Alkohol är en bristvara (tror vi)
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den nya alkohollagen har både förespråkare och motståndare.
Syftet med lagen är att öka försäljningen av alkohol, vilket i förlängningen också ökar konsumtionen. Det behöver knappast påpekas att högre alkoholkonsumtion har en negativ effekt på samhället och att alla inblandade är väl medvetna om detta.
Motargumenten spelar mest på att man vill få till en förändring i attityderna kring alkoholkunsumtion, där poängen är att vi kort och gott ska bli mer civiliserade.
Vi får bortse från att den rationellt sett enda rätta attityden gentemot alkohol vore att inte dricka överhuvudtaget. Det önskar helt klart ingen, och sådana absolut(istisk)a visioner tenderar att endast kunna omsättas i exceptionellt dålig politik. I den mån sådan politik inte är enbart dålig förvärrar den också problemet. För i vad grundar sig vår nutida syn på alkohol om inte i förbudslagen?
Jag tror att vårt problem i Finland inte består i att vi inte klarar av att ”dricka civiliserat”. Både Alko och mataffärer har ett utbud som väl överträffar gemene mans behov och förväntingar. Jag bor i Berlin. Det är inte dryckeskulturens högborg, men nog så kontinentalt. Tro mig när jag säger att ingen behöver tyska viner eller öl bryggt enligt tyskarnas Reinheitsgebot (en bombsäker garanti på att allt smakar precis likadant).
Så vad är problemet? Vi behandlar fortfarande alkohol som om det vore en (förbjuden) bristvara. Vi skär ut det ur vår vardag med en moralkniv och ramar in köp och konsumtion i en liten alkoholruta, som ett utskänkningsområde på en gatufestival. Inom rutans gränser får du löpa amok om du så vill, där är allt tillåtet.
Till viss del upprätthålls synsättet av lagstiftningen och arrangemangen kring alkoholförsäljningen: köp och konsumtion av alkohol är dyrt och – även om tillgängligheten är hög – begränsat. Men när stjärnorna intar rätt positioner, t.ex. under veckoslutet efter lönedagen, då jävlar.
Å andra sidan kunde vi liberalisera vår lagstiftning hur mycket som helst utan att det förändrar något alls. Om själva vår uppfattning av alkohol som något som regleras (i lagstiftning, kulturellt, ekonomiskt etc.) inte försvinner – något som en enkel liberalisering av lagen absolut inte garanterar – kommer vi fortfarande att dra huvudet spänt på veckosluten, även om vi kunde köpa vin i mataffären 24/7.
I värsta fall blir liberala alkohollagar bara ett sätt att skjuta över ansvaret för samhällsproblem på individer: du klarar tydligen inte av att hantera ditt drickande, tja, ditt ansvar, vi varken kan eller har någon skyldighet att hjälpa dig längre.
Detta är ingen lösning, bara ett sätt att se på problemet. Samtidigt är vi säkert alla överens: vi vill gärna ha en så kallad attitydförändring och liberalare alkohollagar. Det råder bara väldigt stor oenighet kring hur vi skall gå till väga och hur vi urskiljer hönan från ägget. Det är en balansgång där vi måste skruva på bägge sidor för att få till det.
Hur som helst. Den aktuella alkohollagen luktar snarare businessönskemål om att bredda vår alkoholruta en aning än ett genuint försök till att göra politik för att förändra våra attityder.
Linus Lassus
Pargasbo bosatt i Berlin
Du har så rätt så angående att det luktar business. Är du Linus medveten om att Samlingspartiet innehar vd-posten i Finlands Bryggeriförbund r f?