Åbobor kämpar för papperslösas rättigheter – ”Hur tar vi hand om de svagaste?”
Att det finns en vilja att hjälpa andra i nöd, det har bevisats under de senaste veckorna.
Men det är något som också delar både känslorna och tankarna i Alla kvinnors hus i Åbo. Här har man kämpat för flyktingar och papperslösa i flera år.
Linda Bäckman gläds över myndigheternas insats för att göra ukrainarnas process så smidig som möjlig.
– Man ska inte ställa flyktingar mot flyktingar, men jag är samtidigt lite oroad för att det finns en skillnad i hur flyktingar tas emot.
Minna Saunders jobbar som projektledare vid Alla kvinnors hus.
– Det är jättefint att vi i Finland har en sådan här beredskap, att det fungerar så friktionsfritt att ta emot ukrainare.
En trygg plats där möten skapas
Ett stenkast från polisstationen ligger Alla kvinnors hus som drivs av föreningen Vita bandet i Åbo som Saunders också är verksamhetsledare för.
Sedan 2017 står dörren alltid öppen för papperslösa och asylsökande kvinnor. För dem är det här en säker plats.
– Här blir man sedd, här blir man en del av ett sammanhang. Vi är ingen myndighet, utan mer som ett andra hem. Här skapas möten mellan personal, volontärer och klienter.
Under åren har man haft hundratals klienter och fortfarande är det många som saknar asyl.
150 personer har lyckats få någon slags uppehållstillstånd efter stöd från Alla kvinnors hus. 53 av dem är barn.
Sju år av ovisshet
Många av de som lever som papperslösa i dag, kom till Finland under flyktingvågen 2015 och har levt i ständig ovisshet sedan dess.
En stor mängd nya anställda vid Migrationsverket fattade beslut under tidspress som gjorde att förhören i vissa fall avklarades på en timme. Någon juridisk hjälp hade de redan utsatta personerna inte vid förhöret.
– Det är otroligt hur snabbt det gick att köra igenom förändringarna i lagstiftningen för att strama åt asylpolitiken, men hur lång tid det tar att korrigera dem för den nuvarande regeringen. Det är sannolikt att tiden inte räcker till, säger Bäckman.
Att ett asylbeslut fattats efter en enda kort intervju, är strukturellt ganska grymt, anser hon.
Speciellt kvinnor som är traumatiserade och känner skam och rädsla kan ha svårt att berätta om sina upplevelser eller tala om sexuellt våld i något som påminner om ett polisförhör.
– Om en ny asylansökan sedan görs senare, behandlas den inte från noll utan har den gamla som underlag.
Papperslösa i flera generationer
De som anländer till Finland i dag genomgår en betydligt bättre process där det bland annat finns en tidsfrist för behandlingstiden. Sedan i fjol har alla också rätt till juridisk hjälp.
Men många av dem som kommit tidigare befinner sig i en återvändsgränd.
De har inga pengar och obefintliga hälsovårdstjänster. Barnen är födda i Finland och börjar i skolan lika papperslösa som sina föräldrar.
De här människorna lever utanför samhället med tillgång till endast minimala tjänster. De har inte rätt att arbeta för att kunna förbättra sin situation.
– Jag tycker inte om att tala om att de lever utanför samhället. De lever mitt i det men är förpassade till den yttersta marginalen.
Arkiv/Maria ThölixGrundarna bakom ”Tillstånd att leva”
I kontakten med de papperslösa stöter Linda Bäckman och Minna Saunders på många fel och brister i alla ansökningsprocesser.
De sitter båda med i gruppen som förberett medborgarinitiativet ”Tillstånd att leva – uppehållstillstånd ska beviljas asylsökande som bott länge i Finland” (Lupa elää).
I det föreslås att staten ska ”bevilja ett fyraårigt kontinuerligt uppehållstillstånd för personer som har ansökt om asyl i Finland före 1.1.2017 och som inte har fått kontinuerligt uppehållstillstånd”.
De papperslösa betraktas ofta som ett marginellt fenomen, säger Saunders. Det är en utmaning att göra det till allas sak.
– Det är knäppt att det i ett land som Finland, med världens lyckligaste folk, finns en grupp människor som lever i en så otrolig utsatt situation. Hur tar vi hand om de allra svagaste?
Inrikesministeriet föreslog i februari ett åtgärdsförslag, vilket väckte kritik också inom regeringen.
– Det här är en politisk fråga. Finland är inte längre en rättsstat om alla gömmer sig bakom öppet rasistiska partier. Det är en skandal. Det är både pinsamt och ohållbart.
Hon önskar att alla skulle läsa in sig på medborgarinitiativet.
– Vi kan inte isolera en grupp människor, vem är i så fall näst i tur? Det är en oroväckande utveckling.
Olika regler för olika folk
För ukrainarna som nu anländer till Finland gäller andra regler än för till exempel iranier, irakier, somalier och afghaner.
Bland annat har man avvikit från passkravet och ett tillfälligt uppehållstillstånd ger ukrainare rätt att arbeta här.
Bland de papperslösa har det väckt en viss oro, säger Bäckman.
– Vissa undrar om de kommer att hamna sist i ansökningskön igen.
Samtidigt upplever hon att många av dem känner en solidaritet med de flyende ukrainarna.
Kvinnors röst hörs inte
Minna Saunders önskar att det skulle komma en dag då hennes arbetsplats inte längre behövs. Men forskning tyder på motsatsen.
– Kvinnornas röst i asylprocessen hörs inte alls. Det kommer alltid att behövas mångprofessionell hjälp som erbjuder tid, tillit och stöd för att garantera rättvisa asylprocesser också i fortsättningen.
Det sociala arbetet som görs i Alla kvinnors hus känns ibland främst kosmetiskt, säger hon.
– Det enda vi kan göra så länge uppehållstillståndet saknas är att hålla de här personerna flytande, att hjälpa dem att hållas med i ett sammanhang.
Maria ThölixTungt men inte hopplöst
Det här arbetet är både mångsidigt och inspirerande, men även tungt och frustrerande, säger Minna Saunders.
– Det är ledsamt att jobba med folk som inte längre har något hopp, när man ser att lågan i deras ögon har slocknat.
Men för henne är valet enkelt.
– Jag skulle inte klara av att inte jobba med det här.
Det här stället andas inte uppgivenhet, säger Linda Bäckman.
Hon träffade nyligen en kvinna som kom till Finland som väldigt ung men som slutligen fick ett positivt asylbeslut. Hon studerar nu och vill bli psykolog.
– Här finns en sådan otrolig styrka. Jag vill egentligen inte tänka att allt är så hopplöst.
Alla kvinnors hus
Grundades i Åbo 2017.
Hade i början två, som mest åtta anställda, och har ett volontärnätverk på cirka 40 personer som varit med sedan början.
Har fått projektfinansiering av Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA).
Sedan årsskiftet är finansieringen permanent.
Varje onsdag drop-in för vem som helst, andra tider endast för kvinnor.
Jobbar i när samarbete med rättshjälpsbyrån.
Har tillgång till två, tre frivilliga jurister.
Papperslösa i Åbo har rätt till akut och brådskande vård, mödra- och barnrådgivning och läkartjänster på Global Clinic där frivilliga läkare har mottagning två timmar varannan vecka.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.