Åbobon Paco Diop: Vi måste tala om n-ordet
Vill bryta tabun. Paco Diop kom till Åbo som 21-åring. Under åren har han fått utstå mycket rasism. Den har han lärt sig hantera, men han oroar sig för vilka spår hatet sätter i barn som inte är vita. Foto: Dan Lolax
– När jag hör ordet så tänker jag på hur mina morföräldrar mördats. Jag tänker på kvinnor som våldtagits och på barn som torterats.
Ordet ”neger” är inget vanligt ord, säger Paco Diop, 33. Det har en historia. Det symboliserar ett trauma – slaveriet.
Det är också ett ord som vita människor har svårt att begripa, precis som en del män inte begriper hur flickor och kvinnor upplever ordet ”hora”.
Nu vill han lyfta, som han säger, den svarta katten på bordet.
Han vill att n-ordet diskuteras och tar första steget genom ett medborgarinitiativ om att kriminalisera n-ordet.
– Det här ska inte vara ett tabubelagt ämne längre.
Jämförbart med misshandel
Diop kom till Finland från Senegal för 12 år. Under den tiden har det förhatliga ordet använts om honom många gånger.
Han säger att n-ordet används för att provocera fram hatet. I början lät han sig också provoceras. Det gör han inte längre.
Det är inte heller för sin egen eller för andra mörkhyade vuxna människors skull som han startat medborgarinitiativet.
Diop, som fick utnämningen ”Årets nyåbobo” 2017, är barnträdgårdslärare och det är för att skydda barn från ordet som han vill inleda en diskussion.
Att rikta ordet mot ett barn är jämförbart med fysisk misshandel, säger Diop. Om man i Finland tar barnskyddet på allvar ska inget barn kallas för n-ordet – inte i skolan, inte ute bland folk, inte i litteratur som barnet läser.
Trots det händer det. Diop berättar om hur en främling gått fram till ett mörkhyat barn, använt n-ordet och frågat om han ska tvätta barnets ansikte.
– Pojkens mamma säger att händelsen traumatiserade honom.
Detsamma sker när barn hör och ser sina föräldrar bli kallade för n-ordet och uppmanas att återvända hem.
– Vi talar här om barns emotionella uppväxt. Tänk på hur barn drabbas när de ser sina föräldrar behandlas så.
Skapar problem längre fram
Diops poäng är att om invandrarbarn inte växer upp i en miljö där de känner sig hemma och trygga, då kommer de inte heller att bidra till det finländska samhället.
Tvärtom kan det här skapa stora problem framöver. En person som inte känner sig välkommen kan i något skede rikta sin ilska mot någon eller något.
Som uppfostrare ser han hur barn är nyfikna på varandras hudfärg, men inte på ett illvilligt sätt. Han säger också att de flesta finländare inte är rasister. Det har han egen erfarenhet av.
Men barn som inte den erfarenheten, utan som i stället hör och ser hatiska ord användas om dem eller om deras föräldrar, påverkas djupt.
Han är medveten om att n-ordet använts på ett mera neutralt sätt av en äldre generation. Dem och andra som är beredda att tänka om vill han nå.
De som medvetet använder ordet för att skada kan han inte komma åt.
– Mitt budskap är riktat till finländare som inte förstår ordets verkliga betydelse. När vi inlett diskussionen kan vi förstå ordets betydelse och varför barn inte ska kallas för det. Ingen människa som förstår ordets betydelse kan accepteras att barn behandlas så.
Medborgarinitiativet hittas på kansalaisaloite.fi/sv
Forskare: Inte vettig att kriminalisera enskilda ord
I Finland finns det inte enskilda ord eller uttryck som är förbjudna enligt lag och det är inte heller rationellt att gå in för en sådan kriminalisering.
Det säger Tatu Hyttinen, forskardoktor på rättsvetenskapliga fakulteten på Åbo universitet.
– Det skulle leda in oss på en väg som aldrig tar slut. Men det betyder inte att folk inte kan dömas för att ha använt n-ordet.
Hyttinen syftar på att ordet kan förekomma i ärekränkningsfall eller i fall som rör hets mot folkgrupp.
Eftersom det finns sådana brottsrubriceringar är det inte motiverat att kriminalisera enskilda ord i en demokrati som värnar om yttrandefriheten, säger han.
– Det skulle inte tillföra lagen något nytt. (Artikeln fortsätter efter bilden.)
Skeptisk till kriminalisering. Forskare Tatu Hyttinen säger att yttrandefriheten i Finland har en stark position, och att det är bra att medborgarinitiativ uppmuntrar till diskussion även om de inte samlar tillräckligt med namn. Foto: privat
Faktum är att en kriminalisering av ordet kunde stjälpa mer än hjälpa, säger Hyttinen.
Redan nu finns det på nätet en stor mängd kommentarer som kan tolkas som ärekränkning eller hets mot folkgrupp.
Den enorma mängden har en avtrubbande effekt och polisens begränsade resurser gör att kommentarerna får stå utan att någon ingriper.
– Om också enskilda ord kriminaliseras utan att polisen har möjlighet att ingripa riskerar lagen att tappa ytterligare i värde.
Bibliotekarier: Vi granskar inte innehållet
Paco Diop vill att n-ordet avlägsnas från barn- och ungdomslitteratur.
Finland har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, säger han.
– Alla barn föds jämlika.
På barn- och ungdomsavdelningen på stadsbiblioteket i Åbo säger bibliotekarierna Leena Pylkkö och Maria Österman att reaktioner på innehållet i litteraturen är sällsynta.
En förälder reagerade på att n-ordet förekom i den finska ljudboksversionen av Astrids Lindgrens ”Pippi Långstrump”.
Den nya finska upplagan av boken har följt den svenska upplagans exempel och strukit ordet. Men ljudboken som föräldern hört baserade sig på den gamla upplagan.
– Nu finns den nya upplagan i ljudboksformat, säger Pylkkö. Och de gamla versionerna försvinner ingenstans. De finns i vårt magasin. (Artikeln fortsätter efter bilden.)
Beredda att bistå. Bibliotikarierna Leena Pylkkö, t.v., och Maria Österman diskuterar gärna innehåll i böcker, men biblioteket granskar inte och censurerar inte. Foto: Dan Lolax
Litteratur om regnbågsfamiljer har också väckt reaktion men i det fallet, liksom i Pippi-fallet, kan Pylkkö och Österman bara konstatera att det inte är bibliotekets uppgift att granska och ta bort.
– Vi erbjuder materialet, vi censurerar inte, säger Österman. Dessutom kommer det in så stora mängder material att det vore praktiskt omöjligt att granska allt.
I viss mån har materialet redan granskats, tillägger Pylkkö och syftar på att biblioteket beställer litteratur från olika bokförmedlingsfirmor som i sin tur köpt materialet.
Det betyder inte att bibliotekspersonalen inte diskuterar innehållet, för att man får respons eller för att man själv noterat innehållet i en bok.
Ofta har det att göra med teman som sex och våld, huruvida de är lämpliga som barn- och ungdomslitteratur.
Böcker har ingen åldersgräns
En del bilderböcker är ibland av det mer konstnärliga slaget och innehållet mer lämpat för vuxna, säger Pylkkö.
– Samtidigt ska man komma ihåg att böcker inte har någon åldersgräns. Ett barn kan låna vilken bok som helst.
– Det är förälderns ansvar att hålla koll på vad barnet läser, säger Österman.
Bibliotekets ansvar går ut på att erbjuda ett så mångsidigt material som möjligt.
Personalen är också beredd att fungera som användarguider och förklara innehållet, det här i enlighet med de etiska principer som biblioteket följer. (Artikeln fortsätter efter bilden.)
Ny upplaga. I Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump ströks n-ordet. Det skedde också i den finska versionen. Foto: Dan Lolax
Hur ser ni på att litteratur kan innehålla ord som i dag är nedsättande?
– Boken avspeglar tiden som den skrevs i. Det måste finnas en möjlighet att förstå hur det var när ordet inte hade den betydelse som det har i dag. Sedan behöver man inte ha framställt sådant irriterar, det är min personliga åsikt, säger Österman.
– Om man ser till världslitteraturen så skulle magasinen fyllas snabbt om man plockade bort allt som irriterar, säger Pylkkö och exemplifierar med hur homosexuella beskrivits och vilka kvinnoideal som funnits i litteraturen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.