Visionslösa politiker är dåliga intressebevakare
Medan Österbotten och östra Finland har anledning att jubla, är ljusglimtarna pinsamt få i Egentliga Finland efter att regeringen Orpo fördelat investeringsanslagen i förslaget för nästa års statsbudget.
Åbo flygfält får visserligen tilläggsfinansiering i beredskapshöjande syfte, och avtalsperioden för upphandlingen av förbindelsebåtstrafiken förlängs från nuvarande 5 år till 15 år, men i övrigt lyser alla större satsningar på infrastrukturen i regionen med sin frånvaro. Varken Pargasleden eller förnyandet av ringvägen i Reso beviljades finansiering.
Det är beklämmande hur nedprioriterat Egentliga Finland är, med tanke på de behov av investeringar vi ser. Anslag saknas till och med för basala förbättringar av beläggningen på Åbo motorled och diverse skärgårdsvägar, och ordentliga cykelvägar byggs inte.
Det borde också vara en illröd varningssignal att tre stora brobyggen skett parallellt längs Skärgårdsvägen under de senaste åren: Kustöbron i S:t Karins och Rävsundsbron och Hessundsbron i Pargas. Det vittnar om att livsnerven till skärgården har hängt på en skör tråd. Hur är det möjligt att vi låter viktiga trafikleder förfalla så totalt i ett land med stort ingenjörs- och byggkunnande och vintrar som vi vet att tär extra på vägnätet?
Svaret är förstås pengar. Reparationsskulden för alla landets statlig vägar, järnvägar och farleder uppgår i år till drygt fyra miljarder euro. Kassan är inte bara tom, det är hål i bottnen.
Och så har vi Västbanan. Den planerade tågförbindelsen mellan Åbo och Helsingfors är en del av statens investeringsprogram och ett samarbete mellan staten och sex alltmer skeptiska kommuner. Den sjunde, Åbo stad, fortsätter frenetiskt pusha på miljardprojektet, trots uteblivet EU-stöd.
Skenor ska också grävas ned i gatorna i Åbo för en mysig spårvagn. Även där skenar kostnaderna iväg. Varför denna fäbless för ny och dyr spårtrafik i regionen? I en växande stad på 200 000 invånare med likaså växande kranskommuner som Reso och S:t Karins vore det vettigare att bygga metro i stället, om man nödvändigtvis ska ha spårtrafik.
Om det en gång finns flera miljarder av statliga och kommunala medel att sätta på räls, borde Finland som första åtgärd se till att överge den tsartida spårvidden och övergå till en smalare europeisk standardbredd för vår befintliga järnväg. Också det handlar om en ökad försörjningstrygghet och en stärkt kanal till väst.
I en kolumn i Turun Sanomat frågar sig Jenni Lepänrinne vad som hänt med intressebevakningen i landskapet (TS 4.9). Varför rymmer pengarna iväg till andra områden trots att det finns nationellt viktiga projekt i Egentliga Finland, och trots att Åbo har en statsminister? Att ett av landets mest livskraftiga landskap gång på gång blir utan satsningar är oacceptabelt. Egentliga Finlands beslutsfattare borde då bytas ut i nästa val, skriver Lepänrinne.
Hon har rätt. Vi behöver politiker som kan driva igenom livsviktiga investeringar för landskapets framtid. Det lyckas inte om påverkandet är tandlöst och politiken visionslös.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.