Nya Åland 23.05.2022 10:131

I slutet av mars startade ett uttalande av landshövding Peter Lindbäck om att ålänningar inte är undantagna krig en diskussion om vad som händer om Åland drabbas av krig. Landshövdingens uttalanden fick skarpt mothugg av vice lantrådet Harry Jansson (C) och en rad andra självstyrelsepolitiskt insatta personer.

Så vad är det som gäller? Skulle ålänningar, som inte gjort värnplikt, tvingas till en insats för landets försvar? Med vapen i hand? Utan vapen?

Nya Åland har ställt frågan till Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi och ofta anlitad expert på grundlagen och Ålandsfrågor i riksdagens utskott. Vad händer ifall det råder krigstillstånd i Finland?

– Då är det fråga om det värsta som kan hända och då aktiveras inte bara beredskapslagen, utan även lagen om försvarstillstånd, från 1991. Den kan aktiveras i hela landet eller i delar av landet genom en presidentförordning. Om vi utgår från att ett krig bryter ut där Ryssland är motpart så gäller det ganska fort även Åland och då inträder en försvarsskyldighet för Finland utgående från konventionen från 1921. Då behövs det trupper på Åland.

Syftet med lagen om försvarstillstånd är att skydda den konstitutionella ordningen, demokratin i Finland.

– Och dit hör även självstyrelsen. Syftet med lagen om försvarstillstånd och även beredskapslagen är inte att sätta självstyrelsen ur verket. Självstyrelsen kommer fungera under omständigheterna – på det viset som myndigheter överhuvudtaget kan fungera, det är oklart i vilken utsträckning myndigheterna och självstyrelsen blir påverkade. Ett krig är extrema omständigheter och man kan utgå från att det inte finns någon del av Finland som inte påverkas. Inte ens Åland.

Vad innebär lagen om försvarstillstånd för samhället?

– Den ger militära myndigheter möjlighet att verka på Åland. Lagen ger också möjlighet att kräva olika saker av företag och individer på Åland. Företagen ska då inordna sin produktion så att den stöder försvarsinsatsen och åländska individer kan kallas till olika arbetsuppgifter. Det kallas arbetsuppgifter, inte militära uppdrag, som jag läser lagen om försvarstillstånd i varje fall.

Här ingår också att staten kan rekvirera, alltså i praktiken med tvång kräva tjänster, fartyg och fordon inklusive manskap.

Ålandskonventionen finns inte till för att skydda Åland och ålänningar, utan för att skydda Sverige och i första hand Stockholm.

Markku Suksi säger att värnplikten infördes i regeringsformen (det som i dag kallas grundlagen) 1919 och den gäller alla män. I dag formuleras det som en försvarsplikt: alla har en plikt att delta i landets försvar.

– Det är där vi har den konstitutionella regleringen. Nu talar vi om krig, det värsta som kan hända. Jag tror inte att det är hemskt enkelt att argumentera för att någon individ är undantagen när det är krig, säger han.

Befrielsen från skyldigheten att fullgöra värnplikt för åländska män skrevs in i 1920-års självstyrelselag. De ska i stället försvara landet med tjänst inom lots- och fyrverket, enligt en lag som skulle stiftas av riksdagen, men som aldrig stiftats.

– Skyldigheten att försvara landet är latent för ålänningarna. Det betyder inte att man inte någonsin skulle behöva delta i landets försvar. Frågan är bara på vilket sätt.

Här kan även noteras att konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering kom till i oktober 1921, ett drygt år efter att åländska män befriades från värnplikten. Ett faktum som stöder Peter Lindbäcks uttalanden om att ”det är Åland som är demilitariserat, inte ålänningarna”.

– Ålandskonventionen gäller uttryckligen kobbarna och inte alls individerna. Det är krasst, men så var det på den tiden. Det var territoriet som var viktigt och individerna glömdes bort.
– Ålandskonventionen finns inte till för att skydda Åland och ålänningar, utan för att skydda Sverige och i första hand Stockholm.

Däremot skyddas ålänningarna, åländska individer, genom självstyrelselagen.

– Individerna på Åland skyddas genom att de ges möjlighet att verka i samhället, ursprungligen genom självstyrelselagen från 1920, med tillägg från 1922. Där får åländska individer ett erkännande att de på riktigt är betydelsefulla. Så ålänningar skyddas, till och med mer än individer i riket så att säga. Men i militärt avseende betyder Ålandskonventionen från oktober 1921 inte så mycket för individerna.

Ålänningarna kan åläggas att utföra civila arbeten

I ett krigstillstånd behövs olika typer av insatser. Vid en allmän mobilisering delas befolkningen in i reserven och den ersättande, eller den andra, reserven.
Till reserven hör den som fullgjort värnplikten, alltså har militär utbildning. Normalt skickas inte heller värnpliktiga till fronten under pågående utbildning.

– Eftersom de flesta ålänningar inte gjort värnplikt och inte har någon militär utbildning så är det inte aktuellt med delaktighet i det militära försvaret. Jag antar att ålänningar som inte fullgjort värnplikt placeras i den ersättande reserven. Enligt min uppfattning är det då frågan om en arbetsplikt där man kan kommenderas till uppdrag, men som sannolikt inte innefattar att man förutsätts bära vapen.

Så vad kan det då handla om för arbeten? Markku Suksi har inget exakt, klart, svar på vad det är, men det är arbeten som bidrar till landets försvar, men som inte är inom ramen för det direkt
militära. I det militära finns även en icke-väpnad tjänst, exempelvis underhåll, och det är knappast aktuellt.

– Det finns civila arbeten som man kan kommenderas till, exempelvis att underhålla vägar eller bygga något.

Beträffande frågan om ålänningar som ska utföra arbetsplikt kan flyttas från Åland hänvisar Markku Suksi till självstyrelselagens 30 §, punkt 4, där det står att medborgare med hembygdsrätt ”endast kan åläggas civila uppgifter inom landskapet”.

– De kan således inte förpliktas att resa utanför landskapet Åland för fullgörandet av arbetsplikten. Vilka uppgifter det kan bli fråga om är osäkert, men kanske transporter, byggnation, befolkningsskydd, fördelning av förnödenheter och födoämnen bland befolkningen. Jag tror det räcker till med uppgifter i ett sådant fruktansvärt läge. Sedan kan det ju hända att många frivilligt vill bidra till försvaret antingen militärt eller civilt på annat håll i landet.

Vid händelse av ett långt krig kan det, rent teoretiskt, finnas utrymme för att låta flera utföra värnplikt och få utbildning för väpnad tjänst, men Markku Suksi ser det som osannolikt att det skulle ordnas allmänt uppbåd till värnpliktsutbildning på Åland.

– Jag tycker inte att det finns lagstiftning i kraft som skulle möjliggöra det, snarast finns motsatsen, självstyrelselagens 12 § talar emot att man skulle möjliggöra allmänt uppbåd på Åland.

Ser man på hur det gick under de senaste krigen så jobbade många ålänningar med att hålla den finländska handelsflottan flytande – som såg till att viktig import (och export) kom fram. Det var ett farligt arbete. Enligt Kenneth Gustavsson , docent i historia, omkom drygt 80 ålänningar i krigsrelaterade förlisningar under de förra krigen.

– När lagen om försvarstillstånd är i bruk kan staten rekvirera alla fartyg och fordon som behövs inklusive manskap för försvarsinsatsen. Man kan anta att fraktfartyg med manskap kan användas i krigsinsatsen och att det skulle vara arbetspliktens innehåll.

— Alla kan bidra på olika sätt och ser man på behovet av att få krigsmateriel till Finland i ett sådant tillfälle så är det helt centralt att sjötransporterna fungerar, i den mån de kan fungera. Och under krig är det utan vidare en farlig syssla, inte mindre farlig än att ligga vid fronten, säger Markku Suksi.

Otydligt förhållande mellan beredskaps- och självstyrelselagen

I debatten kring de här frågorna, och även under pandemin, har beredskapslagens förhållande till självstyrelselagen diskuterats flitigt.
Under pandemin när man var oense om restaurangernas öppettider så sa Åland att ”det här är fel, men vi ger oss och tar det när pandemin är över”. Ett krig är allvarligare och det rimliga är att man i ett sådant fall sätter behörighetskonflikten till sidan, men hur ser du på förhållandet mellan självstyrelselagen och beredskapslagen?

– Det är ett ganska otydligt förhållande. Jag tycker inte att beredskapslagen automatiskt slår ut självstyrelselagen, men det är en diskussion man behöver föra. I princip tycker jag självstyrelselagen är i en starkare position än beredskapslagen, men förhållandet mellan rikets och Ålands behörigheter blir otydligare.

Det här finns det orsak att ta upp till diskussion, anser han.

– Det finns säkert anledning till att på förhand fundera på olika scenarier kring handlings- och aktionsmöjligheter, vad kan och bör göras? Men det finns inget som säger att självstyrelselagen åsidosätts automatiskt till alla delar, tvärtom, den är en del av Finlands konstitutionella struktur och med lagen om försvarstillstånd så är det uttryckliga syftet att skydda det existerande samhället. Självstyrelsen inbegripen, säger Markku Suksi.

Till sist konstaterar han att fastän det råder undantagstillstånd i hela landet så betyder det inte att all makt koncentreras till presidenten eller statsledningen, utan systemet förutsätter att exempelvis kommuner – och självstyrelsen – fungerar normalt, så långt som det är möjligt.

Intervjun gjordes i slutet av april innan bland annat Inrikesministeriet meddelat om en utredning av civil beredskap. Se notisen intill.

Emma Harald/Nya Åland

Nya Åland
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln