Kim Lund 04.05.2024 04:00

Söndagen den 10 september i fjol står Mikko Hongell klädd i vit skjorta, mörk kavaj och solglasögon ombord på S/Y Galiana WithSecure i hamnen i Southampton.

I famnen har han sin tvååriga son Conrad, på kajen står frun Charlotta.

Tiina Pakkanen

Lite senare går startskottet för kappseglingen Ocean Global Race, en cirka 30 000 sjömil lång seglats som Hongell alltid har drömt om att delta i.

Skärmdump / Ocean Globe Race

Men redan strax efter att ha kastat loss blir han tveksam till om han ska klara det.

– Starten på den första etappen var det värsta på hela seglatsen. Jag hade nyss haft min son i famnen och saknade honom redan. Det var himla svårt för mig och jag tänkte att om inte längtan går över så hoppar jag av i Kapstaden.

Anton Eklund

Snart infinner sig ändå rutinerna ombord och Hongell får annat att tänka på. Efter 48 dygn till havs anlöper Galiana Kapstaden den 28 oktober.

Ville Norra

Förberedelserna för seglatsen börjar år 2019 då skepparen Tapio Lehtinen söker besättning. Att Hongell ska vara en av dem som mönstrar på är en självklarhet för honom.

Inte sedan Whitbread Round the World-tävlingen 1989–1990 då tre finska segelbåtar deltog i världsomseglingen har en finsk båt varit med i tävlingen.

Om en likadan möjlighet någonsin dyker upp igen är i högsta grad osäkert. Därför tänker Hongell att det är nu eller aldrig han ska förverkliga sin dröm, trots att hans fru Charlotta till en början är väldigt skeptisk till projektet.

– Först hördes några svordomar, men efter det har hon stöttat mig till fullo. Hon förstod att det är en engångschans för mig att göra det här och att det harmar mig resten av livet om jag inte tar den.

Ville Norra

Besättningen på tre kvinnor och nio män svetsas samman i god tid före starten. Man bekantar sig med båten och varandra och förbereder sig på att tillbringa sju månader i ett trångt utrymme under stundvis svåra förhållanden då köld, vind, väta och sömnbrist tär på nerverna.

Med sina 34 år är Hongell manskapets nestor.

Anton Eklund

Endast skepparen Lehtinen, 66 år och 50-plussarna Ville Norra, viceskeppare och Pia Grönblom, team manager, är äldre.

Ville Norra

Ombord finns också en av tävlingens yngsta deltagare, 20-åriga Kaisla Jacoby.

Ville Norra

Ingen annan segelbåt i tävlingen har en lika ung besättning.

– Det är klart att vi ibland stördes på varandra, men alla hjälptes åt och gjorde ett fantastiskt teamarbete. Det gick otroligt bra och jag skulle när som helst göra om seglatsen med samma gäng, säger Hongell.

Tävlingen genomförs med samma regler som den första Whitbreadtävlingen 1973. Man får inte använda någon elektronisk navigationsutrustning och kontakterna med omvärlden är begränsade.

Anton Eklund

Båtarna får hålla kontakt med varandra och med jämna mellanrum ges rapporter om båtarnas positioner i förhållande till varandra.

Väderrapporter skickas regelbundet och några gånger tar Hongell emot ljudmeddelanden hemifrån.

Efter en veckas vila och underhåll av båten fortsätter tävlingen från Kapstaden till Auckland i Nya Zeeland dit man kommer på morgonen den 18 december.

Samtidigt får Hongell en välförtjänt semester då han får stilla sin längtan efter Charlotta och Conrad.

– Mina föräldrar hade köpt en biljett till Finland som julklapp till mig, så jag kunde vara hemma i ett par veckor över jul och nyår.

Ville Norra

Seglatsen fortsätter över södra oceanen mot Punta del Este i Uruguay. Vädret är tufft med konstant hårda vindar och svår sjögång, därför är det en lättnad att runda Kap Horn och ta kurs norrut.

– Vindarna mojnade och vågorna blev mindre. Det var nästan som att segla hemma på Erstan, säger Hongell.

Helt smärtfritt går seglatsen mot Uruguay ändå inte. Vid Falklandsöarna råkar Galiana ut för en häftig sydlig storm med vindstyrkor på upp till 30 meter i sekunden i ett halvt dygn.

Ville Norra

Vinden är inte det största faromomentet, i stället är det de höga brottsjöarna som när som helst kan slå över sittbrunnen och i värsta fall sänka båten som oroar besättningen.

– Det var tufft. Man fick inte tappa koncentrationen, annars kunde båten vända sig med sidan mot vågorna. Det var spännande, men också en fin känsla att få uppleva det.

Ville Norra

Den sista etappen från Punta del Este till målgången i Cowes i södra England går inte så bra som Hongell och den övriga besättningen hoppats.

I ett skede leder Galiana tävlingen, men norr om Azorerna, där man räknar med att komma in i ett lågtryck med förliga vindar, seglar man in i ett högtryck med svaga vindar som dessutom blåser rakt emot.

Sakta men säkert kryssar man framåt och till slut syns fyren och de vita klipporna på Isle of Wight. Några sjömil från land fortsätter motgångarna och oturen.

– Vinden var så svag och motströmmen så stark att vi var tvungna att ankra för att inte driva bakåt. Det kändes lite konstigt att se ljusen från land och ligga där och vänta på att strömmen skulle vända. Men vi hade insett att tävlingen var förbi för vår del, så vi behövde inte stressa.

Aida Valcenau

Till slut får Galiana så mycket fart att hon natten mellan den 24 och 25 april med nöd och näppe glider in över mållinjen. Sedan är det fest med champagne och Hongell kramar om Conrad och Charlotta.

– Det var en otrolig känsla att få fast mark under fötterna och ta Conrad i famnen. Projektet som jag så länge hade sett fram emot var över.

Skulle du göra det på det på nytt?

– Knappast under de närmaste 15 åren. I så fall skulle det nog bli skilsmässa, säger Hongell med ett skratt.

Kirsi Alanen

Galiana placerar sig på åttonde plats av 12 båtar. I sin egen klass är hon trea. Vinnare är S/Y Maiden med en helt kvinnlig besättning.

Det är första gången som en segelbåt med endast kvinnor ombord vinner en jorden runt-kappsegling.

Drottning Camilla har bjudit in besättningen för att fira den sensationella segern. Den 16 maj återvänder Mikko Hongell till sitt jobb som sjöbevakare på stationen på Susiluto i Gustavs.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln