Boken presenterades på Åbo handelshögskola på fredagen, och redaktörernas budskap är tydligt: cykeln är mer än ett fortskaffningsmedel.
Den första cykeln såg dagens ljus 1817 i Tyskland när baron Karl von Drais presenterade världens första sparkcykel.
På 1850- eller 1860-talen fick cykeln pedaler, och efter första världskriget slog den igenom på allvar i Europa.
I Finland fick cykeln sitt stora genombrott på 1950-talet, säger Männistö-Funk.
– Redan på 1800-talet var cykeln mer än ett sätt att ta sig från en plats till en annan. Det var modernt och coolt att cykla. När cyklisterna blivit fler har det uppstått olika grupper som har olika orsaker för att cykla. En del sportar med cykeln, en del tar den till jobbet och en del har det som ett slags livsstil. Därför tycker jag man inte kan tala om cyklister som en enhetlig grupp, säger Männistö-Funk.

– Nu för tiden är cykeln också en statussymbol. Att ha den finaste cykeln kan tolkas som ett slags sakkännedom, ungefär som att ha den finaste bilen, säger Myllyntaus.
Enligt Myllyntaus tenderar cyklarna att vara vanliga i europeiska universitetsstäder som Oxford och Cambridge i Storbritannien, Lund i Sverige och Uleåborg i Finland.
– Om en stad har ett universitet och små höjdskillnader finns där många cyklar, säger Myllyntaus.

Bilarna tog över i Åbo

Männistö-Funk berättar att också Åbo var en stor cykelstad på 1950-talet men att bilarna sedan tog över gatorna. Männistö-Funk har studerat utvecklingen i 1950-, 1960- och 1970-talens Åbo med hjälp av gamla fotografier från staden.
– Det intressanta är att det gick så fort, bara på 15 år. En orsak till att bilarna tog över var att man på 1950-talet började planera staden för biltrafiken, vilket naturligtvis var dåligt för cyklarna, säger hon.
Boken Invisible Bicycle – Parallel Histories and Different Timelines är utgiven på det nederländska förlaget Brill.