Krister Lindberg 30.05.2024 20:00

Den självlärda manusförfattaren och filmregissören Richard Linklater har sedan debuten 1988 gjort filmer i många genrer. Barn- och ungdomsfilmer. ”School of rock” 2003 till exempel.

Mest känd är han för ”Bara en natt” och ”Bara en dag” med franska Julie Delpy och amerikanska Ethan Hawke i rollerna. Och ”Boyhood” 2014 som utspelas och filmades under 12 år.

Nu har han skickligt som alltid regisserat en originell romanistisk komedi med namnet ”Hit man”. Manuset skrev han tillsammans med huvudrollsinnehavaren Glen Powell, inspirerade av en tidningsartikel.

Komedin är märkvärdig bland annat såtillvida att den handlar om en falsk yrkesmördare. Och dessutom bygger på verkliga händelser och personer.

Gör i byxorna på jobbet

Gary Johnson var professor i psykologi och filosofi och en tråkig föreläsare. Han bodde ensam med sina katter Ego och ID. Han var intresserad av sällsynta fåglar, och elektronik. På fritiden hjälpte han polisen med att rigga mikrofoner och inspelningsutrustning för tjuvlyssning.

Polisen hade en falsk yrkesmördare anställd. Hans telefonnummer fanns i undre världen. När någon ville bli av med någon ringde någon och bestämde tid och plats. Och blev avlyssnade och fängslade, och dömda för köp av mord.

En dag gör ”hit man” bort sig och får sparken. Gary Johnson övertalas överta gebitet för dagen. Rädd så att han gör i byxorna möter han med en dold mikrofon en typ som vill att en typ ska bli mördad. Till sin och allas förvåning klarar sig Gary galant.

Han är en född skådespelare medan Glen Powell som tolkar honom är briljant.

Glen Powell är sympatisk och mångsidig: han får tillfälle att analysera många identiteter och spela olika personligheter, flerfalt än lönnmördaren han föreställer, antar vi. Alltid komiskt.

Romantiken smyger sig in när vackra Maddy (Adria Arjona) vill få sin besvärliga make avdagatagen.

Gary säger: ”Förstör inte ditt liv. Ta pengarna och börja ett nytt liv.” Ingen arrestering men Gary får fortsätta, man kan ju inte lyckas varje gång. Romantik: ett år senare träffas ”mördaren” och den fagra på nytt i nya tecken. De blir ihop.

Maddy tror fortfarande att mannen är vad han utger sig för. Och det blir (för dramaturgin så tacksamma) komplikationer på komplikationer. Som manusförfattarna professionellt och trovärdigt avverkar. Roligt och spännande.

Richard Linklater har alltid respekterat sina skådespelare: karaktärerna och dialogerna är alltid viktigare än var kameran ska stå. Oftast är det replikerna som står för framåtrörelsen. ”Hit man” har för Linklater en sällsynt klassisk dramaturgi.

Om skådespelarna än en gång: Glen Powell är fantastisk, med små medel uttrycker mycket, han är karismatisk, han är en stjärna redan nu och han har utseendet på sin sida. Den lite försiktiga motspelaren Adria Arjona är i rätt roll och kemin är perfekt.

Pressbild

Konstig japansk produktion

En volleybollmatch mellan tvenne gymnasier. En match enbart. Från början till slut. Det ena laget förlorar. De levande teckningarna (animation, anime) är vackra och bilder och vinklar varieras snyggt, ljudbilden är också genomarbetad. Men vadå? Bara en match? Någonting bara japaner kan förstå? Eller japanska volleyboll förståsigpåare?

Lite japansk mystik kan vi ana: en katt och en korp är involverade. Ett par snabba besök i barndomen. Och något skumt är det med förfäderna, farfar och farfar? Som inte delges så att vi blir klokare. En konstig produktion och import.

Krister Lindberg

Dela artikeln