Förflytta dig till innehållet

Den blomstertid försvinner …

Kvinna med armarna i kors.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Kvällen är sen, några redan kallar den natt, men i min räkning är det kväll. Jag går in i mitt lilla kök, som egentligen är ett skämt om ett kök, ett femtiotalsskämt, huset är byggt då.

När jag bestämde mig för att bo här tänkte jag inte så mycket på nyttan avställningsplatser i köket.

Egentligen är det en vrå, och när jag talar för mig själv kallar jag den byssan, den har kommit till som i ett gammalt hierarkiskt fartygstänkande där den som bestämde inte lagade mat. När jag kockar tänker jag på förfäderna, de klarade det på Nordsjön också.

Nu går jag in i mitt lilla kök för att se om jag lämnat något framme som börjat lukta. Odörer uppstår fortare än kvickt när det drar ihop sig till värmebölja.

Sedan några år har man lärt sig att frukta somrarna, deras förödande hetta. Lukter som man inte vet upphovet till växer sig stora, lukter har passerat nyhetströskeln i år flera gånger i år, lukt i Grankulla, lukt i hela Nyland.

Spekulationer om massiva utsläpp, kanske i grannlandet. Ingen vill kännas vid dem.

En gång interrailade vi i England och Wales, det var svår torka och vi var solidariska med våra värdar och prioriterade ner vår vattenbaserade hygienrutin som alla andra.

När vi gjorde turistbesök i Cardiff Castle och passerade den trånga porten kände vi lukten av smutsig människa, faktiskt ny för oss som vuxit upp med ihärdiga tvålreklamer och följt deras råd. Den otvättade blir ensam i världen sa reklamerna då, de säger väl samma än.

Vi sniffade på varandra därborta i Cardiff och slog fast att vi inte luktade gott men inte alarmerande illa.

Någons näsa spårade odören till en person som förmodligen inte duschat före vattenbristen heller, vi tog i smyg ett foto av hen som ett fånigt bevis.

Interrail luktade annars solbränd metall och urin, överväldigande som på 1900-talets tågtoaletter, frihet kan lukta så, säger min hjärna. Och kanske kan jag känna igen lukten av ett samhälle med vattenbrist, den kan vara överhängande i framtiden.

Miljö och vatten är helt avgörande frågor när vi går till Europaval, men inte så många är tydliga med det. Enligt WWF, Världsnaturfonden, är det möjligt att nästan en femtedel av invånarna i Europa lider av vattenbrist 2050. Den siffra de föreslog 2022 var 17 %.

Sydeuropeiska orter som lever av turism är redan i ett prekärt läge. Ska man spara vatten redan under turismsäsongen? Borde man inte skola om turisten i stället?

På många orter är man ju förtvivlad över anstormning och allmän nonchalans. Det gäller inte bara Barcelona utan kan stämma för öar i finländska skärgårdar också.

När man hör på diskussionen om Finlands miljöframtid är det som om problem inte kunde uppstå här, och som om Finland inte alls var en del av klotet utan ett på alla vis självförsörjande annex.

Det är en komisk och gammaldags inställning, en fantasi förstås, men oroande eftersom den är exkluderande, tilltagande ojämlik. Och för att de som har makten utan att blinka omsätter inställningen i en hårdför praktik.

Det slår mig att jag 2050 kan vara i en situation då jag inte längre dricker vatten. Å andra sidan gav mina förfäder mig en ganska uthållig arvsmassa, så man vet inte.

Men fast jag kanske inte själv är med vill jag att Europa ska vara beboeligt och rättvist. Så jag kommer att rösta för det i EU-valet redan nu.

Att rösta är ett sätt att följa samma instruktioner förfädernas hade till sjöss, antingen de jobbade på däck eller i byssan: One hand for the ship, one hand for yourself. På torra land gäller samma, i överförd bemärkelse.

Går ut med soporna i majnatten. Och känner igen lukten, den är starkare ute.

Det är rönnen, hektiskt blommande! En doft av kvalm och lite kattpiss. Jag älskar den. Tidig sommar anges som dess blomningstid.

Den blomstertid nu kommer, sjunger man i slutet av maj. Men under senare år har den ofta passerat sin kulmen då.

Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter