Åländsk utredning efter stormen Alfrida: Kriskommunikationen gick snett och det behövs plan för myndighetssamarbete
Tf alarmmästare Johan Ehn, tf räddningschef Karl Nordlund och räddningschef Lennart Johansson presenterade arbetsgruppens slutsatser. Foto: Joakim Holmström/Nya Åland
När stormen Alfrida drog över Åland den 2 januari tog den med sig en miljon kubikmeter skog och lämnade tusentals personer utan el. Det blev också startskottet för ett massivt myndighetsarbete som nu har utretts av en arbetsgrupp.
Karl Nordlund är tf räddningschef på Åland och ordförande för arbetsgruppen som har utrett insatserna efter Alfrida. Han överlämnade rapporten till lantrådet Katrin Sjögren på fredagen.
– Tusen tack för ett väldigt, väldigt väl utfört arbete i en mycket svår stund, säger Sjögren.
Johan Ehn, tf alarmmästare, ger en redogörelse för händelseförloppet. Han beskriver nyårsdagen som relativt lugn. För även om det fanns en varning för hård vind fanns det ingenting som tydde på att det skulle bli den värsta stormen i Finlands historia.
Vid 22-tiden kom det första larmet om träd som fallit över en väg i Eckerö, men snart skulle samtalen tätna och alarmoperatören fick kalla på förstärkning.
– Under natten, från klockan 1.40 till 8.00 registreras 400 anrop – personsamtal, radioanrop och liknande. Under en normal natt har vi kanske tio stycken. Det säger någonting om hur situationen såg ut inne hos alarmcentralen, säger Ehn.
Vid klockan 4.47 gick det första varningsmeddelandet ut till allmänheten.
Beredskapen bra, men finns att förbättra
Arbetsgruppen som nu överlämnat sin rapport tillsattes den 12 januari av landskapsregeringen och har utrett insatserna, myndigheternas stabsarbete och kommunikationen till allmänheten under stormen. De slår fast att det mesta fungerade bra men framför samtidigt ett flertal åtgärdsförslag.
– Vi har sett på vad som gick bra och vad vi kan förbättra. Det är för att vi ska få ny kunskap och skapa nya rutiner för liknande händelser i framtiden. Det behöver ju inte vara en storm, utan kan vara andra exceptionella förhållanden som kräver liknande arbete, säger Nordlund.
Den mest akuta åtgärden som arbetsgruppen föreslår är en samordning för ledningsstrukturer vid händelser som involverar flera myndigheter.
– Vi kan konstatera att det inte finns någon övergripande plan över hur myndigheterna ska jobba i liknande situationer. Det här gjordes från höften, vi gjorde vad vi kunde med de resurser vi hade men det behöver planeras för framtiden. Vi behöver strategier och rutiner för hur det arbetet ska ske, säger Nordlund.
– Varje myndighet har sina rutiner och strukturer, men system för hur man ska knyta samman dem finns inte.
Praktiskt behövs också ändamålsenliga lokaler med tekniskt stöd för beslutsfattande, lägesbild och kommunikation, menar arbetsgruppen.
Cirka 200 personer arbetade ute på fältet under och efter stormen och resurserna anses ha varit tillräckliga. Efteråt har man dock konstaterat att det fanns tillgängliga resurser som räddningsstaben inte kände till, och därför föreslår man en kartläggning.
Ålands radio måste höja säkerheten
I kommunikationen till allmänheten stötte man på svårigheter i och med att Ålands radios sändare inledningsvis hade tekniska problem.
– Det är något vi ser väldigt allvarligt på då den har en central funktion i vår kriskommunikation i och med att varningsmeddelande går ut via Ålands radio. Driftsäkerheten måste därför vara väldigt, väldigt hög, säger räddningschef Lennart Johansson och fortsätter:
– Förslaget som vi har där är att vi utgår från att Ålands radio vidtar åtgärder för att höja säkerheten för masten i Smedsböle och att man säkerställer rutiner för utfärdande av varningsmeddelande.
Varningsmeddelandena gick endast ut på svenska, vilket arbetsgruppen ser som en brist. De menar också att uppmaningen till allmänheten om att stanna inomhus som gavs på morgonen den 2 januari borde ha mildrats vid ett tidigare skede.
– Vi är inte missnöjda med beslutet, men det blev hängande för länge.
Möjligheten att nå alarmcentralen genom nödnumret 112 var under perioder kraftigt begränsat och arbetsgruppen föreslår att man gör upp en detaljplan på hur allmänheten ska kunna nå myndigheter under liknande situationer.
En stor av det arbetet som utfördes av brandkårister efter stormen var inte räddningstjänst i lagens mening. Det finns oklarheter om försäkringsskyddet som arbetsgruppen vill att landskapsregeringen och de kommunala räddningsmyndigheterna reder ut.
– Det kan man konstatera att det är unikt hur avtalsbrandkårerna ställde upp för elbolagen, säger Ehn som också ger en stor eloge till civilsamhällets insatser.
Men att många ville hjälpa till utöver vad som i lagen klassas som räddningstjänst förde också med sig svåra gränsdragningar, förklarar Nordlund.
– Om alla inom avtalsbrandkårerna är ute och jobbar väldigt hårt så blir man ju trött, men samtidigt ska man upprätthålla en utryckningsberedskap för andra händelser. Om man kör slut på sig i biståndsarbete så måste man ha en uthållighet och beredskap. Den gränsdragningen är svår fast det låter enkelt, säger Nordlund.
Felicia Bredenberg/Nya Åland/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.