Carina Holm 07.03.2020 04:05

Nyligen presenterade MOT, Yles program för undersökande journalistik, vad som händer med en del av de kläder som finländarna donerar till välgörenhet via affärskedjor och organisationer som Fida och UFF.
Eftersom tv-teamet inte får filma i mottagningscentralerna för de avlagda textilierna försöker man spåra klädernas öde med hjälp av dolda sändare i några plagg.
Till exempel en jacka med trasigt foder, brännmärken av cigaretter och sminkfläckar på kragen återfinns i hamnen i Klaipeda innan sändarens batterier laddar ur. Vart den är på väg blir oklart, men en stor del av de avlagda kläder från Europa återfinns till exempel på någon av gatumarknaderna i fattiga länder som Moçambique.
Gamla kläder är ingen liten sak. Inte ens trasiga eller smutsiga kläder är någon liten sak globalt sett.
I många fall går plaggen som ratas ur en finländsk garderob via många mellanhänder innan de eventuellt når följande användare.
I programmet hänvisar man till siffror från Tullen: I Finland förs årligen över 13 miljoner kilogram gamla kläder utomlands.
Under de senaste fem åren har det från Finland förts över två miljoner kilogram avlagda textilier till Moçambique, som räknas som ett av världens fattigaste länder.
Den som i Moçambique köper en säck avlagda kläder för att sälja dem vidare kan få både smutsiga och trasiga kläder i sin säck. Att försöka sälja dem på en marknad är mångas enda utkomstkälla.
En sexbarnsmamma som programmets utsända har talat med säger att en del av de osäljbara kläderna slängs i marknadens soptunnor. Hon har sålt gamla kläder i flera år och säger att de tidigare var i bättre skick, numera får de ofta ta emot skräp, som inte går att sälja.
MOT:s utsända har filmat kläder som har rest hela vägen från Europa för att hamna i en vattenpöl på en gatumarknad i Moçambique.
Att det är ohållbart på många sätt säger sig självt.
Dels med tanke på alla de resurser i form av material och arbetskraft som har använts i plaggens produktion, dels med tanke på att förhållandena i textilfabriker i länder som Bangladesh kan vara rentav omänskliga.
Det är inte heller hållbart att plaggen används några gånger på ena sidan jordklotet för att sedan slängas på andra sidan i länder där avfallshanteringen är bristfällig och lämnar mycket att önska. Bara antalet transporter får det att svindla.
Glädjande nog är Åbo i framkant när det gäller vettiga alternativ.
I flera år här det pågått olika pilotprojekt i regionen i syfte att skapa en innovativ och rentav lönsam kedja på sikt, där utslitna kläder får nytt liv.
Hittills har man fokuserat på insamling av avlagda textilier och sortering av dem.
Insamlingen har gett mer än vad man har önskat och därför har man till och med öppnat en affär i anslutning till sorteringscentralen på Hiisigatan 9 i Kärsämäki i Åbo.
I stället för utslitna kläder har människor lagt också användbara och hela kläder i insamlingslådorna. Nu säljs de vidare till kilopris.
Hela och användbara kläder till välgörenhet eller loppis också i fortsättningen, javisst.
Men trasiga och utslitna kläder hör inte hemma där.
Nu ska den första produktionslinjen där oanvändbara hushållstextilier återvinns på fibernivå öppna inom kort i Pemar (ÅU i torsdags).
Samtidigt finns det planer på att bygga en motsvarande anläggning i stor skala i Toppå i Åbo.
Där ska hela landets trasiga kläder och hushållstextilier göras om till fiber som kan användas på nytt som råmaterial.
Här kan man snacka om att ta trasiga byxor och urtvättade t-skjortor till verkligt nya nivåer.
När detaljplanen för det nya området i Toppå, som på finska går under namnet Topinpuisto, behandlades av stadsmiljönämnden i Åbo nyligen talade man om att den kan skapa 400–500 nya jobb.
Alla uppstår inte inom textilhanteringen och fibertillverkningen, men om hela landets insamlade avlagda textilier på sikt ska sorteras i Åbo är det klart att det innebär fler arbetstillfällen.
Yles MOT-program (19.2.2020) presenterar också följande siffror: Årligen slängs det 70 miljoner kilogram textilier i Finland.
Av dem bränns 80 procent, medan en femtedel sorteras som lump eller läggs i insamlingslådor.
Här finns således en enorm potential.
Att EU:s lagstiftning snart kommer att ställa krav på textilinsamling är också välkommet, eftersom avfallsbolaget Sydvästra Finlands avfallsservice, LSJH, i samarbete med andra då har lösningar att komma med.
Målet är att alla kommunägda avfallsverk stegvis ska delta i pilotprojekten i Åbo. Redan inom ett par år ska insamlingsnätverket för avlagda textilier utvidgas och bli riksomfattande.
Med tanke på att man under ett försök i huvudstadsregionen samlade in 35 000 kilogram utslitna textilier på bara tre månader finns här mycket att hämta.
Hellre en framtid för våra trasiga gamla skjortor och byxor som textilfibrer återvunna i Pemar i syfte att bli råvara för industrin, än slängda i en pöl vid en afrikansk gatumarknad efter att ha transporterats tusentals kilometer, till ingen nytta alls.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln