Flagrant fiffel visar att Svenskfinland behöver insatta styrelser
Tre av varandra oberoende fall av ekonomisk brottslighet eller oegentligheter har under kort tid fått stor uppmärksamhet i Svenskfinland.
I onsdags dömdes Pohjola-Nordens förre generalsekreterare Michael Oksanen till två års villkorligt fängelse och 90 timmars samhällstjänst för förskingring, missbruk av förtroendeställning, förfalskning och bokföringsbrott. Han ska också betala saftiga skadestånd till Pohjola-Norden och dess stödstiftelse (ÅU 17.4).
Två års villkorligt fängelse och 100 timmars samhällstjänst blev straffet för Åboredaren Joakim Håkans som i fjol dömdes för grovt skattebedrägeri. Dessutom fick han betala över en miljon i skadestånd för utebliven skatt. Tullen utreder också Håkans för sanktionsbrott då rederiet i höstas sålde en bogserbåt som hamnade i Murmansk under rysk flagg.
Folkhälsans tidigare vd Georg Henrik Wrede valde att investera 250 000 euro i ett estniskt uppstartsföretag, mot Folkhälsans uttryckliga regler, och fick avgå då placeringen uppdagades. Än har Folkhälsan inte startat någon rättsprocess mot honom.
Har de här fallen någonting gemensamt? Egentligen inte, men kanske ändå. De visar att oberoende av om man leder en samhällsnyttig organisation eller ett privatägt familjeföretag och förfogar över stora penningströmmar kan girighet i kombination med lämpliga tillfällen göra tjuven. Att alla tre herrar är kända finlandssvenska profiler visar att fenomenet på intet sätt är främmande i Svenskfinland, om nu någon mot förmodan trott annat.
En annan gemensam nämnare är att styrelseordförande ofta verkar ha svårt att ge bra svar på relevanta frågor då högsta ledaren ertappas. I fallen ovan är det bara Folkhälsans styrelseordförande Siv Sandberg som i eftersläckningen medgett att organisationen inte fungerat som den borde och att åtgärder kommer att vidtas.
Den som kan styra över ekonomiska medel i organisationer har ett större ansvar än andra. Ju mer pengar och makt, desto större är ansvaret och de juridiska kraven, och desto mer intakt borde ledarens moral vara.
De nämnda fallen är visserligen olika, men i grunden kan vi utgå ifrån att girigheten bedrog moralen och juridiken i alla tre exempel. Samtidigt visar de att vi tycks ha ett myndighetssystem som rätt effektivt fångar upp ekonomisk brottslighet.
Vi ska ändå minnas att en operativ ledning inte är ensam. Styrelser och revisorer finns uttryckligen till för att bevaka att ekonomin sköts lagenligt och följer överenskomna spelregler.
Ett styrelseuppdrag är ett ansvarsfullt uppdrag, inte en belöning för tidigare insatser eller en tjänst förbehållen trevliga typer. För en del styrelsemedlemmar tycks det komma som en överraskning.
I Pohjola-Nordens styrelse sitter till exempel representanter från den politiska eliten med många styrelseuppdrag. De har knappast tid att grundligt sätta sig in i alla ärenden eller komma ihåg alla beslut. Så borde det inte få vara.
Oksanen, Håkans och Wrede hade knappast lyckats i sina uppsåt om det hade funnits fungerande interna kontroller och tillräckligt insatta styrelser.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.