”Vansinne och oacceptabelt” – ÅA:s studentkår är oerhört besviken på regeringens sparprogram
Några veckor efter att regeringen presenterade sitt sparprogram har situationens allvar klarnat för Åbo Akademis Studentkår.
I ett ställningstagande säger studentkåren att den är oerhört besviken på de beslut som regeringen under ledning av statsminister Petteri Orpo (Saml) har fattat. Bland annat sägs det att nedskärningarna i bostadsbidraget är oacceptabla.
– På årsnivå minskar en studerandes inkomst i genomsnitt med över tusen euro. Detta påverkar negativt studerandenas förmåga att studera på heltid. Nedskärningarna motverkar regeringens målsättningar om snabbare examina och målet att öka mängden finländare med en högskoleexamen.
LÄS OCKSÅ
”Lån är ett måste” – beslutet att slopa bostadsbidraget väcker oro hos ÅbostuderandeStuderande tvingas jobba eller skuldsätta sig rejält med lån för att överleva, i stället för att fokusera på sina studier
Att flytta de studerande tillbaka till studiestödets bostadstillägg är vansinnigt, säger studentkåren.
– Studentkåren kräver att åtgärder snabbt tas för att försäkra studerandenas utkomst, utan att vi behöver skuldsätta oss. Studiestödet och bostadsbidraget ska kunna garantera möjligheten till liv utan lån. Nu verkar det som att studerande forslas till fattigdom och skuldsättning.
Nåja, nog överlevde studenten helt utan (!) bostadsbidrag förr med. Jag bodde på Kåren i ”kolhos”, vi var 4 gossar i 2 små rum, lavoar mellan rummen, veski och dusch i korridoren. Man lärde sig att sova i tobaksrök och nojs. Att studera i rummet funka inte, jag läste min DI-examen på kemiska biblioteket. Tog aldrig studielån, något studiebidrag minns jag inte, fanns det alls? Bostadsbidrag fanns inte i alla fall. Sommar- och jullönen från cellulosafabriken räckte till mars och sen betala pappa så att jag kunde bli kvar och tenta utan att tvingas ta lån eller börja i förtid på fabriken. På fabriken var det hett, smutsigt, tungt och livsfarligt. Men nu är andra tider och studenterna ska genast ha den levnadsstandard jag fick sen som färdig DI. Den var inte så bra den heller, timassistent med studerande fru och två barn, rostig kuplafolkkare och trång hyresbostad. Maten köpte vi på tarjous. Men jag trivdes nog alltid bra med livet. Money can’t buy me love.