Blanka Henriksson 10.11.2021 14:04

I sju noveller, sparsamt illustrerade av Frank A. Unger , utforskar Hanna Lundström starka känslor, undertryckta känslor och känslor som tillåts ta över.

I vardagssituationer berättade ömsom ur jag-perspektiv, ömsom i tredje person, men alla med olika huvudpersoner, får vi konfronteras med bland annat föräldrar eller jämnåriga som sviker.

Här finns bästa vänner som ska flytta långt bort, pappor som inte riktigt går att lita på och mammor som inte ser vad barnet egentligen vill, vilket resulterar i djup sorg, frustration och ilska. Men känslorna är inte bara reaktioner på det som händer, utan katalysatorer som leder vidare och transformerar både personer och situationer.

Novellerna är korta, ibland nästan lite skissartade, vilket i vissa fall lämnar läsaren lite i sticket – vad var det som egentligen hände, men i andra skapar utrymme för egna tolkningar och funderingar kring det outsagda. Det korta formatet och de starka känslorna gör texterna lämpade som diskussionsunderlag för barn i lågstadieåldern. Att läsa en novell och sedan tillsammans försöka sätta ord på de ofta berörande och omvälvande händelser som huvudpersonerna råkar ut för kan hjälpa läsarna att förstå sina egna känslor och reaktioner.

Trots dettalämnar boken en önskan om något mer. Novellerna spretar åt olika håll och det är inte alltid man sugs med i berättelsen innan den är slut och förlösningen har anlänt.

När problem och lösning kommer alltför nära inpå varandra blir det svårt för författaren att hinna bygga upp en trovärdig konflikt och somliga av personerna blir inte mer än siluetter utan djup. De berättelser som känns mest genomarbetade lyckas dock på några få sidor nå in i huvudpersonernas liv och dra med läsaren i hur det känns när det känns riktigt mycket.

Blanka Henriksson

Dela artikeln