Ålands lantråd fyller 60 – arbetade som hälsovårdare på Viking Sally 1988 då färjan gick på grund
Vi träffas vid det som var Veronica Thörnroos favoritplats som barn – Kvarnboviken i Saltvik, Åland.
– Här samlades vi om somrarna och här gick jag i simskola.
Det är hon som bestämt att vi ska träffas vid den här viken, där hon lärde sig ro.
– Och att köra moped och annat som inte har någon direkt koppling till simskolan, skrattar hon.
Sedan dess har platsen förändrats men Veronica beskriver båthamnen som på den tiden var mindre och båthuset som låg här.
– Vi klättrade upp på taket, gick längs nocken och hoppade ner i vattnet. Det var högt! Säkert fem, sex meter, minns hon.
Några stenkast bort ligger gården Solkulla som sedan efter andra världskriget tillhör ryska staten.
– Och här stod det ryska män i mörka kappor och metade. Dem var vi lite rädda för.
Veronica växte upp på en bondgård i Saltvik Främmanby. Hennes föräldrar var småbrukare med andra jobb vid sidan av gården. Hennes pappa jobbade vid elandelslaget och mamma på bank. Själv bestämde sig Veronica tidigt för bli hälsovårdare.
– När jag var sju år fick vi i Rangsby skola besök av hälsovårdaren Britta Jansson och då bestämde jag mig för att också bli det. Hon var så stilig i sin blåa dräkt och vi tyckte bra om henne, säger hon.
– Annars skulle jag bli brandman.
I Ekenäs utbildade hon sig till primärsjukvårdare och senare till sjukskötare i Vasa för att sedan specialisera sig och bli färdig hälsovårdare 1987.
Dramatisk natt på Viking Sally
I sammanlagt sex år arbetade hon sedan som hälsovårdare ombord på Viking Sally och senare Slite-fartygen Athena och Kalypso.
Veronica minns speciellt en dramatisk händelse utanför Furusund i november 1988 då Viking Sally svarade på ett nödanrop. På kaptenens order firades hälsovårdaren Veronica ned i en livräddningsbåt tillsammans med några övriga ur besättningen för att hjälpa en nödställd man i livflotte.
– Båten schacklade ur och blev att hänga snett. Jag var jätterädd!
Mannen räddades men Viking Sally gick på grund under räddningsauktionen.
– Det blåste som tusan och det var ett fruktansvärt ljud.
Veronica Thörnroos
Namn: Veronica Margaretha Thörnroos.
Född: Den 16 juli 1962 i Saltvik Främmanby. Fyller 60 i dag.
Bor: Brändö Lappo.
Yrke: Sittande lantråd på Åland, utbildad hälsovårdare.
Familj: Tre barn och hunden Luna.
Intressen: Det mesta. Jubilaren kallar sig ”allätare” och gillar att läsa, träna, resa och att sjunga både i kör och solo. ”Och äta god mat som andra lagat”.
Firar: Stillsamt på födelsedagen, med ”kolifej” (kalas reds. anm) för inbjudna gäster i helgen och officiell mottagning på GE-villan den 19 augusti klockan 14–18.
Veronica klev iland 1993 när hon blev mamma för första gången och började sedan arbeta på Ålands Sjöfartsläroverk med att koordinera sjukvårdskurser. I samband med yrkesskolereformen tog hon kontakt med dåvarande utbildningsminister Gun Carlson och lantråd Roger Nordlund .
– Jag berättade vilken dålig idé vi tyckte att det var.
Men Veronica fick inget gehör för sitt missnöje och reformen genomfördes.
En tid senare fick hon ett samtal av Gun Carlson.
– Hon sade att en som har så starka åsikter som jag borde engagera sig i politiken.
Det var en tanke som inte hade slagit henne tidigare, trots många år i kommunstyrelsen i Brändö.
På den vägen är det. För snart 20 år sedan valdes Veronica in i lagtinget för Centern för första gången. I dag är hon lantråd och har en annan förståelse för lantrådet Nordlund.
– I dag vet jag att man som lantråd inte har detaljkunskap om precis allt.
Efter att hon valdes in i lagtinget fortsatte Veronica att arbeta som hälsovårdare på Brändö under somrarna.
– Det är otroligt viktigt att hålla sig uppdaterad inom det tekniska och hålla mig ajour.
Svårt att kombinera jobben
Men hon är inte den enda lagtingsledamot som ägnat sig åt andra uppdrag sommartid. Veronica berättar om en sommar på Brändö då ett telefonsamtal för en patients räkning engagerade 10 procent av dåvarande lagting.
– Jag ringde till alarmcentralen, där svarade Johan Ehn , och bad att få bli kopplad till akuten, där svarade Katrin Sjögren , skrattar Veronica.
Men med tiden märkte hon att platsen i lagtinget och arbetet som hälsovårdare blev svåra att kombinera.
– Vårdrelationen till främst äldre personer påverkades. Patienterna blev obekväma när jag som lagtingskvinna kom för att linda om en fot.
Därför sökte sig Veronica till Skellefteå i Sverige i stället och har under fyra somrar jobbat där inom hemsjukvården.
– Ingen blir förbannad på en hälsovårdare. Patienterna är glada både när man kommer och när man åker därifrån, säger Veronica och jämför det med politiska uppdrag.
– Som politiker får man räkna med mothugg.
Därför har Veronica med åren fått skinn på näsan.
– Det räcker nog inte bara med det. Man måste ha plåt på näsan, säger hon.
Har du alltid haft det?
– Det är något man lär sig och det är en jobbig process. Är kritiken personlig, kopplad till partiet eller till en händelse? Man får lära sig lägga allting i olika fack.
När Veronica har en ledig stund över är det hem till Lappo hon åker.
– Men det har varit dåligt med lediga stunder de senaste åren.
Ändå har hon aldrig varit utbränd.
– Redan när jag gick på Ålands folkhögskola fick jag stipendium för ”okuvlig energi”.
Den där okuvliga energin verkar hon fortfarande ha kvar. Och så länge hon har den tänker hon fortsätta.
– När jag slutar med politiken vill jag jobba som sjukskötare så länge jag orkar och tillbringa vintrarna i Portugal.
Ida K Jansson
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.