Åbolands sjukhus är redan stängt
Den 25 maj 2019 hade ledaren i ÅU följande rubrik: Åbolands sjukhus upphör – vem bryr sig?
Under veckan har man kunnat ta del av nyheten att Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt fattat beslut om att tillfälligt stänga bäddavdelningen vid Kaskisgatan 13 i Åbo.
Att i detta och andra sammanhang använda begreppet Åbolands sjukhus är missvisande, eftersom inget sådant sjukhus finns. Den 11 juni år 2019 beslöt styrelsen i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt att affärsverket Åbolands sjukhus blir en del av Åbo universitetssjukhus.
Orsaken till den tillfälliga stängningen uppges vara personalbrist. Trots att stängningen aviseras fortgå till årsskiftet, då det nya välfärdsområdet tar över, är det mycket osannolikt att en bäddavdelning skulle öppnas på nytt på Kaskisgatan 13. Ingen kommer att lösa personalbristen i vårdbranschen under hösten 2022.
Sjukvårdsdistriktets verksamhet på Kaskisgatan 13 måste i vilket fall som helst stängas i något skede, om någonting nytt ska kunna skapas på samma adress. Byggnaden är i dåligt skick och det är inte helt problemfritt att starta ny verksamhet i gamla och omoderna lokaler.
Det torde också vara klart att det inte lönar sig att sörja för att Åbo universitetssjukhus lämnar Kaskisgatan 13. Det gäller att titta framåt och skapa någonting nytt i stället för det som funnits. Kaskisgatan 13 kunde i framtiden utgöra basen för och vara en del av en tvåspråkig vårdhelhet med tyngdpunkt på primärhälsovård.
Ödet för bäddavdelningen på Kaskisgatan 13 visar än en gång svagheten med små enheter. Små enheter är illa ute då verksamheten måste göras effektivare, på grund av pengar eller brist på personal.
I stora organisationer görs också många stora beslut av den operativa ledningen, inte av politiker. Ju större organisation, desto mindre blir politikens roll. I den offentliga diskussionen framgår klart att de flesta inte känner till ansvarsfördelningen mellan tjänstemän och politiker. Dessa har klart skilda spelplaner, vilka de också ska hålla sig till.
I mindre kommuner har politiker ibland agerat enligt en inbillning att politiker ska ha hand om vården och vårdprocesserna. Välfärdsområdenas entré gör att beslutsfattandet professionaliseras. Det här är ett steg i rätt rikting, flera kockar gör inte alltid välfärdssoppan bättre.
Vårdreformen och andra förvaltningsreformer görs aldrig med målsättningen att bevara nuläget. Avsikten med reformer är att skapa en förändring till nuläget. Det skulle vara bra och ärligt om alla beslutsfattare och andra involverade också skulle lära sig att uttrycka detta faktum klart och tydligt, i stället för att allmänt mumla om att allt kommer att bli bättre.
Statliga reformer görs i första hand för att effektivera verksamheten, trygga tillgången till tjänster och förbättra kvaliteten. Avsikterna är uppriktiga och goda, men verkligheten och den politiska verkligheten är inte alltid kalibrerade.
Vårdreformen förverkligas i rasande fart i en situation med stor personalbrist och med vetskap om att de pengar som tilldelats välfärdsområdena inte kommer att räcka till för att upprätthålla verksamheten i nuvarande omfattning.
Under år 2023 kommer det sannolikt inte att ske stora förändringar i välfärdsområdenas verksamhet eller servicenät. Samtliga välfärdsområden måste fokusera på att bygga en ny helhet av många inte fullt kompatibla parter.
Bristen på vårdpersonal kommer dock att försnabba förändringsprocesserna efter att välfärdsområdena har kommit i gång. Det är också sannolikt att nästa regering inte delar ut obegränsat med pengar till välfärdsområdena och kommunerna, vilket också påskyndar rationaliseringsbehovet.
Alltsedan mitten av 1990-talet har samtliga förvaltningsreformer försvagat svenskas ställning. Det torde inte gå att peka på en enda reform där svenskan skulle ha fått en starkare ställning.
Vårdreformen är inget undantag. I de nya lagarna, som reglerar välfärdsområdenas verksamhet, finns det flera formuleringar som är svåra att tolka eller går att tolka på många vis. Både Egentliga Finlands välfärdsområde och Västra Nylands välfärsområde har fått specialuppgifter för att trygga svensk- och tvåspråkiga lösningar i hela landet.
Nu gäller det att inte gräma sig över vad som stängs eller ändras, det lönar sig att fokusera på att bygga upp nya fungerande helheter, där det erbjuds service på svenska, finska och vid behov också på andra språk.
Det enda som är säkert är att förändringen fortsätter, även inom vården.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.