Åbo – den lata och den gnälliga? Vill man ha en förändring till stånd måste man börja med sig själv och det är det som är det svåra

Åbo stads nya forskningsdirektör Timo Aro har ett uttalat mål redan innan han tillträder sin tjänst den 1 mars. Nämligen att någon av kommun- eller stadsdirektörerna i kranskommunerna kring Åbo om fem till tio år skulle säga att det som gynnar Åbo också gynnar den egna kommunen (ÅU 24.1.2023). I det här ingår också att kranskommunen har den inställningen att det är centralorten som bygger laget.
Gamla spöken från kommunsammanslagningarnas tidevarv sitter i, trots att det är många år sedan som kranskommun efter kranskommun gång på gång sade eller snarast skrek ”nej” till en sammanslagning eller sammangång med Åbo stad.
Mycket vatten har runnit i Aura å sedan dess, men förtroendetörnarna från den tiden tycks leva kvar, åtminstone i den uppfattning som andra har om Åboregionen.
Timo Aro presenterade sig för politikerna i stadsfullmäktige i måndags.
Hans poäng var att ruska om Åbo stads beslutsfattare och få dem att fundera på varför Tammerfors alltid framställs i så positiv dager då Åbo siffermässigt sett ligger minst lika bra till.
Till Åbos styrkor hör bland annat en välutbildad befolkning, en positiv befolkningsutveckling, att det byggs och har byggts många nya bostäder och att det satsas mycket på forskning och utveckling i regionen.
I många fall ligger Åboregionen bättre till än Tammerforsregionen, men ändå får man inte alls lika positiv uppmärksamhet.
I sin analys av nuläget konstaterade Aro att Åbo är eller framför allt uppfattas som en lat region där det saknas verkligt intresse eller verklig vilja till samarbete och där cynismen är den rådande principen.
Han talade också om en besviken region, med dåliga erfarenheter av samarbete, besvikelser och konflikter samt bristande ömsesidigt förtroende, där var och en i första hand ser till egna intressen.
I stället borde Åbo och omkringliggande region sträva efter att befästa sitt samarbete och bygga upp gemensamma strukturer och sikta på en gemensam framtid. Styrande principer borde vara gemensamma mål och samarbete.
Enligt Aro är en förnyad Åboregion en region där man har stärkt samarbetet och söker gemensamma lösningar. Nyckelord är lösningsorientering och försök.
Ett konkret exempel som Aro använder är att när Tammerforsregionen presenterar sig utåt för till exempel potentiella investerare så gör man det som en region, och använder sig av en karta där hela regionen visas som en enhet utan kommungränser utritade.
Där är Åboregionen kanske inte ännu, men man på väg från gnäll och cynism mot en större och starkare enhet, med nya strukturer för samarbetet.
I går kom nyheten om att Jukka Vornanen har valts till regiondirektör för Åbo stadsregion.
Till den hör Åbo, S:t Karins, Lundo, Nådendal, Reso och Rusko med omkring 300 000 invånare.
Tanken är att de ska ha ett tätt samarbete eftersom de bildar ett gemensamt pendlingsområde, där människor bor, jobbar och uträttar sina ärenden över de nuvarande kommungränserna.
Meningen är att stärka hela stadsregionens livskraft, attraktionskraft och konkurrenskraft.
Vornanen jobbar för tillfället som specialrådgivare för inrikesminister Krista Mikkonen , De gröna.
Han har tidigare suttit både i Åbo stadsstyrelse och i fullmäktige och har med andra ord goda kontakter till stadsregionens centralort.
Åboregionen har svårt att stå sig i kampen mot huvudstadsregionen, som enligt Aro är i en klass för sig och mer tävlar med de andra stadsregionerna kring Östersjön.
Men Åboregionen borde åtminstone ta upp kampen med Uleåborgsregionen förutom klassikern mot Tammerfors.
Att tvätta bort en gnällstämpel är inte lätt. Även om det pågår en förändring mot mer samverkan sitter gamla uppfattningar envist kvar.
Det gör förändringsarbetet nödvändigt, även om det är otacksamt.
Samtidigt blir tiden allt mer knapp, eftersom konkurrensen med andra stadsregioner hårdnar i rask takt då hela landets befolkning blir allt äldre och glesbygden allt glesare.
Ett av Aros handfasta råd är att alla i Åboregionen borde fokusera mer på det som knyter regionen samman och det man har gemensamt än på meningsskiljaktigheter.
När människor i dag väljer var de ska slå sig ner har också värderingar, image och människors upplevelser allt större betydelse.
– Det räcker dock inte att lyfta fram närheten till naturen, säger Aro torrt, för alla finländska städer och kommuner ligger nära naturen.
Först måste Åboregionen med andra ord bli bättre på att tala om sig själv i positiva ordalag. Sedan kan andra haka på.
Vill man ha en förändring till stånd måste man som bekant börja med sig själv.
Det är det som gör det så svårt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.