Stefan Holmström 20.08.2021 19:45

När Åbo stadsfullmäktige samlas på måndag klockan 18 är det Centerns Jarmo Laivoranta som greppar ordförandeklubban. Då ett nytt fullmäktige möts första gången är det den som har suttit längst i salen som startar allt.

Laivorantas första uppgift är att låta välja nya fullmäktiges ordförande. Förslaget är SDP:s Mika Maaskola. Maaskola klubbar därefter igenom borgmästarprogrammet, varefter fullmäktige väljer borgmästare, biträdande borgmästare, stadsstyrelsen – och så vidare.

Första mötet handlar i stort sett om att formellt placera folk på olika förtroendeposter, på det vis partierna redan har kommit överens om.

Sist på listan med 31 ärenden finns också några ”vanliga” beslutsärenden, såsom Kaskisbackens trähus och kostnaderna för Sirkkala skolas reparation och nybyggen. Det skulle ändå inte vara underligt om fullmäktige bordlägger dem, något som ofta sker då ärenden behandlas första gången.

Maktförskjutning

Det finns något jubileumsartat över det att Åbo igen blir en borgmästarstad, för det är faktiskt 100 år sedan staden senast hade en sådan, Reinhold Alexander von Willebrand. Det har också gått nästan 700 år sedan det första anteckningen om en borgmästare i Åbo, år 1324.

Det här är ändå bara frågesportskuriosa jämfört med det faktum att det har skett en maktförskjutning i Åbo: SDP kom tvåa i valet och Gröna tappade mark. Sannfinländarna stärkte också sin position.

– Att vi inte längre är näst störst betyder att vi inte har lika stor makt som under förra perioden, men hur man gör politik påverkar också. De som lyckas förhandla med de andra och jobbar hårt har mer inflytande, säger Grönas gruppordförande Saara Ilvessalo.

Ilvessalo riktar hellre blicken mot det som hon hoppas att borgmästarmodellen ger: smidigare och mer demokratiskt beslutsfattande.

– Politikerna har mera makt jämfört med icke-demokratiskt valda tjänsteinnehavare. Jag hoppas på att kvalitén av den politiska debatten blir högre, säger Ilvessalo.

Samlingspartiets Olli Manni räknar med att det nya fullmäktigeupplägget främst syns på detaljnivå i besluten.

– Mer väsentligt är att alla partier har förbundit sig till borgmästaravtalet, säger Manni.

– Jag hoppas också det blir mindre snack och snabbare beslut.

Saml+SDP+Gröna – som förr?

SDP:s Piia Elo hoppas att den nya maktfördelningen syns i ett annat fokus i besluten, att tyngdpunkten i högre grad ligger på den service som stadens invånare får.

SFP-gruppordförande Nicke Wulff hoppas att Åbo ska ha ett tydligt och klart ledarskap där det politiskt valda borgmästarskapet bär ett klart ansvar för besluten, både då de lyckas och misslyckas. Han räknar inte med att den nya maktfördelningen i fullmäktigesalen spelar en stor roll.

– De tre stora partierna ”lärde” sig redan under förra fullmäktigeperioden att samarbeta. Att SDP återvänder till att vara näst störst spelar därför inte så stor roll, förutom att man kanske kan konstatera att ordningen är återställd.

Wulff räknar också med att Sannfinländarna och Vänsterförbundet i sin tur kan ha ”vissa interna problem” då det gäller gruppbeslut. Det kan göra det lättare för Saml, SDP och De Gröna att hålla bra ihop.

– Det intressanta blir att beroende på sak så kan de vara helt beroende av stöd från oss mindre grupper. Ensamma kan ingen styra.

Alla betonar borgmästaravtalet

I stadsstyrelsen har De Gröna en plats mindre, medan Centern förlorade sin enda. Platserna går till SFP och Sannfinländarna.

– Att SFP är med en hel valperiod kommer förhoppningsvis att synas speciellt inom de svenska frågorna men också som en grupp som är konsekvent och trovärdig i sin politiska linje, säger Nicke Wulff.

Tidigare hade Samlingspartiet och De Gröna tillsammans sju styrelseplatser. Då Saml dessutom satt på ordförandeposten hade de två de facto en majoritetsmakt i styrelsen.

Olli Manni nedtonar detta: upplägget hade en betydelse endast i några få fall, dessutom hade Saml och SDP också samma matematiska majoritet.

– Jag tror inte att det nya upplägget har större följder.

Saara Ilvessalo tror inte heller på en stor förändring:

– Det kan ju bildas olika majoriteter i olika frågor, men jag tror att borgmästarmodellen är det som påverkar och förändrar beslutsfattandet mest.

Piia Elo ser att borgmästaravtalet kan ge en bredare uppslutning kring beslut. Det är också en styrka att borgmästaren och de tre biträdande borgmästarna är medlemmar i stadsstyrelsen.

– Invånarnas röst kommer att höras bättre då borgmästarna och de biträdande borgmästarna söker stöd för beslut i sina fullmäktigegrupper i början av processer, innan någon agenda slås fast.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln