AI visar oss att vi är mera än tänkande varelser
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Artificiell intelligens, AI, skapar ständigt nya frågor för oss. Vi står i ett brytningsskede där vårt sätt att förhålla oss till kunskap, intelligens och kreativitet kommer att förändras, på samma sätt som tidigare revolutionerande teknik förändrat vårt förhållningssätt. Kanske AI-revolutionen även förändrar vårt sätt att förhålla oss till oss själva?
Vi talar om att intelligensen är artificiell. Men vad betyder det? Är det en mänsklig intelligens som vi skapat? Matematikern och filosofen Alan Turing publicerade på 1950-talet ett test för att avgöra om en maskin är intelligent.
Om en människa kan interagera med en maskin utan att kunna avgöra om det är en maskin eller en människa den interagerar med, då kan man säga att maskinen är intelligent, menade Turing.
Måttstocken är alltså vår egen intelligens och testet går ut på att se om maskinen kan interagera ”som en människa”. Vi ser oss ofta i första hand som intelligenta, tänkande varelser och det är kanske därför som frågor om AI i många sammanhang får en existentiell dimension.
Kanske kommer AI-revolutionen att göra att vi ser på oss själva på ett annat sätt.
I februari rapporterade Stanford University att den senaste versionen av AI-programmet ChatGPT klarat Turings test. Men vi kan också se på AI i ett mer relationellt sken än Turings test tillåter.
När vi till exempel ser på konst står vi i relation till konstnären, och vi märker av konstnärens ”närvaro” i konsten. Vi tilltalas av konsten och funderar på vad det är konstnären vill förmedla. Samma närvaro ser vi inte i det som AI skapar.
ÅU skrev om Hannu Toivonens AI-genererade konst. Toivonens konst är förvisso genererad av ett datorprogram, men det är Toivonen själv som vill förmedla någonting.
Det är i relation till Toivonen vi står när vi ser hans konst. Det gör vi även om vi vill avfärda det som konst och säga: ”Det som Toivonen ställer ut är inte konst”.
I debatter kring hur de olika AI-programmen är politiskt färgade ser vi också begränsningar i vilken typ av intelligens vi tillskriver datorerna. Om ett AI-program ger oss ett svar som vi uppfattar som politiskt eller ideologiskt vinklat reagerar vi inte med att anse att själva programmet är ideologiskt, utan vi vänder oss till skaparna av programmet.
På samma sätt som vi ställer oss i relation till Toivonen gällande hans konst, ställer vi oss i relation till programmerarna och funderar på deras motiv och eventuella partiskhet.
Vi står i relation till varandra på ett sätt som vi inte kan göra med AI, även om den kan beter sig som en människa i en del test. Ju mer erfarenhet vi får av att se hur AI-programmen kan agera ”som en människa”, desto tydligare kommer vi kunna se vilka aspekter av den mänskliga tillvaron AI inte kan kopiera.
Genom att spegla oss i den artificiella intelligensen ser vi att vi är så mycket mera än bara intelligenta varelser; i grunden är vi relationella varelser som interagerar med varandra på ett sätt som inte kan beskrivas i termer av intelligens.
Kanske kommer AI-revolutionen att göra att vi ser på oss själva på ett annat sätt. I stället för homo sapiens, den rationella eller tänkande människan, kanske vi blir den relationella människan.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.