ÅA-forskare: nedbrytbara nät gjorda av restprodukter av potatis en hit då man vill restaurera marina ekosystem
Här har forskarna planerat ålgräs i de nedbrytbara näten. Foto: Christoffer Boström.
Många marina kustekosystem är hotade på grund av människans aktiviteter. Övergödning och erosion är de allvarligaste hotbilderna och restaurering av marina ekosystem är dyrt och lyckas sällan.
Nu har ett internationellt forskarteam visat att man kan förbättra restaureringsresultatet avsevärt för både sjögräs och marskgräs genom att använda bionedbrytbara nät. Studien publicerades den 22 juli 2020 i tidskriften Nature Communications.
Marina växtsamhällen bestående av till exempel sjögräs, mangrove eller marskgräs är viktiga livsmiljöer för många djurarter och förser mänskligheten med en mängd ekosystemtjänster genom att de hindrar kusterosion, binder koldioxid och producerar syre.
— Musslor, sjögräs och marskgräs är alla så kallade ekosystemingenjörer vilka omvandlar sin närmiljö och skapar grunden för hela ekosystem. Dessa arter klarar sig sämre ensamma men då de samexisterar ger de varandra en hjälpande hand, säger biträdande professor Christoffer Boström och forskare Karine Gagnon från ämnet Miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi. Båda är medförfattare i studien.
Christoffer Boström hör till forskarna som varit med och studerat de nedbrytbara nätens effektivitet. Foto: Lukas Maysick.
Enligt Boström klarar enstaka växter och små bestånd inte av att motverka den erosion som vågor och vattenströmmar ger upphov till, för att det här ska lyckas krävs en hel äng med både musslor och växter.
— Visst kan man i teorin plantera en hel äng, men det är en dyr operation och innebär att man tar bort en motsvarande mängd växter från något annat ställe, vilket i sin tur utsätts för erosion, säger Gagnon.
Att hitta en hållbar lösning för att säkra överlevnaden av små, nyplanterade bestånd är den stora utmaningen inom marin restaurering, säger forskarna.
— Fältexperimenten som publicerades i denna studie utfördes i Sverige, Nederländerna, Bonaire och USA. De visade att både unga marskgräs- och sjögräsplantor hade större sannolikhet att överleva och växte bättre om de skyddades av ett artificiellt rotsystem. För att hjälpa växterna att rota sig använde forskarna ett bionedbrytbart, tredimensionellt nät gjort av bland annat restprodukter av potatis. Då växterna vuxit till sig och klarar miljöstressen, bryts nätstrukturen ner. Fördelen med denna metod är att det i initialskedet endast behövs en liten mängd växtmaterial och att stödstrukturen försvinner helt, säger Boström.
Enligt Boström är en av studiens styrkor att den innefattar flera växtarter från olika regioner vilket innebär att resultatet från studien visar en generell ekologisk princip och inte endast berättar något om en enstaka växtart i ett specifikt område.
Studien är den första i sitt slag och forskningsresultat från övriga länder, inklusive Skärgårdshavet i Finland, analyseras som bäst och skall publiceras i uppföljande artiklar. Studierna anknyter till Horizon 2020 projektet MERCES (Marine Ecosystem Restoration in Changing European Seas) där ett arbetspaket kring restaurering av mjukbottenvegetation i Europa koordineras av Christoffer Boström vid Åbo Akademi.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.