Jean Lindén 12.07.2024 07:00

När Vänsterförbundets Johannes Yrttiaho från Åbo nu gör comeback i riksdagen tänker han ta strid med regeringen Orpos klasspolitik.

– Jag fortsätter med samma teman som jag hade inför riksdagsvalet ifjol. Då varnade jag för nedskärningspolitiken och hur den kommer att slå mot socialskyddet och offentlig service. Så har det också gått, säger Yrttiaho.

Vi träffas i kaféet Sininen Juna, Blå Tåget, i Saluhallen i Åbo. Det var Yrttiaho som föreslog mötesplatsen även om hans politik är allt annat än blå.

Vi har i och för sig haft åtstramningspolitik i någon mån oberoende av regering redan en lång tid i Finland, säger Yrttiaho.

– Regeringens färg har ibland gjort det lättare för vanligt folk, ibland värre. Nu är det ännu värre än under (Juha) Sipiläs tid. Det är hårda bud också med tanke på den inflation vi haft de senaste åren.

Nedskärningarna i socialskyddet gäller inte bara grundskyddet utan till exempel också det inkomstbundna arbetslöshetsskyddet och bostadsbidraget samtidigt som priserna höjts, säger Yrttiaho.

– Så även om lönerna höjts är köpkraften på minus. Det slår också mot medelinkomsttagarna. Det är en hård politik som jag tänker arbeta mot. Det har jag hela tiden gjort också i lokalpolitiken, säger Johannes Yrttiaho.

Jag frågar hur han ser på förra regeringen där Vänsterförbundet var med.

Han säger att Sanna Marins regering gjorde vad den kunde under de omständigheter som rådde. Men tre av fem partier i den fanns trots allt till höger, påpekar han.

–  Det gjordes ändå inte så stora nedskärningar i socialskyddet då, låt vara att det inte gjordes så stora förbättringar heller. Och ”pensionsslussen” togs ju bort då.

– Men det var också en speciell tid med pandemin. Först restriktionerna och sedan återhämtningsplanen. Sedan kom förstås den utrikespolitiska vändningen som blev väldigt kritisk.

Jean Lindén

Johannes Yrttiaho säger att regeringen Orpo skurit med hård hand i finansieringen av välfärdsområdena samtidigt som stora summor riktas till den privata vården via FPA-ersättningar.

Egentliga Finlands välfärdsområde Varha bestämde nyligen att stänga flera hälsocentraler och minska servicenivån vid flera andra. Yrttiaho nämner att bland annat flera orter i Åboland drabbas.

– Samlingspartiet leder också Varha. Regeringens, Samlingspartiets och högerns idé är att styra servicen till privat produktion, att öka trycket på att använda köptjänster. Man drar ner på den offentliga servicen.

– Samtidigt har vi ju tydliga lagar som ger folk rätt till en viss service. Då måste servicen istället köpas in från det privata. Så har skett också tidigare, men nu verkar volymen öka. Det är en skrupelfri politik där högern drar hemåt.

Han säger att de som har det gott ställt kanske inte alls märker nedskärningarna.

– Det sker en enorm försvagning av den offentliga vården och klyftorna ökar. Den nivå på välfärd och folkhälsa som vi vant oss vid kommer att sjunka kraftigt.

Fel medicin av regeringen

Exakt varför Finlands ekonomi nu ser ut som den gör är en större fråga, säger Yrttiaho. Vi upplever en turbulent tid inom internationell politik och ekonomi.

Men han menar att regeringen Orpos sätt att få ekonomin i ”balans” bara kommer att försämra situationen.

– Den inhemska efterfrågan minskar bland annat på grund av försämrat socialskydd, momshöjningar, höjningar av välfärdsområdenas kundavgifter och ökade medicinkostnader. I tider då industrin och produktionen haft det tufft har servicesektorn burit vår ekonomi. Nu verkar man ta bort de förutsättningarna för sysselsättning och tillväxt.

Varifrån vill du ta pengarna?

– Det är grundfrågan. Regeringen har inte alls varit intresserad av att samla in mer pengar via skatter från de förmögna och de med höga inkomster, eller att täppa till hålen i beskattningen.

Yrttiaho nämner bland annat skattelättnaderna för dividender i olistade bolag. Där förlorar staten hundratals miljoner, något som till och med högerekonomer anser vara galet, säger han.

Försvaret klarar sig med mindre

Yrttiaho säger att staten stöder företag på fler sätt, både med morötter och direkta stöd. Så skedde inte minst under pandemin, då staten också lyfte mycket lån.

– Företagsstöden kompenserade förluster och upprätthöll arbetsplatser, även om en av dem var grundlösa. Det gäller att rikta beskattningen rätt, täppa till hål och inte stöda företag som inte behöver det. Men Orpo kommer inte att ta tag i det för han bevakar storbolagens intressen.

Försvarsutgifterna är en annan sak som Johannes Yrttiaho är redo att skära i.

– Nu är stämningen att ”notan är öppen” när det gäller säkerhetssektorn. Vi bör ha, och har länge haft, ett trovärdigt försvar. Men nu har budgeten gått från 3 till över 6 miljarder på några få år. Det är mycket mer än den summa som behövs för att försvara Finland.

Yrttiaho konstaterar att en stor del av ökningen beror på Natomedlemskapet – ett medlemskap som han inte är någon vän av. Han påpekar att redogörelser inför Natoansökningen visade att inget direkt militärt hot förelåg mot Finland – och att det inte gör det nu heller.

Angående kostnaderna som Nato för med sig ger han ett litet, aktuellt exempel:

– Just nu är sju av våra Hornetplan i Rumänien och sköter övervakning. Det är inget billigt nöje. DCA-avtalet, och stormaktskampen som Finland nu är med i, kostar. Om man vill balansera den offentliga ekonomin hittar man nog inbesparingar där.

Mönsterelever

Johannes Yrttiaho kritiserar Finlands ”mönsterelevsattityd” där vi nu använt en klart större del av BNP på försvarsutgifter än många andra Natoländer, och mer än vad Nato förutsätter.

– Det handlar om så stora summor att de tydligt börjar tynga statens ekonomi. Pengarna är borta från välfärds- och vårdtjänsterna, socialskyddet och skolan. Men pengarna är också borta från sådant som kunde ge tillväxt, såsom satsningar utbildning och forskning som kan leda till investeringar. Pengar som är fast i kaserner och vapenförråd producerar inget.

Jag nämner att Yrttiaho av vissa till och med kallats ”Putinist”.

– Nå det är nu totalt osakligt, suckar han.

Han beskriver Rysslands attack på Ukraina som självklart olagligt och något som ska fördömas. Men han betonar att vänstern också är en fredsrörelse.

– Målet måste alltid vara vapenvila, fredssamtal och fredsavtal. Fredsfrågan har hamnat i skuggan. Den måste lyftas mycket starkare. Det är vanligt folk som dör i krigen, inte eliten. Att jobba för fred är att jobba för folket.

Finland måste kunna välja att upprätthålla kontakten också med Ryssland.

–  Sauli Niinistö hade den linjen hela sitt presidentskap. Oberoende av hur dåligt läget var så är det viktigt att ha kvar kontakterna. Även som Natomedlemmar kan vi jobba på ett annat sätt än vad som nu verkar vara läget.

Jean Lindén

Orolig för Åbovarvet

I Åboregionen oroar sig Johannes Yrttiaho för Åbovarvets framtid. Det tyska moderbolaget har det tufft ekonomiskt.

Som en del av ett saneringsprogram har de förbundit sig att ha en minimisysselsättning på 3 100 personer vid varvet i Papenburg i Tyskland ända till år 2030.

Om det leder till att alla beställningar nu styrs till Papenburg är det väldigt illa för Åbovarvet som bara har beställningar till 2026, säger Yrttiaho.

– Meyers sits oroar. Staten och regeringen måste vara vakna och förbereda ett läge där beställningar torkar in i Åbo. Det måste finnas en plan för att trygga sysselsättningen inom den marina industrin.

Vill tillbaka

På tal om Åbo hoppas Johannes Yrttiaho på att få återvända till Vänsterförbundets fullmäktigegrupp i staden. Både han och partikollegan Elina Sandelin uteslöts ur gruppen våren 2022.

Yrttiaho säger att han aldrig fått någon bra förklaring, men menar att det har att göra med att han var kritisk till det så kallade borgmästaravtalet.

– Det var ett förhastat beslut, orutinerat och inte helt enligt regelverket, säger han om uteslutningen.

– Men jag tror vi återkommer till saken snart. Det är nog många som vill ändra på beslutet. Ur partiets perspektiv är det lite märkligt om en riksdagsledamot inte är med i den lokala fullmäktigegruppen.

Johannes Yrttiaho säger att det inte är oproblematiskt att VF varit med och garanterat borgmästaravtalet i Åbo med en politik ledd av Samlingspartiet.

– Nu ökar till exempel gruppstorlekarna i skolorna, vilket jag motsatt mig. Men överlag börjar borgmästaravtalet spricka när valet närmar sig. Man ser tecken på att Samlingspartiet börjar gå ifrån en del saker som man kommit överens om, till exempel när yrkesinstitutets nybygge bromsades.

Jean Lindén
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln