Åboborna provocerades men festen vid åstranden är mest en skönhetsfläck
Återigen har de coronatrötta Åbobornas rättskänsla och tålamod prövats.
Svagheterna i proportionerna i coronarestriktionerna provocerar.
Varför kan hundratals samlas längs Aura ås stränder samtidigt som publiken stängs ute från kulturhus, fotbollsmatcher och festivaler?
Vårvärmen har inbjudit till att fortsätta festen på närmaste gräsmatta då krogen stänger.
Under värmeböljan i förra veckan blev åstranden till ett enda stort kokande festivalområde.
Polisen i sydvästra Finland har kritiserats hårt för att man varken skingrade festprissarna vid åstranden eller hockeyguld-firarna i Raumo.
Polisen har svarat med att befogenhet att gripa in saknas och hänvisar till lagen om sammankomster som inte ger polisen rätt att reagera mot spontana samlingar.
Befogenheten att gripa in gäller endast då restriktionerna bryts vid allmänna möten och till exempel demonstrationer.
Förfarandet – lagtolkningen? – utmanar det allmänna rättsmedvetandet.
Proportionalitetsprincipen i lagen om god förvaltning utgår från att myndigheternas åtgärder är rimliga i proportion till det önskade slutresultatet.
Är avsaknad av åtgärder rimligt?
Provokationen som framkallas av de festande ungdomarna vid Aura å blir till ett destillat av de personliga perspektiven på coronarestriktionerna.
Kulturvännerna provoceras i ljuset av fortsättningsvis stängda teatrar, fotbollspubliken för att läktarna tvingas gapa tomma.
Krögarna provoceras för att de ser sina inkomster rinna ner i plastkassarna med mellanöl, festivalarrangörerna för att de hade kunnat ordna samlingen så mycket bättre.
Idrottsföräldrarna provoceras av alla slags vuxensamlingar samtidigt som barnens tävlingar och matcher fortsättningsvis är förbjudna, studentmammorna gråter blod för att vårens kalas är i farozonen.
Alla övriga begrundar snopet sin egen laglydiga avhållsamhet från fri samvaro och undrar över dess nödvändighet.
Därtill har vi en-man-som-heter-Ove-kategorin som alltid provoceras av festande ungdomar, corona eller inte.
Förhållningssättet till pandemin är en utdragen övning i att hålla fler än två tankar i huvudet samtidigt.
Vi ser hur smittspridningen från en vappbrunch i Karleby nu har försatt ett helt sjukvårdsdistrikt i alarmläge samtidigt som vi kan jubla över att incidensen i Finland hör till de lägsta i Europa.
Vi kan andas ut över att ha klarat av en pandemivinter utan utegångsförbud samtidigt som ilskan tilltar över att lättnaderna i restriktionerna nu inte hävs tillräckligt snabbt.
De sociala medierna svämmas över av personligt vaccinationsjubel samtidigt som Helsingfors stad rapporterar om oro över att 40-49-åringarna inte söker sig till vaccinering i den takt man väntat sig.
Det är tusentals pixlar som sammanfogas till den stora bilden av coronaläget.
Många fokuserar skärpan på sina högst personliga behov.
I det gemensamma panoramat framträder dock konturerna av ett samhälle som – åtminstone inte ännu – varken förlorat förmågan till sympati eller empati.
Den utkristalliserar sig bland annat i de sensationellt låga dödstalen i covid och i den djupa samstämmigheten över vikten av att skydda barnens rätt till skolgång.
Sannolikt finns det också nyanser i kritiken av picknickfolket vid Aura å. Den som knyter ena näven i fickan har den andra ledig för en klapp på axeln till hela den generation av ungdomar har fått en käftsmäll av corona.
I Norge ändrar man vaccinationsordningen för att – av pragmatiska orsaker – ge unga vuxna i åldern 18-24 år snabbare skydd.
Statsminister Erna Solberg motiverar beslutet med att coronarestriktionerna drabbat de unga särskilt hårt. Beslutet är också tänkt att stöda möjligheterna till att snabbare öppna upp samhället.
Också i Finland har alternativet övervägts. Stötestenen är dock vaccinationsstrategin vars mål är att skydda befolkningen från allvarlig sjukdom och död.
Det målet nås effektivast om man vaccinerar äldre före yngre, enligt den nationella expertgruppen för vaccinationsfrågor KRAR.
Till beslutsfattarnas och myndigheternas uppgift hör att anpassa restriktionspolitiken så att den är proportionerlig och i enlighet med de allmänna rättsprinciperna.
Raden av misslyckanden på området är utan tvivel lång. Det är uppenbart att en del av restriktionerna har varit oproportionerliga och att mer betydelsefulla åtgärder har lyst med sin frånvaro.
Som globalt panorama betraktat står det trots allt klart att Finlands misslyckanden inte är större än små skönhetsfläckar.
Den andra coronavåren har lärt oss att genomskåda falska löften om ”slutspurt”. Varningarna om en fjärde våg, om nya mutationer och försvagat vaccinationsskydd lurar bakom hörnet. Med dem följer återigen nya förhållningsorder.
Hur mycket vatten som ska rinna genom Aura å innan festen är fri på dess stränder är det ingen som vet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.