Åbo vill vara en klimatföregångare – att politik är kompromisser försvårar jobbet
Åbo stadsstyrelse klubbade i måndags av ett utlåtande om den nya klimatlag som Miljöministeriet bereder.
Enligt utlåtandet betonar Åbo stad klimatansvar i all sin verksamhet, och staden applåderar att lagförslaget erkänner kommunernas aktiva roll i klimatpolitiken. Staden välkomnar att stat och kommuner stärker sitt kompanjonskap i förverkligandet av den kommande lagens målsättningar.
Vackra ord om klimatansvar ligger i tiden.
Ingen kan heller säga att Åbo enbart skulle tala vackert, staden agerar också, men gör den tillräckligt?
I utlåtandet till Miljöministeriet lyfter Åbo till exempel fram att staden utvecklar lokala
kompensationsmodeller för att utöka kolsänkor och främja klimatpositivism.
Åbo utropade sig under föregående fullmäktigeperiod – med ett beslut i fullmäktige i juni 2018 – som en klimatstad, och godkände då en klimatplan som eftersträvar koldioxidneutralitet år 2029.
I planen och i stadens strategi talas om att stärka Åbos ställning som en internationell föregångare till klimatlösningar. Finland har som bekant år 2035 som mål.
Enligt Åbos klimatmål ska staden år 2029 inte längre producera några utsläpp till atmosfären. Efter det är ”målet att vara klimatpositivt eller att kyla atmosfären, som första stad i Finland”.
För att nå därhän räcker det förstås inte enbart med Åbo stads insatser, invånarna och företagen måste anamma tänket.
Men det ska väl inte vara svårt – en hälsosammare, trivsammare stad att bo och verka i, det vill väl alla ha?
I teorin ja, i praktiskt politiskt beslutsfattande är det naivt att tro att allt skulle gå som på räls (i varje fall inte spårvagnstrafiken).
Utsläppen från fossila bränslen hör till stadens största bekymmer. Redan att begränsa personbilstrafiken över en av stadens broar visade sig svårt. Beslutet blev en halvmesyr där personbilar förbjuds köra över bron vissa timmar vissa dagar.
En del bilister struntar medvetet i de här reglerna, andra har omöjligt att lära sig dem. Man kan ha en viss förståelse för det.
Hade enbart kollektivtrafik tillåtits hade det varit tydligare – men förstås besvärligare för alla dem som råkar bo eller jobba alldeles intill Aurabron.
Därför uppstod kompromissen för Aurabron.
Se den som en symbol för allt det kompromissande som klimatbesluten kräver.
I regeringens (i skrivande stund pågående) budgetmanglingar kan man också förbinda orden kompromiss och klimatåtgärd.
Politik är kompromisser och vi kommer inte framåt om vi inte är beredda svälja dem, därför blev också Aurabrons trafiklösning – mesyr eller inte – bättre så här, än om man inte alls hade kunnat freda bron ens vissa timmar för kollektivtrafik.
Att skapa ett kärncentrum i Åbo helt fritt från bilar, det finns inte på kartan.
Missförstå inte: Vi applåderar fler gågator och sätter tummar upp även för temporära sådana som den halverade Kristinegatan i somras (en kompromiss, sic), och vi är mer än tacksamma för att Åbo har välsignats med Aura ås stränder kring vilka livet pulserar. Där har stadsmiljön tagit stora kliv framåt i europeisk riktning.
Fler plus: planerna för den utbyggda gång- och cykelbanan på östra åstranden, fler laddningsstationer för elbilar, en växande fossilfri bilpark.
Men i den här staden som har begåvats med inte mindre än två underjordiska parkeringshallar i absoluta centrum och med uppgång till Salutorget, Louhi och Toriparkki, är det blåögt att tro att privatbilismen skulle städas bort från stadskärnan.
Inte ens Åbo stads klimatdirektör säger ifrån när det gäller privatbilismen, även om man kunde tycka att det redan i hans titel skulle bo en beställning på att flagga mer grönt.
Talar vi i termer av partipolitik är det skäl att påminna om att De Gröna backade i valet i somras, Saml fortsätter som stadens starkaste parti. Kompromisserna dem – och övriga – emellan är vägen framåt.
Kalla det klyschor eller plattityder, det är realism.
För hur frustrerande det än känns för den som vill cykla i ett bilfritt centrum eller för den som frustrerad sitter fast i en bilkö i Aningaisbacken får vi en sådan stadspolitik som vi har röstat fram.
Åbos trafikplanering lämnar mer att önska, ja, men så har den alltid haft ett bekymmer som varken Tammerfors eller Helsingfors har: broarna över ån. Att freda ens en av dem för kollektivtrafik är ett steg…
Nu när klimatansvar och -mål har vuxit till något mer än modeord börjar det bli mer än lovligt bråttom med konkreta åtgärder.
”Då Åbo når kolneutraliteten år 2029 är …” läser vi i klimatplanen, signerad år 2018.
Snart skriver vi 2022 och det är endast sju år kvar till Åbos 800-årsdag, målsättningens 2029.
Även om Åboborna är tvungna att anpassa sig efter kompromisser är det inte alls sagt att klimatet gör det. Klimatförändringen väntar inte, den pågår.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.