Hur miljövänliga är elbilar egentligen? ÅA-professor: Etik och miljö betonas allt mer då råvaror utvinns för elbilar
Debatten går het om hur miljövänligt och etiskt det är att utvinna sällsynta mineraler för exempelvis bilbatterier eller vindkraftverk.
– Det här något som gruvbranschen ser på med största allvar. Det är mycket på gång för att korrigera det som är fel, säger Olav ”Joffi” Eklund, professor i geologi och mineralogi vid Åbo Akademi.
Frågan om de negativa sidorna handlar inte om ”tyckande” säger Eklund. Det är ett faktum att det finns länder som exploateras hårt, säger han. Frågorna ska behandlas då Society of Geology Applied möts nästa gång, över nätet.
– Det är första gången den här världsomspännande organisationen har globala värdekedjor på agendan. Det ska bli en skild session, om etiska frågor, miljölagstiftning och arbetslagstiftning i de producerande länderna.
– Det jobbas hårt med det här, tillägger Eklund.
Kongo, Kina, Chile
Utvinningen av de speciella mineralerna för bland annat elbilsbatterier är oerhört koncentrerad. Kongo står för över hälften av världens koboltproduktion.
– Det talas mycket om barnarbetskraft men Kongo har lagstiftning om att man ska vara femton år för att få jobba. Det är de sociala omständigheterna som gör att barn jobbar för under 2 dollar om dagen.
I debatten betraktas ofta barnarbetskraft och Kongo som synonyma, men det är inte så enkelt, säger Eklund. Det finns också koboltframställning i Kongo som är ok.
– De försöker lösa problemen men har inte resurserna för det.
Kina, hårt kritiserat för människorättsbrott, är i sin tur en grafitproduktionsjätte. Och i Chile, varifrån nästan en tredjedel av allt litium kommer, kräver utvinningen i Atacamaöknen enorma vattenresurser.
– Hur ska det gå för ursprungsbefolkningen som blir utan vatten?
Ogillar svartvit debatt
Tillverkningen och användningen av bilar med förbränningsmotor är såklart också förknippad med problem. Det som Eklund ogillar är hur svartvit debatten är.
– Det sägs att det fossila är bara hemskt och elbilar är bra. Så köper man elbil för att lugna samvetet. Upplysta konsumenter borde i en bilhandel ställa frågor om hur etisk en batteribil är. Varifrån kommer råvarorna, hur blir det med återvinningen?
Inom vissa andra branscher är det redan praxis att redogöra för produktionskedjan, som inom livsmedelsindustrin.
Vad anser du om bilbatteriernas ekologiska avtryck?
– Det ekologiska avtrycket är en del av värdekedjan. Närmast granskas energimängden vid brytning, och hur gruvorna behandlar rest materialet. Här kommer lagstiftning in i bilden. I Mongoliet tycks gruvorna göra vad de vill till skillnad från den industriella värden. Många tidigare ”smutsiga” producenter har sett sig tvungna att förbättra sina ekologiska avtryck för att inte bli utanför den internationella businessen. Exempelvis Norilsk Nickel i Ryssland, tidigare den värsta sortens nedsmutsare, satsar just nu 5 miljarder dollar på att minska sina utsläpp.
När högstadieelever kommer på besök till ÅA brukar Eklund fråga om de vet varifrån råvarorna i deras mobiler kommer.
– De har hela världen i sin ficka.
Stefan HolmströmOlav Eklund arbetar nu tillsammans med ÅA-forskaren Shqipe Buzuku med problematiken kring mineralutvinning.
– Vi försöker sätta parametrar för att kunna göra jämförbara värdekedjor för produktion i Finland och import. Det är ett komplicerat bygge där geologi är bara en del.
En sak är i alla fall klar, anser han. Finland har betydande mineralresurser för bilbatterier.
– De täcker inte världens behov men nog delar av Europas. Och vi kan garantera en långt mer etisk produktion och framställning.
Inte på min bakgård
Hindret är oftast det så kallade Nimby-fenomenet, ”inte på min bakgård”-motståndet. Den som vill bryta malm slåss mot väderkvarnar, säger Eklund. Miljölagstiftningen ska vara sträng – men i andra vågskålen finns det att Finland är politiskt tryggt, med fungerande logistik, högutbildad arbetskraft och avfallshantering.
– Vill vi vara med i det här? Vill vi ha alla elektroniska manicker så ska vi väl också offra lite?
Eklund tar Pargas och kalkgruvan som exempel.
– Tycker de att det är så eländigt där? Om fyndigheterna skulle hittas nu skulle det aldrig ges tillstånd att bryta något. Ändå är modern gruvdrift snygg och prydlig.
Det är lätt att motsätta sig något konkret, som en gruva, samtidigt sker annat som få bryr sig om. Eklund nämner Larsmosjön, där landhöjning och dikning urlakar sura lerjordar.
– Larsmosjön tar årligen emot tungmetaller, årligen tiofalt så mycket som Talvivaaragruvans största utsläpp (då gruvans gipsfällningsbassäng läckte 2012).
Resurserna mindre än behovet
Eklund visar två bilder på efterfrågan och tillgång för två kritiska metaller, litium och kobolt. Efter bara fem år motsvarar inte jordens litium- och koboltresurser behovet, inte på långt när.
– Det finns de som säger att återvinning löser det här. Innan vi har material att återvinna måste vi ta resurserna där de finns. Det här pressar dem som producerar. Vad händer då?
Det finns helt enkelt en gräns för hur många elbilar och vindkraftverk som kan tillverkas. Eklund räknar med att andra energikällor, som väte, behövs.
I Vasa, där det satsas hårt på energiklustret, ska Åbo Akademi undervisa i batteriteknik. När Eklund var där noterade han läget med litium och kobolt. Jordklotets tillgångar räcker helt enkelt inte till den prognostiserade efterfrågan.
– När jag visade de här kurvorna blev det jäkla tyst i salen. Ingenjörer kan räkna ut hur allt ska göras bättre med ny teknik, men frågan är vad de klarar av då man beaktar förutsättningarna, de begränsade råvarutillgångarna.
Tack Olav för en bred analys som ger många tankeställare.
Nimby eller inte på min bakgård har varit ett hinder för att många vindkraftverksparker har blivit ombyggda eller t.o
m. nedmonterade som i Barösund. Men en motorväg hade mottagits med öppna armar antar jag.
Det är ingen lätt sits att få folk att ändra levnadsvanor. I synnerhet användningen av bilen är något som ingen vill stävja. Det informeras men obekväma saker stöter man så gärna ifrån sig. Också här kommer Nymby effekten fram