bilar.
Det kortaste passet för en vajerfärja finns i Kivimo i Houtskär med 169 meter, medan de längsta avstånden som Finferries vajerfärjor kör är cirka 1600 meter.
– De är Högsåra-färjan och Keistiö-färjan i Houtskär, säger Finferries trafikchef Håkan Forsman.
När det gäller färjepersonalens behörighet och utbildning är frigående och vajerfärjor två separata saker.
– Sjöfartsmyndigheterna bestämmer behörigheten och bemanningens storlek på frigående färjor, medan vajerfärjeförarens kunskapsnivå baserar sig på lagen om trafikarrangemang och landsvägar, säger Forsman.
Enligt samma lag är det Närings-, trafik- och miljöcentralen som besluter om vajerförarbemanningen.
Vajerfärjorna i Åboland är Kestiö i Iniö, Kivimo, Mossala och Saverkeit i Houtskär, Högsar i Nagu, Våno i Pargas och Högsårafärjan.
I Nådendals och Gustavs skärgård finns vajerfärjorna Palva, Vartsala och Velkuanmaa.
Den stora skillnaden mellan vajerfärja och frigående färja är, att den frigående färjan är behörigt bemannad och utrustad för att navigera i öppet vatten. Vajerfärjan skall fysiskt vara hindrad att kunna avvika från sitt färjpass och är dessutom bemannad med endast en förare. Om vajern under svåra isförhållanden inte klarar av att löpa, kan den släppas loss, men då kör vajerfärjan istället i en öppnad ränna som tjänstgör som hinder för att avvika från passet. Reglerna är enkla, men rederierna har i årtionden tummat på dessa enkla statut. En grundlig genomgång av Olycksutredningscentralen är välkommen.