Älgjakten effektivare om man vågar jaga med hund — ÅUs reporter följde med på jakt i Mattböle på Kimitoön
Samling inför älgjakt i Mattböle. Foto: Emilia Örnmark
Det är tidig lördagsmorgon och folk klädda i orange, somliga med gevär över axeln, har samlats i Mattböle. Stämningen är lättsam då en efter en kör in på gården och ansluter sig till sällskapet, som snart uppgår till ungefär 20 personer.
Det är Ekholms jaktlag, ett av de 26 jaktlagen på Kimitoön, som samlats för jaktchef Bjarne Wretdals instruktioner om var och en ska infinna sig för att stå på pass i dag.
En viktig roll i dagens jakt har jakthunden Rocky – en åttaårig jämthund, och dess förare Frank Engdal. Wretdal berättar att det i dag är väldigt få som vågar jaga med hund på Kimitoön, på grund av de rikliga vargobservationerna. Många jakthundar har fått sätta livet till i Finland.
Kring Mattböle är dock vargobservationerna få, och Rocky är dessutom av en lite större ras, därför vågar man ta risken. En tax – rasen som främst används för hjortjakt – är ett lättare byte för vargen.
Rocky är en duktig jakthund. Foto: Frank Engdal
Jakten startar
Samlingen är över och jägarna kör iväg till sina tilldelade platser. Genom radiokontakt får Wretdal bud om då alla är på plats, och Engdal får klartecken att släppa Rocky. Det dröjer inte länge innan man hör skall – Rocky har alltså hittat något. Med hjälp av GPS-sändaren på Rocky kan Engdal hålla dem andra underrättade om var älgen rör sig och var den eventuellt kan komma ut.
— Med radiokontakt blir jakten också säkrare, då man kan ha koll på var grannskytten är, säger Wretdal.
Det blir många skall i flera repriser innan skottet ekar genom skogen. Saldot för den här jaktdagen blev en kalv och en tjur.
På väg till sitt pass. Foto: Emilia Örnmark
Har jagat med hund från starten
I detta jaktlag har man ända från början jagat med hund, och hörde till ett av de första jaktlag på ön som jagade med älghundar. En fördel med att jaga med hund är att man kommer åt att skjuta då älgen står stilla. Wretdal berömmer Rocky, som är med i dag för att vara duktig på sin uppgift.
— Förra jakten tog det honom två minuter innan han hade hittat något.
Då klarade man av målet på tre skjutna djur på en timme. Mer än så skjuter man inte under en jakt, eftersom efterarbetet med slakt och styckning då skulle bli för mäktigt.
I Ekholms jaktlag, grundat år 1964, finns sex delägare, som alltså äger och arrenderar den mark det jagas på här i trakten. Området de förfogar över är 2 100 hektar stort. Wretdal, vars far Bertel Wretdal var med om att grunda jaktlaget, vet att licenserna var få i början. År 1965 sköts bara två djur: en stor tjur och en kviga. Men drygt tio år senare nådde antalet beviljade licenser rekordantalet 17.
— Då fanns det stora mängder djur, och följaktligen mycket skador på skogen och många djurkrockar i trafiken, säger Wretdal.
Bjarne Wretdal, här tillsammans med dottersonen Albert Lindström. Foto: Emilia Örnmark
12 älglicenser, 35 hjortlicenser
Denna säsong har jaktlaget tolv älglicenser: fem vuxna djur och sju kalvar får man skjuta. I denna del av ön finns stora enhetliga skogar, vilket gör att älgen trivs. Kimitoöns korta vintrar och havsmiljö gör att också andra djur, som till exempel hjorten gärna håller till här. Hjortarna lockar i sin tur varg.
Wretdal nämner också de vildsvin som påträffades i Helgeboda i våras, som enligt hans uppgift blev skjutna i somras.
Hjortlicenserna för Ekholms jaktlag är 35, av vilka nästan hälften är förbrukade. På hela ön är hjortlicenserna 1 000, och i hela landskapet 15 000. Det betyder en hel massa kött för jaktlagen, som inte ostämplat går att sälja till matbutikerna.
Att få köttet stämplat kräver en veterinärs godkännande, vilket i sin tur äter upp det mesta av vinsten.
Vargarna hör inte hemma här
Ett aktuellt samtalsämne även i jaktkretsar är förstås vargen.
— Det är inte normalt att vi har åtta vargar på Kimitoön. De hör inte hemma i ett kulturlandskap, utan i ödemarken, säger Wretdal.
Han anser att vargsituationen försvårar allting, och ifrågasätter också hur säkert det är att låta barn gå ensamma till skolskjutsen.
Önskan är att ett par licenser på varg kunde beviljas och med den åtgärden fullföljd tror Wretdal att resten av flocken kunde få lite större respekt för människan än den nu tycks ha.
Han är oroad över att vargarna ska få rabies, vilket skulle förvärra situationen ytterligare. I väntan på licenser funderar Wretdal om varggropar kunde vara en idé. Då fångar man alltså vargen, för att föra den levande någon annanstans.
— Vi får tacka och ta följderna för att vitsvanshjortarna togs in i landet, suckar Wretdal.
LÄS OCKSÅ: Mor och son har gemensamt jaktintresse
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.