Åbopilot: Att flyga fallskärmshoppare är mer utmanande än att hobbyflyga — planen är ofta fyllda till sin absoluta maxkapacitet
Vilho Kivihalme i Åboföreningens flygplan. I flygplanet ryms fem fallskärmshoppare plus piloten. Foto: Klara Fält
I söndags störtade ett flygplan utanför Umeå. Ombord fanns åtta fallskärmshoppare och piloten. Samtliga personer omkom i olyckan vars orsak ännu är oklar.
Svenska myndigheter uppger att utredningen kan ta upp till ett år och försvåras bland annat av att flygplanet inte hade en svart låda.
Vilho Kivihalme, hoppmästare och ordförande för fallskärmsklubben Skydive Turku, vill inte kommentera Umeåolyckan specifikt men säger att olyckor med småplan är vanligare än med stora.
– Det kan ändå delvis bero på att det finns betydligt fler småplan. I allmänhet är planen nog säkra.
En av de största utmaningarna med småplan är att se till att tyngdpunkten ligger på rätt ställe. Därför ska alla som hoppar fallskärm uppge sin vikt, så att man vet hur personerna ska sitta i planet.
– Till exempel är vårt flygplan sådant att tyngdpunkten enkelt blir ganska långt bak i planet. Därför sitter de som väger mindre helt enkelt längst bak.
En av föreningens piloter, som helst inte vill att hans namn ska skrivas ut i artikeln, bekräftar att planets tyngdpunkt är avgörande.
– Man måste vara väldigt noggrann och förberedelserna har en avgörande betydelse, säger han.
Varken piloten eller Kivihalme har någonsin varit med om en ”nära ögat”-situation under de åren de varit verksamma inom föreningen.
Piloten har 25 års erfarenhet av flygning och har sedan början av 2000-talet flugit plan för fallskärmshoppare, medan Kivihalme hållit på med grenen i nästan tio år.
– Att flyga plan för fallskärmshoppare är mer utmanande än vanligt hobbyflygande eftersom planen ofta är lastade till sin absoluta maxkapacitet, säger piloten.
Kivihalme berättar att deras förening därför kräver att alla piloter har tidigare arbetserfarenhet av flygning, åtminstone ett par hundra timmar.
Flygplanstypen som flygplanet i Umeå var av, GippsAero GA8 Airvan, används såvitt Kivihalme vet inte någonstans i Finland.
– Modellen är helt obekant för mig. Den är ovanligare än till exempel modellen vår förening använder, men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda något.
Åboföreningens flygplan är aningen mindre än planet i Umeå var, med plats för fem hoppare plus piloten.
Kivihalme understryker ändå att han inte är någon flygplansexpert utan endast vet det som förutsätts av honom som hoppmästare. Då orsaken till olyckan i Umeå klarnar berättar han att de inom föreningen kommer att gå igenom sin verksamhet för att se ifall något gällande säkerheten kunde förbättras.
Kivihalme säger att de överlägset vanligaste olyckorna inom branschen är att nybörjare vrickar foten i samband med fallskärmshoppets landning.
– Den andra typen av olyckor är att erfarna hoppare som använder mindre fallskärmar och gör mer avancerade hopp skadar sig.
Men också själva fallskärmshoppandet menar Kivihalme att är säkert så länge man följer regler och rekommendationer.
– Alla som håller på med grenen vet att det finns en viss risk, men nästan allt har ju sina risker.
I Finland har det sedan år 1990 gjorts 1 395 118 fallskärmshopp, varav 15 har lett till dödsfall.
– I Finland följer man väldigt noga med hoppverksamheten och alla risksituationer ska rapporteras och bokföras. En gång per år ordnas ett nationellt säkerhetsseminarium där man går igenom hurdana risksituationer som förekommit och hur de kunde ha undvikits. Därtill ordnar vi inom föreningen liknande tillfällen.
Också erfarna fallskärmshoppare ska regelbundet gå utbildningar för att repetera säkerhetsåtgärder. Kivihalme konstaterar att det på våren är speciellt viktigt att repetera sådant då vinterpausen för många blir lång.
Olyckor som beror på fel i utrustningen är enligt Kivihalme väldigt ovanliga.
– Fallskärmshoppsutrustningen plockas ihop av experter och kontrolleras regelbundet. Enligt statistiken händer det till exempel i färre än ett av tusen fall att fallskärmen inte vecklas ut och att reservskärmen istället aktiveras.
Kivihalme har själv hunnit göra 1 007 fallskärmshopp under knappa tio år.
– De första hoppen var väldigt skrämmande och visst kan jag fortfarande ibland vara nervös. Men jag tror att en viss försiktighet är bra inom den här verksamheten.
En vanlig höjd att hoppa fallskärm från är från är 3 000 – 4 000 meter. Foto: Vilho Kivihalme
Läs också:
Tog nybörjarkurs efter att han fyllt 50 — fallskärmshoppning blev en kär hobby
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.