Natalie Skogman 09.08.2024 06:00

Tove Jansson är en av de mest kända finländska konstnärerna någonsin. För den finlandssvenska litteraturen och finländska kulturen har hon varit en enormt tongivande röst.

– Speciellt för den finlandssvenska barnlitteraturen har Tove Jansson kommit att bli den stora förebilden, men också den stora skuggan, säger Miranda Geust som är doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

– Alla som skrivit barnlitteratur under de senaste 70 åren gör det med Tove hägrande i bakgrunden.

Janssons betydelsefulla livsverk framträder i många olika former som författare, konstnär och serietecknare. Inte minst ser vi spår av den i de otaliga mängder Arabiakärl och -muggar som idag säljs med hennes Muminmotiv på.

Natalie Skogman

– Idag pratar vi mera om den mångkonstnär hon verkligen var, men fortfarande inte så mycket om hennes böcker skrivna för en vuxen publik. Många av dem fick ett ljumt mottagande då de först gavs ut. Folk upplevde dem som mörka och tråkiga, och tyckte att de låg för långt ifrån Muminböckerna, säger Geust.

Tove Jansson ur ett queerperspektiv

Geust forskar om queerhet, tid och rum i två av Tove Janssons vuxenromaner: ”Den ärliga bedragaren” (1982) och ”Rent spel” (1989).

– Det har skrivits och forskats ganska lite om hennes vuxenböcker. Många känner överhuvudtaget inte till att de finns. Det är en otrolig konstskatt som finns i de böckerna och som förtjänar att ta större plats i samtalet om Tove Jansson.

För sin forskning har Geust bland annat fått finansiering av Svenska litteratursällskapet i Finland.

– Jag har märkt att det finns ett stort intresse för Tove Janssons vuxenböcker och att läsa dem ur ett queerperspektiv, säger Geust.

– Det finns en tendens att prata om queerhet i Tove Janssons verk som en efterkonstruktion, någonting som är beroende av hennes egen relation med en kvinna. Men hennes böcker innehåller queera teman också om vi bortser från författarens identitet. De förtjänar en plats i samtalet om queerlitteratur på sina egna villkor.

Natalie Skogman

”Rent spel” handlar om två kvinnor och deras liv tillsammans. På ett novellaktigt vis gör kapitlen nedslag i delar av deras liv. De kan befinna sig på en resa, på sin sommarö och ibland hemma. I mötet med andra karaktärer uppstår det ofta konflikter då deras vardagsrytm bryts av.

– Eftersom den är skriven på 1980-talet så skrivs det inte uttryckligen ut att de lever i en romantisk relation, men det är nog väldigt tydligt, säger Geust.

Boken fick pris av Seta, den finska organisationen för sexuellt likaberättigande.

– I queersammanhang har Tove och hennes verk varit viktiga. Speciellt under de tio senaste åren, när man öppet börjat prata om henne som en queerperson.

Varför kan det inte vara så att det helt enkelt är queert? Ibland är böcker bara queera.

Miranda Geust

Den ärliga bedragaren handlar om en ung kvinna som heter Katri Kling. Hon bestämmer sig att nästla sig in i livet och huset hos en äldre konstnär och barnboksförfattare vid namn Anna Aemelin. I fokus för berättelsen står den maktkamp som utspelar sig i huset, samt Anna Aemelins skapandeprocess och arv.

– Det är en väldigt klaustrofobisk och otroligt obehaglig bok, tycker jag. Den utspelar sig under vintern, man känner hur snömassorna tynger ner en och hur husets väggar sluter sig omkring en, säger Geust.

I båda romanerna står konstnärskapet i centrum och relationen mellan två skapande konstnärskvinnor.

– Framför allt ”Rent spel” handlar om deras skapande, hur det är att leva tillsammans i skapandet och hur de är involverade i varandras kreativa processer.

– Det som gör det intressant är att trots det gemensamma temat så ser relationerna väldigt olika ut i de två romanerna. I ”Rent spel” är det fråga om en relativt mild och symbiotisk relation, medan ”Den ärliga bedragaren” har en konflikt i centrum.

Fiktion eller autofiktion?

Konstnärskapet är en återkommande tematik i stora delar av Janssons författarskap. Inom forskningen är det många som läser verken ur ett självbiografiskt perspektiv.

– I ”Rent spel” kan man se mycket av Tove och Tuulikki Pietiläs gemensamma liv. Och i båda romanerna, men kanske speciellt i ”Den ärliga bedragaren”, ser man Toves egen konflikt med kändisskapet och hennes roll som barnboksförfattare, säger Geust.

Natalie Skogman

Tuulikki Pietilä var en av Finlands mest framgångsrika grafiker efter andra världskriget. Hon träffade Jansson på 50-talet och är numera mest känd som Tove Janssons partner.

– Böckerna är i det allra högsta självbiografiska, men jag försöker att inte läsa dem så i min forskning eftersom det redan gjorts flera intressanta sådana läsningar. Jag försöker läsa dem på sina egna litterära premisser, säger Miranda Geust.

I sitt arbetsrum på Åbo Akademi har Geust en Muminmugg med Tofslan och Vifslan på. Karaktärerna förekommer för första gången i ”Trollkarlens hatt”.

– Tofslan och Vifslan anses i allmänhet vara en skildring av Tove och hennes partner Vivica Bandler.

Hösten 1946 hade Tove och Vivica en kort och passionerad kärleksaffär. Medan Tove ville vara öppen med deras romans ville Vivica däremot vara mera diskret.

– Det finns mycket symbolik där, exempelvis pratar de ett hemligt språk som bara de två förstår och de bär runt på en kappsäck var i de har en stor hemlighet, säger Geust.

En del kan dra sig för att läsa in sådana queera teman i en barnbok.

– Varför kan det inte vara så att det helt enkelt är queert? Ibland är böcker bara queera. Om det var en manlig och kvinnlig karaktär skulle man direkt utgå från att de är i en romantisk relation. Däremot om det är två kvinnor anser man att de bara är vänner.

Natalie Skogman

Krig, politik och antifascism

Geust har också skrivit en vetenskaplig artikel om Janssons politiska och antifascistiska arbete som skämttecknare och barnboksförfattare.

– Jansson var medvetet och uttalat politiskt engagerad. Hon uttryckte det själv som så att det roligaste med att jobba som skämttecknare var att hon fick vara ”svinaktig mot Hitler och Stalin”, säger Geust.

Artikeln var en del av ett projekt som ville bredda bilden av hur antifascismen sett ut på finlandssvenskt håll under den första halvan av 1900-talet.

– Jag ville skriva om övergången från att rita explicit politiska och antifascistiska bilder till att skriva barnböcker. Politiken försvann inte i övergången. Både ”Kometen kommer” och ”Småtrollen och den stora översvämningen” är i högsta grad skrivna under andra världskrigets skugga.

Tove Jansson-dagen, den finländska konstens dag

Som för många andra har Muminböckerna varit en stor del av Geusts barndom och uppväxt.

– Jag kan inte räkna hur många gånger jag har läst Muminböckerna, dem har jag läst sedan jag var liten. Min farfar är en stor Muminentusiast och jag har fått många av hans Muminböcker i förstautgåva, vilket är otroligt lyxigt, säger Geust.

I Åbo Akademis handskriftsarkiv finns många av Janssons handskrifter, manuskript och brev.

– I hennes tidiga manuskript ser man att hon verkligen jobbat med formuleringarna. Hon har jobbat om, kokat ner och fått det så koncentrerat att där inte finns något överflödigt och bara kärnan kvar. Det är något jag beundrar mycket och sätter stort värde på.

Natalie Skogman

I dag firas Tove Jansson-dagen, den finländska konstens dag. Den 9 augusti var Tove Janssons födelsedag och sedan 2020 har dagen varit en officiell flaggdag i Finland.

– Jag kanske kommer uppmärksamma dagen genom att ignorera den i äkta Tove Jansson-anda. Hon var inte så mycket för den här kommersialiseringen kring henne och Mumin som varumärke. Kanske jag kommer att dricka kaffe ur en muminmugg? säger Geust.

Bland Geusts favoritverk av Jansson finns ”Småtrollen och den stora översvämningen” samt ”Rent spel”.

– Jag kan varmt rekommendera alla att läsa ”Rent spel” eller någon annan av hennes senare romaner i dag. Om man vill hålla fast vid sommarkänslan ska man läsa ”Sommarboken”.

Natalie Skogman
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln