Åboforskare: Benämningen problemvarg uppstod för att berättiga dödandet av enstaka vargar
Den offentliga vargdiskussionen fokuserar ofta på problem och konflikter, säger Heta Lähdesmäki, doktorand i kulturhistoria vid Åbo universitet. Foto: Mikael Piippo/SPT
Vargbeståndet i Finland ökar och breder ut sig över ett större område, visar Naturresursinstitutet Lukes beståndsberäkningar från de senaste åren. Största delen av vargflockarna finns numera i västra Finland, trots att den så kallade varggränsen ofta uppfattas finnas i landets östra delar.
Inget konstigt med det, säger forskaren Heta Lähdesmäki. Åbobördiga Lähdesmäki är doktorand i kulturhistoria vid Åbo universitet och hon har skrivit sin doktorsavhandling om vargar och föreställningar om vargar i 1900-talets Finland.
– Det har uppskattats att det fanns upp till 1 400 vargar i Finland på 1800-talet. Innan vargbeståndet rasade i slutet av 1800-talet fanns det vargar överallt i landet. Ur ett historiskt perspektiv verkar det som att vargen nu återvänder till sina gamla områden, säger Lähdesmäki.
– Människorna i dessa regioner kan uppleva det som konstigt att det dyker upp vargar i deras närområden men det handlar egentligen om en återgång till det som varit. Förr i tiden fanns det vargar också på Åland.
I december sköts en hanvarg som strövat omkring på Åland och rivit får i Hammarland.
Den mystiska varggränsen
I sin forskning har Lähdesmäki studerat skriftliga källor från 1900-talet och försökt kartlägga var vargarna rört sig och vilka föreställningar som präglat människans och vargens relation i Finland. Enligt Lähdesmäki uppstod föreställningen att det finns en gräns som delar Finland i ett område med vargar och ett område utan vargar under förra seklet.
– I mitt material nämns orden varggräns eller vargens vändkrets för första gången på 1970-talet. Men varggränsen har aldrig riktigt definierats utan man har snarare upplevt att vargar som rör sig i ens eget närområde befinner sig på fel sida om varggränsen.
Att östra Finland, och i viss mån också Lappland, trots det länge uppfattades som ett vargområde kan enligt Lähdesmäki bero på att det var svårare att utrota vargen genom jakt i öst än i väst. Nya vargar kunde vandra in till Finland över östgränsen och bidra till föreställningen att vargstammen i östra Finland är livskraftig.
Vargen kan leva nära människan
En stor orsak till att antalet vargar i Finland rasade i slutet av 1800-talet var att jakten på varg intensifierades. I början av 1880-talet dödades till exempel 22 barn i Åbotrakten av vargar, och ilskan mot djuret växte.
I början av 1900-talet fanns det några tiotals vargar kvar i Finland, säger Heta Lähdesmäki. Den kraftiga minskningen i beståndet bidrog till att vargar syntes allt mer sällan, och en föreställning om att vargen är ett djur som lever i vildmarken föddes.
– I verkligheten är vargen ett djur som kan leva i områden med människor och i natur som har spår av mänsklig verksamhet, säger Lähdesmäki.
En reaktion på skyddsåtgärderna
Jakten på varg blev reglerad i samband med att vargen fridlystes i Finland år 1973. Efter att Finland gick med i Europeiska unionen 1995 skärptes skyddet ytterligare och i dag skyddas vargen bland annat av EU:s naturdirektiv.
Lähdesmäki har hittat ett tydligt samband mellan skyddsåtgärderna och uppkomsten av benämningen problemvarg.
– Problemvargar nämns för första gången på 1980-talet och efter att EU:s begränsningar trädde i kraft ökade användningen av benämningen explosionsartat i till exempel Helsingin Sanomat.
– Min tolkning är att de skärpta skyddsåtgärderna skapade ett behov av att berättiga dödandet av enstaka vargindivider. Då kunde en viss varg stämplas som onormal så att man fick tillstånd att döda den. Samma behov fanns inte när det var frijakt på varg och alla vargar fick dödas.
Heta Lähdesmäki disputerar med sin avhandling i kulturhistoria, Susien paikat – Ihminen ja susi 1900-luvun Suomessa (ungefär Vargarnas platser – Människan och vargen i 1900-talets Finland), klockan 12 på lördag i föreläsningssalen Osmo Järvi i Åbo universitets Medisiina C-byggnad. Docent Jukka Nyyssönen vid Norges arktiske universitet är opponent och professor Marjo Kaartinen vid Åbo universitet är kustos.
Vargstammen i Finland
Naturresursinstitutet Luke publicerade sin senaste uppskattning av vargbeståndet i juni 2019 och den baserar sig på uppgifter från mars samma år.
Enligt Luke fanns det 19 vargflockar som helt eller huvudsakligen rörde sig i Finland i mars 2019. Dessutom fanns det 5 flockar som rörde sig på båda sidorna av gränsen mellan Finland och Ryssland.
Sammanlagt fanns det 185–205 vargar i Finland i mars 2019, enligt Lukes uppskattning. Ett år tidigare var antalet 165–190.
Beståndsberäkningen i mars 2019 beskriver vargstammen då den är som minst. På sommaren är antalet vargar större än i mars, eftersom vargens valpar föds i april–maj.
Källa: Naturresursinstitutet
Mikael Piippo, SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.