Nu ryker både kvistarna, vassen och mossan – talkoläger på Fårö hjälper att återställa sandiga livsmiljöer

Fårö är en låglänt holme som är populär på grund av sina långa grunda sandstränder. Då ÅU närmar sig den 170 hektar stora ön med båt från Nötöhållet ser man på långt håll var volontärerna jobbar idag – röken står tät över den västra stranden.
Det är WWF och Forststyrelsen som tillsammans återställer sandmiljöerna på ön och hjälp får de av 19 volontärer.
Fårö ligger i Nagu södra skärgård, norr om Bodö och söder om Nötö. Nästan hela holmen ingår i Skärgårdshavets nationalpark.
Tillsammans med Bernt Nordman från WWF slår vi oss ner på en av de fällda tallarna medan en av de många eldarna sprakar i bakgrunden.
Bernt är egentligen WWF:s klimatexpert men på talkolägret agerar han lägerchef med ansvar för logistiken. Han berättar att målet med lägret är att återställa miljön på sandstränderna som sakta hotar att växa igen.
Även om ön heter Fårö betar här numera inga djur som håller landskapet öppet. Kvävenedfallet från luften gör också att skogen växer snabbare än förr.

– Vi genomför de åtgärder som Forststyrelsen planerat för att öppna upp strandzonen. Tallskogen breder ut sig mot stranden och arter som behöver öppna soliga sandområden försvinner. Tidigare under sommaren har man fällt och ringbarkat unga tallar cirka 20 till 30 meter in mot land. Nu röjer vi undan tallresterna med ett tjugotal brasor, säger Bernt.
Hotade växter och insekter ska gynnas
Volontärerna jobbar också med spadar och krattor för att avlägsna vass, rörflen och sandsallat samt mossor och lavar som breder ut sig på stränderna. Genom att återställa de öppna sandytorna försöker man gynna de växter och insekter som trivs på och är beroende av de öppna solexponerade sandområdena.
Esko Tainio, som är Forststyrelsens expert på naturskydd, nämner arter som gulmåra, backnejlika, fältmalört och sandsvingel som är värdväxter för många hotade insekter: skalbaggar, gräshoppor och fjärilar.

– Det är bland annat många arter av mikrofjärilar som gömmer sig i växtligheten om det är kallt och blåsigt men som kommer fram på kvällarna då vinden är varm. Går man på stranden på kvällen kan man se dem flyga kring fötterna, säger Tainio.
Många kan säkert undra varför man ska jobba så hårt för att bevara något så pyttelitet, men Tainio säger att de är en viktig del av skärgårdens artrikedom och en orsak till att Fårö i tiderna skyddats och nu är en del av Skärgårdshavets nationalpark. De arter som inte hör hemma här kan ta över miljöerna mycket snabbt.
– För cirka fyra år sedan såg man bara någon enstaka planta av sandsallat här, men nu finns här över 7 000 individer.

Det är ett svettigt och värdefullt arbete som volontärerna utför, och Bernt berättar att de frivilliga är fler än antalet platser man kan erbjuda. Fårö har inga bekvämligheter och allt ska transporteras till platsen med båt, men lägret man byggt upp är imponerande.
Utöver deltagarnas egna tält finns här både ett kökstält och ett serveringsbord med tak gjort av en uppspänd presenning, en diskplats, ett tillfälligt utedass och givetvis en tältbastu. Tvätta sig får man göra i havet.

Maiju Korte från Helsingfors är en av volontärerna.
– Det är första gången någonsin som jag deltar som volontär, men som ung var jag aktiv inom scouterna och detta läger är lite som ett scoutläger. Jag har varit intresserad av naturskydd ända från unga år och eftersom jag i år för en gångs skull har en ledig sommar så beslöt jag att sända in min ansökan.
17 000 steg och lite till
Hon säger att arbetet förvisso är tungt men att det varit roligare än hon ens kunnat ana.
– Under den första arbetsdagen tog jag 17 000 steg och på samma sätt har det fortsatt. Maten är fantastisk och på kvällarna kan man slappna av i sin hängmatta.

Erkki Kuivaniemi från Uleåborg står och gräver upp vass vid stranden. Han deltog i sitt första läger redan 2006 och det har blivit mellan ett och tre talkoläger varje sommar på många olika platser i landet. Att få se nytt är en av orsakerna att vara med.
– Man ser bara vackrare och vackrare platser hela tiden och lär sig något nytt på varje resa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.