Robin Sjöstrand 20.01.2022 05:00

Näthat är inte bara utropstecken och svordomar. Egentligen är det ganska lite sådant. Istället består en stor del av näthatet av någorlunda välformulerade halvsanningar och ogrundade påståenden. Det säger ÅA-forskaren Karin Sandell, som på fredag disputerar om näthat mot finlandssvenskar.

Hennes forskningsfält är folkloristiken och det är från den vinkeln hon har undersökt sitt material – drygt 350 anonyma kommentarer som kritiserar finlandssvenskar på nätforumet Suomi24.

– Jag har undersökt hur näthat görs, det vill säga hur det tar sig i uttryck. Det handlar inte om att säga att man hatar den och den, utan kommentarerna kan vara sakliga och välformulerade. Ändå kan de förstås som hatiska beroende på hur de framställs, säger Sandell.

De beståndsdelar som hon har tittat på i kommentarerna är något hon kallar affektiva verktyg – och de består av metaforer, emotionsord, emotiva uttryck och ortografiska praktiker.

Åbo Akademi/Pamela Friström

– Metaforer är språkliga bilder, till exempel att beskriva det svenska språket som något invasivt. Emotiva uttryck är att beskriva en känsla utan att använda känsloord, till exempel säga att svenskspråkiga finländare ”ser sig som svenskar” är ett exempel på ett emotivt uttryck där ett till synes sakligt konstaterande får en affektiv laddning. Om finlandssvenskarna inte ser sig som finländare i första hand är det lätt att ifrågasätta deras lojalitet gentemot Finland.
Sandell berättar vidare att ortografiska praktiker till exempel kan handla om stavning, utropstecken och när man väljer att använda versaler, medan emotionsord är som det låter – rakt uttryckta känslor.

Många referenser till historien

Det som förvånade Sandell mest under hennes forskning var inte det starka hatet som uttrycktes i kommentarerna, det var hon beredd på. Istället överraskades hon över hur mycket historia hon var tvungen att läsa för att kunna sätta kommentarerna i en kontext.

– I och med innehållsanalysen har jag fått damma av min kunskap om 1800-talets historia och tiden innan Finlands självständighet. I materialet hänvisas ofta till fennomaner och svekomaner, så jag har fått läsa in mig på Johan Vilhelm Snellman och språkstriderna i början av 1900-talet. På 1930-talet var spänningarna ibland så stora att det ledde till slagsmål på gatorna.

Genom historiska, ofta skeva, paralleller målar kommentarerna upp ett Finland där det finns hårda gränser mellan ett ”vi” och ett ”de andra”, och de svenskspråkiga framställs som en grupp som inte hör hemma i Finland.

– Finlandssvenskar målas upp som samhällets parasiter och landsförrädare, och mycket fokuserar på skolsvenskan. Den grundläggande tanken är att om Finland skulle bli kvitt svenskan så skulle landet stå som en stolt och självständig nation, säger Sandell.

I sin avhandling tar Sandell inte ställning till vem det är som har skrivit kommentarerna.

– De flesta verkar vara män, om man ser till innehållet i texterna, men det är inte något som jag har lagt fokus på. Det finns en del forskning som definierar de som näthatar, men jag tycker att det är en farlig väg att gå – att dela in folk i grupper på det sättet.

Det är svårt att säga hur många av de drygt 350 kommentarerna som har skrivits av samma avsändare.

– Suomi24 är ett anonymt forum där den som kommenterar får fylla i sitt namn för varje ny kommentar den gör – man måste inte registrera sig. Det betyder att olika signaturer enkelt kan ha samma avsändare. Men det är inte heller relevant för min undersökning.

Robin Sjöstrand

Det som däremot är relevant är att kommentarer som finns på anonyma nätforum har en tendens att bli normaliserade och krypa ut också i den allmänna debatten.

– Nätet är ingen isolerad plats utan det språkbruk som används på nätet förekommer också i andra sammanhang, till och med i riksdagen. Diskussionsklimatet blir överlag mera aggressivt.

Hatretoriken begränsas inte till nätet

Normaliseringen av hatretoriken är också något som Sandell tycker sig ha lagt märke till under de senaste åren.

– Mitt material är insamlat mellan 2015 och 2017. Sedan dess tycker jag att det har blivit vanligare med ett hårdare språk också där folk kommenterar med eget namn. Det har jag förstås ingen forskning på, men det är en känsla jag har.

Vad kan vi göra för att motverka det här?
– Överlag så tycker jag att vi behöver ta det som skrivs på nätet på allvar, oberoende av om det är anonymt eller med namn. Man vet inte vem mottagaren är och hur kommentaren tas emot – dessutom är det som skrivs på nätet mera bestående än till exempel en konflikt i krogkön eller vid kaffebordet.

Finns det någon lösning för att bli kvitt näthatet?
– Den enda lösning som finns är utbildning inom källkritik och mediekritik. Var hämtar man sin information och hur bemöter man det som skrivs – tror man på det? När åsikter framförs som fakta är det sällan så enkelt eller svartvitt som det utmålas. Men jag vill ändå tro att de flesta människor klarar av att förhålla sig till fakta på ett bra sätt.

Blir du inte utmattad av att läsa så mycket hatiskt mot oss finlandssvenskar?
– Nja, jag skulle säga att jag är mera luttrad än utmattad. Men efter att ha jobbat med materialet sedan 2015 så är jag ändå trött på det, säger Sandell och skrattar.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln