ÅA-direktör om ny finansieringsmodell: Hårdare studietakt är en utmaning – risken finns också att pappersjobbet ökar
Den nya finansieringsmodellen skulle kräva mer administrativt arbete, tror Mats Lindfelt. Foto: Dan Lolax
Undervisningsministeriets förslag till hur staten ska finansiera högskolor från och med 2021 betonar undervisning och examina mer än förr.
– Utbildningen får mera vikt och ministeriet vill att man tar sin magisterexamen på fem år. Det sätter hårda krav på att genomströmningen blir snabbare, säger Mats Lindfelt, direktör för forsknings- och utbildningsservice vid Åbo Akademi.
Ord som ”genomströmning” känns helt rätt i det här sammanhanget, eftersom den föreslagna modellen för tankarna till logistik – kunskapen att och kontrollera flöden. En teknokratisk modell, säger Lindfelt.
– Det talas vackert om universitetens autonomi men vi styrs i detalj med pengar.
Den statliga grundfinansieringen står för cirka 60 procent av högskolornas totala intäkter. Undervisningsministeriets förslag till hur staten ska finansiera högskolor är inte kopplad till studierätt och studiestöd – reglerna för hur länge man kan studera och få stöd skulle inte påverkas.
Koefficienter som kan ge bonus
Det mest konkreta elementet i förslaget handlar om koefficienter för examina. Om en studerande tar magisterexamen på fem år, skulle högskolan få 50 procents ”bonus”. Om det sker på sex år, blir det 30 procent extra i kassan.
– Det här är en utmaning, för det är en extremt lång väg dit.
Nu klarar ungefär 30–35 procent av ÅA-studerande att ta sin magisterexamen på sju år, säger Lindfelt.
– Det är lättare att nå målen med de mer professionsinriktade utbildningarna, exempelvis lärar- och farmaceututbildningarna, men svårare för humanister och samhällsvetare.
Hårdare krav innebär att ÅA – än en gång – måste se alla element som kan förlänga studietiden, säger Lindfelt.
– Vi måste rensa bort alla hinder.
Dessa ”hinder” handlar ofta om helt praktiska saker, som det att huvud- och biämnen kolliderar på ett sätt som försämrar “genomströmningen”.
”Är internationalisering inte lika viktigt mer?”
Lindfelt räknar med att en snabbare studietakt också skulle ha andra följder.
– Hur mycket tid skulle studerande ha för utbytesstudier?
Svaret hittas kanske i förslaget till ny finansieringsmodell. Enligt förslaget skulle internationellt studieutbytet inte vara en del av undervisningspotten, utan höra till det som kallas ”strategisk finansiering”.
– Det är en stark signal. Är internationalisering inte lika viktigt mer? Det är en komponent som väcker mycket diskussion och kritik.
Förenklat sett: Varför släppa studerande på utbyte utomlands om det blir oklart hur staten belönar det?
Utbytesmöjligheterna försvinner såklart inte, säger Lindfelt, men han förundrar sig över de motstridiga signalerna.
– För ett år sedan skissade Undervisningsministeriet upp hur högskolor ska internationaliseras med buller och bång. Ett år senare kommer det här förslaget, där internationaliseringen verkar få en helt annan roll.
Bättre koll på vad utexaminerade gör
Ett annat knepigt element i finansieringsmodellen är att högskolorna i större utsträckning förutsätts ha koll på vad som händer med de utexaminerade. Redan nu får högskolor pengar för hur folk sysselsätts, men förslaget är att det här elementet blir allt viktigare.
– Nu vill man inte bara veta om de (utexaminerade) jobbar, men också om de jobbar med något som motsvarar deras utbildning. Vi måste följa upp med enkäter och fråga folk vad de jobbar med.
Undervisningsministeriets förslag skulle ge mer administrativt jobb, säger Lindfelt.
– Det här kravet skulle utgöra en utmaning. Hur ska vi mäta det? Vilka jobba är relevanta för en ekonom?
Särskilt svårt skulle det vara att ha koll på utländska studerande.
En examen ska räcka
Ett helt nytt element i den statliga grundfinansieringen av högskolors undervisning är det som kallas kontinuerlig fortbildning (jatkuva oppiminen). Det här välkomnas av Lindfelt.
– De som är i arbetslivet ska inte behöva söka in för att förkovra sig med en ny examen, utan man kan kortare paket, 20–30 studiepoäng.
Undervisningsministeriet signalerar också klart att det ska räcka en examen: Den som tar en andra magisterexamen ska enligt förslaget vara ekonomiskt sett värd bara hälften så mycket för en högskola.
– Koefficienten faller till 0,5. Det är tydlig signal om att det ska räcka med en examen per studerande.
Lindfelt pekar på hur man i exempelvis Sverige inte betonar examina på samma sätt som i Finland.
– Svenska universitet finansieras i första hand enligt avlagda studiepoäng. Examen har inte samma status som hos oss.
I Sverige är man eftertraktad på arbetsmarknaden med lämpliga ”paket”, studiehelheter, säger Lindfelt.
”Den här modellen är lite väl häftig”
Förslaget till hur staten ska finansiera högskolor är ett tjänstemannautkast som ska ut på remissrunda.
– Jag bedömer att modellen, som den nu ser ut, inte kommer att gå igenom, säger Lindfelt.
Han pekar hur högskolorna pressas till att försnabba studierna samtidigt som det blir svårare för många att studera på heltid.
– Varje regering tenderar att se över de sociala stöden och studerande brukar vara första i raden då det ska skäras ned. Då vi ser på hur många vid ÅA som tar sin magisterexamen på sju år så har siffrorna inte blivit bättre de tre–fyra åren.
Det här leder i sin tur till att studerande jobbar mer, vilket förlänger studietiderna. Därför känns magisterexamensmålen på fem och sex år
– Målsättningen må vara att få ut folk i arbetslivet, men den här modellen är lite väl häftig.
Fotnot: Den här artikeln handlar enbart om den statliga grundfinansieringen av högskolornas undervisning, inte om finansieringen av forskning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.