Kolmilans hemligheter avslöjades i Pargas – har varit viktig för trakten
– Ta lite till här, ungefär tio centimeter ännu.
Mikko Ahvonen står framför en mindre bandgrävare med en spade i högsta hugg. Han pekar och dirigerar föraren Niclas Nyman som centimeterprecist styr skopan enligt instruktionerna.
Ahvonen är arkeolog och forskare och han är på plats för att undersöka kolmilan Norrdal, som ligger uppe i Norrbyskogarna, bara ett par hundra meter från Norrby strandväg. Grävmaskinen har dragit upp ett dike som är drygt en halvmeter djupt och tio meter långt och Ahvonen hoppar ner för att visa de svarta kanterna.
– Titta här! Askan från milan har färgat hela kanten. Och här finns till och med lite kolrester, säger han och petar med arbetskängan på en träkolbit som tittar fram i den sandiga marken.
Fornlämningen var i tiderna oerhört viktig för Pargastrakten då tillverkningen av träkol var avgörande för att värma ugnar som krävde hög förbränningstemperatur, som till exempel järnbruk.
När jag har fått de resultaten så blir det att gräva ner sig i historieböcker, för att se om jag kan hitta kopplingar till milan via dem.
Mikko Ahvonen
Ahvonen tittar på ett par träkolbitar till som grävskopan har uppenbarat, och drar sedan ett par linjer i marken.
– De ligger alla vända åt det här hållet, så milan har troligen varit en liggmila, säger han.
Robin SjöstrandI en liggmila lade man veden som skulle förkolnas horisontellt till skillnad från den senare resmilan, där man staplade veden vertikalt. Principen i de två milorna var ändå den samma; att se till att den övertäckta milan hade tillräckligt – men inte för mycket – luft för att en långsam glöd skulle förvandla innehållet till kol.
– Det finns en ännu äldre variant av mila som bara är en grop, men den här har en tydlig vall, säger Ahvonen och visar på en upphöjning på kanske 20 centimeter som går runt området vi står på. Vallen tecknar en figur som är en blandning mellan en rektangel och en oval.
Det är tack vare vallen som milan upptäcktes 2021 när området undersöktes för första gången inför Havis-projektet, som är planerat att breda ut sig på Norrbyåsen. Men det är först nu som det har funnits tid att undersöka den ordentligt.
– Mitt jobb är egentligen att undersöka vilken sorts mila det handlar om, och ungefär när den har varit i användning, säger Ahvonen.
Det gör han genom en grundlig undersökning av det uppgrävda diket, en genomgång av området och en 3D-scanning av milan.
– När jag har fått de resultaten så blir det att gräva ner sig i historieböcker, för att se om jag kan hitta kopplingar till milan via dem.
Kolmilor
- Kolmilan användes för att framställa träkol av ved, något som kallades kolning.
- Milan möjliggjorde en kontrollerad upphettning av veden, genom att endast tillåta tillräckligt mycket syre för att veden skulle pyra, inte brinna.
- Det fanns tre olika former av milor: resmilan, liggmilan och en enkel kolgrop.
- Milan övervakades dag och natt av en kolare, vars uppgift var att se till att milan inte slocknade.
- Därför hittar man ofta rester av så kallade kolarkojor i närheten av gamla milor.
- Nuförtiden tillverkas träkol i kolningsugnar eller retorter, som är effektivare metoder där större del av veden blir till kol.
Källa: Wikipedia
När det gäller åldersbestämningen har Ahvonen redan en gissning.
– Jag tror att milan har varit aktiv under 1600- och 1700-talet, men kanske också senare. Men jag kommer att få hjälp med att gissa bättre.
De kolbitar som han hittar i milan kommer nämligen att skickas till ett amerikanskt företag som tidsbestämmer dem på atomnivå.
– Det blir kanske inte exakta årtal, men exaktheten ligger på ungefär 50 år när.
Diket som grävmaskinen gräver blir längre och längre då Ahvonen hittar aska på ett större område än han väntat sig. Men efter att Nyman i grävmaskinen skrapat fram några meter till är jorden normalfärgad igen och kolmilans bredd är synlig.
– Jorden är svart några meter utanför vallen. Det är mycket möjligt att man tömde milan åt det hållet – men det är också möjligt att jag missbedömde storleken från början. Jag måste undersöka närmare innan jag kan dra en slutsats, säger Ahvonen och börjar rensa diket från rötter och annat skräp.
Under de dagar som undersökningen pågår kommer Ahvonen också att undersöka området runt kolmilan. Det är rätt vanligt att det finns rester av så kallade kolarkojor runt gamla milor. Där bodde milvaktarna, eller kolarna som de kallades, under tiden milan var igång.
Robin SjöstrandAhvonen berättar att kolmilan i Norrby är speciell eftersom man inte känner till särskilt många milor i Egentliga Finland.
Orsaken till att den nu kartläggs är att vägen fram till det planerade sport- och fritidscentret Havis kommer att passera precis bredvid milan, som är skyddad av Museiverket.
Vad som händer efter själva kartläggningen är ännu osäkert.
– När min rapport är klar så skickar jag den till Museiverket och de får avgöra vad som händer sedan.
Heidi Saaristo Levin, planläggningschef i Pargas, säger att staden kommer att täcka över diket igen.
– Det är så många orienterare och andra motionärer som rör sig i Norrbyskogarna att det är bäst att det inte finns en grop som de kan falla ner i, fast den bara är runt halvmetern djup.
Hon berättar också att vägen som är planerad på området troligen kommer att gå över åtminstone en del av milan.
– Det finns redan en befintlig bred skogsstig på platsen och eftersom terrängen är så pass svårhanterlig just här, så är den bästa lösningen att bygga vägen där skogsstigen går, säger hon.
Robin SjöstrandUppdaterad 7.2.2024: Korrigering av stavningen av Niclas, som inte heter Nicklas och av stavningen av Ahvonen, som inte heter Ahonen.
Många bönder kolade själva sitt smideskol