Pia Heikkilä 14.02.2023 18:00

I höstas gjorde Martina ”Tinni” Snåre, 42, något som hon aldrig vågat förut.

Hon ställde ut sin konst.

Och det var ingen liten utställning, utan stora målningar av uttrycksfulla kvinnogestalter som erövrade betongväggarna i Sibeliusmuseum i Åbo.

Nu har alla konstverken hittat nya hem.

Privat

För Pargasborna blev Tinnis begåvning känd ett år tidigare. Då offentliggjordes skulpturen ”Kvinnan ur berget” på toppen av backen Hundbanan i Pargas. Den är en kollektiv skapelse formad av Tinnis, Johanna Fredenbergs och Sveta Pahlmans händer.

Privat

Skulpturen hyllar de uthålliga kvinnor som sorterat sten i den industri som staden Pargas vilar på. Kvinnornas insatser har sällan noterats.

Nu ståtar ”Kvinnan ur berget” på Pargas topp.

Ett år senare besteg Tinni Snåre sitt inre, mentala berg. Hon exponerade de bilder som är en produkt av hennes behov av andningshål. Av att ha ett eget, hemligt rum i konsten.

Pia Heikkilä

Hektiska år

Tinni Snåres väg genom livet ger ett lyckat intryck.

Efter skolgången i Pargas blev det studier i juridik vid Åbo universitet. Därefter följde arbete som bolagsjurist – och var annanstans än på Nordkalk? Tinni Snåre blev en i raden av kvinnor som hållit hjulen i Pargasindustrin rullande.

Hon födde tre döttrar och bytte jobb till verkstadsföretaget Cargotec.

Ett krävande arbete, en stor familj och ständiga renoveringsprojekt i gamla Partekvillan i Malmnäs upptog Tinnis tid och energi.

Men någonting inom henne började gnaga; ett tomrum inombords gjorde sig påmint.

Småningom hittade hon tillbaka till konsten. Till kontakten mellan hand och hjärta.

Till sitt eget, tysta rum, som varit hennes tillflyktsort under uppväxten.

Pia Heikkilä

Då Tinni Snåre som 3-åring började på daghemmet Bantis i Pargas tystnade hon.

Slutade prata helt enkelt. Hon sa inte ett ord under tre års tid på Bantis och förskolan.

I dag har man gett att beteendet benämningen ”selektiv mutism” men på 1980-talet fanns få svar på varför Tinni slutade prata.

Orden fanns visserligen kvar och i andra sammanhang talade hon.

Genom hela skolgången var hon ett blygt barn. Hon drog sig gärna tillbaka.

Någon uttömmande förklaring till varför hon slutit sig så totalt på dagis finns inte.

Men det stumma var på ytan. Inombords fanns de personliga bilderna och världarna.

Med penna och pensel tecknade hon i smyg sitt privata universum. Dolt för andras blickar, i fred. Hon gick aldrig på kurs eller konstskola utan lärde sig själv, prövade sig fram, njöt av att uttrycka sig utan ord.

Pia Heikkilä

Kontrasten till valet av yrkesbana – den högprofilerade och vassa juridiken – kan tyckas milsvid.

Men för den som famlar efter sitt känslospråk kan det precisa och logiska i lagkunskap ge en skyddande ram.

– Juridiken är ett tryggt val för mig, säger Tinni Snåre.

Efter över tio år som bolagsjurist sökte hon en annan mening med sitt arbete. Det fann hon först som jurist på Åbo universitet och för drygt ett år sedan på Åbo Akademi.

I dag är hon akademins ledande jurist och arbetar på Ledningskansliet. Hon är chef för ett team på tio personer och ger ett allt annat än blygt intryck. Tinni Snåre är öppen och social.

Den man var som barn behöver inte definiera en som vuxen.

Pia Heikkilä

Tinni Snåre är både förvånad och lättad över att hon tagit mod till sig och vågat ställa ut sin konst.

Så sent som 2019 hade hon öppnat dörren på glänt då hon via Instagram började dela med sig av sina verk. År 2020 och 2021 öppnade hon sin ateljé för Konstrundan.

Innan dess ville hon helst inte att någon skulle se. Då hon målar vill hon vara ensam, inte ens man och barn får vara i närheten.

– Jag var mycket tveksam då jag fick frågan om en utställning.

Nu, några månader senare, känns det bra. Några tavlor är just nu utställda i Esbo och till hösten har hon fått en fråga om att ställa ut på ett galleri på Skatudden i Helsingfors.

Privat

Det förutsätter dock att hon producerar nytt material eftersom kommersen var så god under utställningen på Sibeliusmuseum.

– Det känns lite osäkert. För mig är det dessutom väldigt svårt att sälja av min konst, att ta betalt, säger Tinni.

Pia Heikkilä

Hon är inte intresserad av eller ens kapabel till att svara på frågor kring vad hennes konst ska förmedla. I stället protesterar hon mot att klä konst i ord. Allt i dagens värld behöver inte andas verbal storytelling.

– Jag kan inte förklara vad det är jag ger uttryck för i mina målningar, säger Tinni.

”Emotions faced” var namnet på utställningen och något symtomatiskt ligger det i att alla målningarna föreställde kvinnor. Men vad, det ger sig Tinni inte in på att analysera.

Tvåtusen personer såg utställningen. Det är många blickar på något som skapats i total isolation.

– Vad man ser och inte ser får vara personligt. Konstterapi är underskattat, säger Tinni.

Och i en värld dränkt av ord och åsikter ligger det något vilsamt i Tinnis bestämda åsikt att det måste få finnas olika sätt att uttrycka sig på.

Inte bara det talade och skrivna.

Pia Heikkilä
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln