Johan Backas 18.06.2021 19:01

Albin Granlund firar semester i tio dagar i Pargas och på föräldrarnas stuga i Korpo. Även om har stortrivs på sin gamla hemort finns det någonstans han hellre skulle tillbringa sommaren: S:t Petersburg.

Efter att i fem år ha varit bosatt i den finländska landslagstruppen blev han den sista spelaren som inte rymdes med i truppen. Han följde ändå med till S:t Petersburg som reserv och var på plats på den första matchen i Köpenhamn.

– Visst är det tufft, det är den svåraste motgången jag varit med om under min karriär. Jag hade så klart hoppats och trott att jag skulle ha fått en plats i truppen, säger Granlund.

Tudelad upplevelse som reserv

Att vara med som reserv i några veckor var en tudelad upplevelse. Det var roligt att få känna på EM-stämningen på lägret och premiärmatchen, men ändå gnagde det i bakhuvudet att veta att han inte själv skulle spela.

– Inte är det ju roligt att stiga åt sidan när det roligaste ska börja. Men det är en fin stämning i landslaget så det var roligt att vara med. De största stjärnorna är inga divor utan alla välkomnas. Och Lukas Hradecky och Paulus Arajuuri är väldigt avslappnade och skämtar mycket och skapar god stämning.

Ännu märkligare blev det i och med den dramatiska utvecklingen i matchen mot Danmark. När Christian Eriksen segnade ner livlös tystnade arenan snabbt.

Granlund sade att det tog en god stund innan han insåg att räddningspersonalen utförde hjärt- och lungräddning på Eriksen.

Danskarna fick avgöra fortsättningen

Ungefär samtidigt som han rullades ut på bår gick det finländska landslaget till omklädningsrummet. Efter en stund kom beskedet att Eriksens läge är stabilt, och alternativen att spela vidare om en halvtimme eller följande dag kl. 12 presenterades.

– Vi sade direkt att de danska spelarna får avgöra. Även om många av oss hade det jobbigt var det ännu värre för dem, så det var inte mer än rätt att de fick bestämma, säger Granlund.

Stämningen i omklädningsrummet beskriver Granlund som väldigt tyst. När beskedet kom att matchen ska fortsätta hölls en kort taktikgenomgång, utan några större förändringar från ursprungsplanen. Sedan gällde det att ladda om mentalt och värma upp igen.

– Efteråt, när vi vunnit den viktigaste matchen i Finlands historia, kändes det konstigt. Det var jubel en kort stund innan man igen påmindes om Eriksen. I omklädningsrummet efteråt var stämningen som efter en rutinseger med klubblaget, folk var glada men ändå dämpade.

I söndags återvände Granlund till Finland och Pargas. Han grämer sig över att landslaget inte fick en poäng mot Ryssland.

– Jag tycker det på många sätt var en bättre match än den mot Danmark. Vi lyckades spela oss ur deras första press och skapa lägen. Men visst hade Ryssland också sina chanser, det var en jämn match.

Det har också i övrigt varit ett händelserikt senaste halvår för Granlund. I januari bar flyttlasset av till Polen och staden Mielec med cirka 60 000 invånare, nära Krakow.

Trots att coronapandemin stängt stora delar av samhället trivs familjen, med Elin och tvååriga sonen Niko, bra i Polen. Niko lär sig många språk redan från ung ålder, då Elin talar svenska och Albin finska med honom. Dessutom går han i polskt dagis.

– I januari hade jag också ett kontraktsförslag från Grekland. Det var nog lite svårt att motivera för Elin att en liten industristad i Polen är bättre än Grekland.

Fotbollsmässigt har det också gått bra då Granlund direkt tog en plats i laget som lyckades med sin målsättning, att säkra ligaplatsen också för nästa säsong.

Drabbades av hjärnskakning och corona

Ett större bakslag kom det dock under våren när Granlund i VM-kvalmatchen mot Ukraina drabbades av en hjärnskakning. Efter en ungefär veckas paus blev han sjuk i corona.

– Jag hade feber i fyra-fem dagar, så svårare än Elin som hade huvudvärk en dag. Det tog nog flera veckor innan jag kände att formen var tillbaka.

Efter det fick Granlund mindre speltid, och i förlängningen kan coronasmittan ha påverkat hans chanser att knipa en EM-plats också.

Eftersom coronatestresultatet inför resan till landslagslägret var oklart hamnade Granlund i karantän och missade landskampen mot Sverige. Om klubben hade registrerat Granlunds smitta korrekt hade det här problemet inte uppstått.

– Inte förstärkte det ju mina chanser åtminstone.

Då han relativt sent nådde landslaget och utlandsspel i Sverige och Polen känner Granlund att han ännu har saker att uppleva som fotbollsproffs.

Han har ett år plus ett optionsår kvar på kontraktet i Polen. Eftersom han trivs bra kan han tänka sig att fortsätta, men är inte heller främmande för ännu ett äventyr, även om det så klart sker på familjens villkor.

Det är ännu några år tills Niko börjar skolan, så det är ingen panik med att slå sig ner någonstans för gott. Få se om det blir Pargas eller Åland eller nåt annat, säger Granlund som träffade sin Elin när han spelade för IFK Mariehamn.

Johan Backas
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln