Åbo får gärna gå över ån efter vatten
Låt oss förflytta oss till Paris på 1880-talet.
I staden fanns borgmästare, handelsgillen och höga ämbetsmän.
Men där fanns också briljanta forskare. Vi kan tacka särskilt en av dem för att över 16 000 invånare i Egentliga Finland redan är vaccinerade mot covid-19.
ÅA-professor Cecilia Sahlgren åskådliggjorde i en elegant ÅU-kolumn förra veckan att det ligger över 100 år av forskning bakom den ”rekordsnabba” utvecklingen av coronavaccinet.
I förra veckan presenterades också en storstilad plan för hur staden Åbo under den närmaste 20 åren ska nå framgång (ÅU 5.2 2021).”Åbos vision för kunskap” är resultatet av en bred process. Den leddes av en projektgrupp som består bland annat av bildningsdirektörer, servicechefer och utvecklingschefer inom Åbo stad.
Projektet har initierats av stadens näringsliv.
Behövde Louis Pasteur visioner framtagna av ämbetsmännen i Paris för att utveckla sitt rabiesvaccin år 1885?
Knappast.
Men han behövde en infrastruktur att verka i. Han behövde en god utbildning och han behövde kolleger, som också hade en god utbildning.
Han behövde förbehållslöst godkännande för att det han höll på med kunde visa sig vara avgörande för framtiden.
Då Åbo handelskammares vd Kaisa Lewo kommenterar ”Åbos vision för kunskap” uttrycker hon en oro över bristen på kompetent arbetskraft i staden.
En fullt begriplig oro. Utan kompetent folk skapas ingen infrastruktur som genererar mer kunskap och mer framgång – och pengar för att generera mer kunskap och framgång.
Ett axiom i sammanhanget är dock att ”arbetsgivare intresserar sig mer för praktiskt kunnande än akademiska kvalifikationer”.
Är de varandras motsatser?
Överläkare Juhani Knuuti vid ÅUCS, utsedd till Årets professor, redogör i tidskriften Acatiimi 1/2021 för en hisnande utveckling mot toppforskning i Åbo. År 1989 anskaffades till ÅUCS en PET-kamera för avbildning. Den kan vara till nytta bland annat vid undersökning av hjärnan, hjärtat, cancerspridning och inflammationshärdar.
År 1996 byggdes ett PET-center upp med forskare från både TY och ÅA. Under de första åren jobbade 20 forskare i centret.
Numera är antalet kring 200: medicinare, fysiker och kemister. Grundforskare, matematiker, kliniker och till exempel forskare inom idrottsvetenskaper.
— Om vi inte hade verkat i omgivning av grundkunskaper inom naturvetenskaper hade ett center av detta slag aldrig kunnat födas, säger Knuuti, numera chef för centret.
Ett center som av sina användare kräver både praktiskt kunnande och akademiska kvalifikationer.
I ”Åbos vision för kunskap” utkristalliserar sig ett så kallat mest önskvärt framtidsscenario. Där har de flesta arbeten förändrats till att bli klimatneutrala och värdediskussionen initierad av dagens unga genomsyrar hela samhället.
Bara floskler? Eller en avstämning av tidsandan?
Storbanken Nordea meddelade i sin resultatrapport att banken fram till år 2030 tänker minska på koldioxidutsläppen med 40-50 procent i sin placerings- och kreditportfölj. (HS 5.2 2021). För att beviljas kredit av Nordea förutsätts företag halvera sina koldioxidutsläpp under de närmaste nio åren. Pengar är makt och en linjedragning likt Nordeas kan ha en större betydelse för minskningen av koldioxidutsläpp än vad politiska överenskommelser har, skriver HS ekonomijournalist Anni Lassila.
Det kan ta ett sekel att flytta berg. Eller åtminstone decennier.
Det är tid som vi inte har. Klimatkatastrofen flåsar oss i nacken.
Vi kan inte rikta alla förhoppningar till forskarpionjärer som förbehållslöst grundarbetar för att ett genialt resultat ska vara nått om 150 år.
Men pengarnas makt ska inte heller leda oss att tro att utbildning i snabbfiler för de behov som arbetsmarknaden har just idag är en garanti för en bättre framtid i Åbo om 20 eller 50 år.
Det är lätt att romantisera kring ensamvargar som i forskarlampans sken gör banbrytande upptäckter. Lätt att raljera kring hur det enda som krävs är briljans och ihärdigt arbete.
Så endimensionell är verkligheten dock inte. I dag föds relevant kunskap i samarbete i gynnsamma miljöer.
I en av slutsatserna i ”Åbos vision för kunskap” samlar man med en sifferexercis exakta uppgifter på hur kompetent arbetskraft (”osaajavirta”) rör sig till och från Åbo, både nationellt och internationellt.
Juhani Knuuti säger dock i Acatiimi-intervjun: internationella nätverk föds spontant kring det som är relevant. De kan inte tvingas fram via administrativa beslut.
Åbo stad kan göra sitt för att skapa en gynnsam infrastruktur för både toppforskare och skolelever. Stiligt nog tar kunskapsvisionen upp socioekonomisk segregation som en stötesten för att nå en ny nivå av kunnande som inkluderar alla Åbobor.
Men man ska låta bli att gå över ån efter vatten i försöken att diktera hela målbilden. Om man inte gör det bokstavligt förstås – insikter kring behovet av också förutsättningslös kunskapsjakt finns ju bekvämt samlad på samma sida om broarna över Aura å.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.