Stefan Holmström 05.01.2022 05:00

Egentliga Finland kan bli intressant på nationell nivå då det ordnas välfärdsområdesval, säger Siv Sandberg, forskare i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.

Det här beror på att tre partiordförande ställer upp i valet här: Petteri Orpo (Saml.), Annika Saarikko (C) och Li Andersson (VF).

En annan möjlig orsak kan vara det att Helsingfors fortsätter på egen hand och inte alls ordnar val. Det innebär att många kända politiker inte driver någon synlig kampanj.

– Rikspolitiskt har det varit ganska tyst. Det känns nästan som om hela valet har kommit som en överraskning, säger Sandberg.

Enligt gallupar har Samlingspartiet den starkaste positionen inför valet på riksnivå. Samtidigt är det här partiet som allra minst ville ha hela reformen, säger Sandberg.

– Samlingspartiet har profilerat sig som det stora oppositionspartiet och har momentum. I Egentliga Finland har partiet komponerat en lista med handplockade, starka etablerade namn. Där finns sådana som folk röstar på i ur och skur, oberoende av val, som Ilkka Kanerva.

Det har förutspåtts att valdeltagandet kan bli lågt i det som kunde kallas ett regionalt riksdagsval. Det är svårt att aktivera väljare i val på mellannivå, säger Sandberg.

– Det har ordnats landstingsval i Sverige sedan 1910 men det är ändå det mest obekanta valet för väljarna.

Samtidigt handlar valet om närservice. Det är nu det gäller, trots att somliga ännu vill diskutera om vi ska ha välfärdsområden eller inte, säger Sandberg.

– Det här är inte ett konstigare val än andra. Man behöver inte vara medicine doktor eller någon annan specialist för att rösta.

Kandidattest eller så kallade valkompasser kan få en stor betydelse i valet, särskilt bland unga, tror Sandberg.

Valförbund och matematik

Intresset för att i en liten kommun rösta på en ”lokal” kandidat kan vara starkt, samtidigt är det bra att minnas kalla fakta: Av alla väljare bor 41 procent i Åbo, vilket kommer att märkas i resultatet.

– Hur det går för SFP är en liten gåta. Valmatematiken är obarmhärtig, några sympatipoäng delas inte ut.

På ett principiellt plan gynnas SFP om valförbundet får många röster, eftersom det ger många mandat, men det förutsätter att tillräckligt många SFP-kandidaters personliga röstetal är så höga att de kommer in på det som kallas ”valbar plats”.

Ingen av de fyra SFP:are som fick klart mest röster i riksdagsvalet 2019 ställer upp nu. Samtidigt kan ett lågt valdeltagande gynna oväntade namn.

– Med en smart strategi kan man klättra på listorna.

Anja Kuusisto

Det finns också en stark inbördes konkurrens, såsom inom Samlingspartiet och De Gröna, som har flera jämnstarka kandidater. På så vis blir valet något av ett förval där politiker stärker sina positioner inför nästa års riksdagsval, säger Sandberg.

– Vänsterförbundets Li Andersson är i sin tur en magnet som säkert drar med sig folk in i fullmäktige.

I riksdagsvalet 2019 fick Andersson ensam nästan lika många röster som De Gröna totalt i Egentliga Finland (24 542 respektive 25 309).

Sandberg är imponerad över Kristdemokraternas långa kandidatlista, trots att KD är något av ett marginalparti i landskapet.

– Fotfolket, alla trotjänarna ställer upp.

Sandberg ser Centerns position som intressant. Partiet har största delen av sina anhängare utanför Åbo samt en betydligt lägre andel Åbobor bland sina kandidater.

– Det blir intressant att se i vilken mån Centern med Annika Saarikko som lokomotiv tar chansen att profilera sig som periferins främsta företrädare och motvikten till Åbo.

Samlingspartiet, SDP och även Sannfinländarna har sina anhängare ganska jämnt spridda i hela landskapet, påpekar Sandberg.

Somliga områden har ett försprång

Då det gäller politiska vattendelare finns det två konkreta frågor. Den första gäller synen på privata sektorns roll. Den andra gäller hur servicenätverket ska se ut i framtiden, säger Sandberg.

– Kanske en hälsocentral kunde finnas i köpcentret Mylly, dit alla åker, och inte i Reso centrum?

Välfärdsområdesfullmäktige ska fatta konstituerande beslut med stora konsekvenser, men det lokala nätet av vårdcentraler ändras knappast snabbt.

Egentliga Finland startar dessutom från noll jämfört med sådana regioner där man redan för länge sedan har haft ett regionalt samarbete inom social- och hälsovården.

– Vi får se stora omställningar först 2025–2026. Det kan också ta tre–fyra val innan välfärdsområdet fått en klar identitet som politisk nivå.

Det nya välfärdsområdet innebär mindre ansvar, makt och pengar på kommunal nivå. Stora städer sysselsätter ändå sig själva, tror Sandberg.

Kommunerna kommer kanske också att få en liten annan roll i form av större intressebevakning gentemot statliga myndigheter.

Sandberg säger sig också ha hört att det efter senaste kommunalval fanns ett större intresse för kultur- och fritidsnämnder, i bland annat Pargas och S:t Karins.

– Makten söker sin fåra. Samtidigt finns det nya tvärgående ämnen, exempelvis klimatpolitiken. Kommuner får också nya ansvarsområden, som olika sysselsättningsåtgärder. De har också ett hälsofrämjande ansvar.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln