Dan Lolax 05.10.2018 04:00

Innan utgången av mars månad nästa år ska Åbo Akademis styrelse ha valt en ny rektor.
Nuvarande rektorn Mikko Hupa är inte tillgänglig för omval, vilket understryker att valet ännu mer än tidigare kommer att återspegla den förändring som universitetslagen från 2010 förde med sig.
ÅA:s förra rektor Jorma Mattinen, som förlorade mot Hupa i rektorsvalet 2014, sa i ÅU 19.9 att trots att universitetslagen gjorde en vd av rektorn så fortsatte han se sig själv som en ”primus inter pares”, en bland kollegerna.
Hupa, som kom in som en svart häst i 2014 års val och splittrade styrelsen (han fick sex röster, Mattinen och professor Pekka Santtila två var), har säkert också upplevts som en sådan.
Han var trots allt en intern kandidat i ett rektorsval som lockade förvånansvärt få kandidater (fyra personer sökte jobbet, Hupa handplockades som en femte av nomineringsutskottet).
På så sätt kan man påstå att det är viktigt för ÅA som organisation att nästa val intresserar ett stort antal högklassiga kandidater utanför universitetet. Om så inte sker kommer ÅA att framstå som en angelägenhet för de närmast sörjande.
Vi säger inte att intrycket är rättvist men nog att det är ett intryck som många universitet, inte bara ÅA, tvingas ta itu med.
Klart är, att den akademiska kollegialiteten mer än i det förra valet blir en smärtpunkt. Och då ska man minnas att trots att valet 2014 var en uppgörelse mellan tre kandidater som var fast rotade i ÅA så upplevdes det som märkligt att det vid sidan av den offentliga ansökningsprocessen fanns en dold kandidatsondering.
Nu när ÅA inleder jakten på en ny rektor avancerar man på samma sätt. Konsultföretaget Mercuri Urval har anlitats att sondera bland potentiella kandidater.
Förvaltningsdirektör Ulla Achrén förklarar det med att diskretion är ibland nödvändigt när man söker efter kvalificerade kandidater. Det stämmer, liksom att ÅA säkert också är intresserad av rektorskandidater som kanske inte ser sig själva som sådana.
Mercuri Urval har anlitats för att jaga utanför ÅA:s bekvämlighetszon. ÅA:s rykte som en progressiv och intressant organisation behöver det.
Man kan ogilla universitetsreformen – och/eller regeringens kortsiktiga universitetspolitik – men man måste också gilla läget (i väntan på en ny regering och/eller en långsiktigare politik).
Det betyder att ÅA måste överväga kandidater som i första hand inte är ”primus inter pares” utan istället är beredda att gå in i vd-rollen, på bekostnad av det kollegiala i traditionell mening.
De på ÅA som skyr tanken på en vd som rektor kan trösta sig med att det inte kommer att vara lätt att hitta en kandidat som är både professor och företagsledare.
De finns förstås, men ÅA har nackdelen att vara ett universitet med svenska som förvaltningsspråk. Det begränsar urvalet.
Medan ÅA formas enligt universitetslagens anda så förändras också kollegiet (vi avser inte enbart det formella organet). Förändras, hoppas vi, med de bärande akademiska principerna intakta.
Under århundraden har universitetsväsendet genomgått många förändringar. Utvecklingen har på lång sikt varit till det bättre, den samlade kunskapen växer bara i den grad som folk har tillgång till den.
Fortsättningsvis måste det vara så, att bildning, kritiskt tänkande och grundforskning utgör fundamenten.
Statsministers Juha Sipiläs (C) släng på Europaforumet i Åbo (ÅU 1.9) om att den biten klarar sig bra med mindre, men att det krävs resurser för att slå mynt av forskningen, är en synnerligen snäv syn på universitetens verksamhet. Sist och slutligen är det den här grundläggande biten som måste fungera för att ÅA ska vara ett alternativ för unga studerande, också utanför Finlands gränser.
ÅA:s attraktionskraft här är en gemensam angelägenhet för hela universitetet. Den insikten ska vara drivkraften för en förändring till det bättre.
Jorma Mattinen kallade i redan nämnda intervju universitetskollegiet för en bolagsstämma. Och medan det är sant att staten fortfarande har det största aktieinnehavet, så att säga, så har kollegiet trots allt en investering att rå över.
Investeringen är följande: för varje enskild studerande, doktorand, forskare och professor är det av högsta prioritet att ÅA fungerar som organisation och skapar förutsättningar för var och en att göra sitt jobb.
Det här kräver att universitetet lever med sin tid och att kollegiet inte bara accepterar att universitetet leds på ett nytt sätt utan också ställer krav på att det nya sättet är det bästa möjliga.
LÄS OCKSÅ:
Nu börjar jakten på ny rektor – Mikko Hupa fortsätter inte
Nypensionerade Jorma Mattinen: Helsingfors universitet har torpederat ÅA i utbildningsfrågor
 

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln