Förflytta dig till innehållet

Resor genom sommaren

Kvinna med armarna i kors.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Förr började sommaren först vid midsommar, i år känner man att den redan blommat över nu.

Varför håller språket kvar benämningen som inte funkar? Inarbetade beskrivningar av fenomen kan skilja sig flagrant från vad man ser – och ofta går vi på ordens linje. Så sant som det är sagt!

Jag vill återgå till benämningen Johanne, som förfäderna använde och som våra finskspråkiga kamrater säger. Johanne har ett bestämt datum, den 24. I år kan man fira Johanne på en måndag om man vill.

Midsommar, Johanne! Precis ett halvår kvar till jul. Många har någon närstående som inte kan låta bli att påpeka det. Eller som med fejkad basröst aviserar de mörknande kvällarnas återkomst. Kanske tas det emot med ett leende, kanske inte. Hur vet man om ett lekfullt provocerande beteende fortfarande hör till proceduren eller om det precis slutat göra det?

Midsommarfirandet är kanske känsloregleringens halvmaraton. Man kommer sannolikt i mål om man är tränad. En gång insåg jag i ett mer trivialt sammanhang att jag skulle bli tokigt irriterad på en banal sak (som inkluderade hemska smällar) som med hundra procents säkerhet skulle inträffa. De som ställde till det, visste jag, skulle antagligen inte göra det med flit. I synnerhet om de var barn.

I synnerhet om de var barn var de inte förtjänta av att jag skulle blänga på dem med mitt värsta mördarbläng som jag annars använder på dem som talar i mobilen i allmän läsesal (och på dem som visar att de accepterar att man talar i mobilen i allmän läsesal).

Det fina med den proaktiva tanken var att den fungerade. Till stor lättnad. En lättnad som växte av att jag fattade att jag inte behövde dela den med nån, utan kunde behålla den som en hemlighet mellan mig och mig själv.

I min ålder räcker det med en bok i resväskan.

Ämnet för denna text, hade jag tänkt, skulle ha varit klagande som genomgående stoff och nivå i sommarumgänget. Men när den skulle börja ta form råkade jag höra en krönika om just detsamma i SR:s program ”Godmorgon världen”. Där redogjordes för specifika klagoområden och sommarklagandets dramaturgi. Så nu släpper jag det, och kan i stället klaga på att idén blev snodd.

Men inte vet ju nån på andra sidan viken vad jag tänkt ut, så klagan skulle övergå i gnäll, som den ofta gör (och det utvecklade inte krönikan). Så jag berättar i stället om en utfärd jag gjorde nyss, eller resa, det tog ju flera timmar att komma fram och innehöll tågbyten.

Det är länge sen jag rest så långt och borde ha förutsett att tiden är förbi då jag kunde lassa på med lektyr för varje förutsedd sinnesstämning. I min ålder räcker det med en bok i resväskan, annars får man inte till svinget för att få upp den på bagagehyllan.

Men inga problem! Ett par unga kvinnor på platserna intill föregrep alltsammans, innan jag hunnit sucka över mig själv var väskan på plats. De var fantastiska, uppmärksammade andra, jobbade med något på varsin skärm, talade glatt, allt integrerat.

Det var kort efter EU-valet då andra tongångar än den kalla politiska komintehit-jargongen haft en glädjande framgång, och jag läste kanske in en ny optimism i deras sätt. Men egentligen tror jag att det är såna de hela tiden varit. Efter tågbytet var det likadant, personen bredvid, som steg av i Tervajoki, var ytterst hjälpsam: ”Jag plockar ner väskan till dig redan nu.”

Och samma på returen. Men strax annonseras en ödesmättad försening, som riskerar mitt sista tåg hem.

VR förtjänar ofta att klagas på, men dess personal på tågen jobbar heroiskt för att allt ska klaffa. I den situationen bara på finska (medan den syntetiska rösten basunerar ut dåliga nyheter på tre språk på perrongen).

Men den som inte förstår får tolkning av medresenärerna. Allt fungerar som smort. En kreativt tatuerad man lyfter min väska i den branta tågtrappan. Världen denna sommar är oberäkneligt hotfull, upp och ner. Men resor genom den kan vara upplyftande, underbara.

Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter